Spinning Head

....är det idag. Nu ska champagnen sabreras och picknicken fram!

Jag har drabbats av kartonghämnden. Som jag skrev tidigare i veckan så beställde jag alldeles för dyra kartonger. Det var dessutom inte mitt bord, men eftersom det var lite bråttom gjorde jag det ändå. In the heat of the moment. Det föll verkligen inte väl ut. Min "kollega" som hade som sin (självutnämnda) uppgift att ta reda på priser blev JÄTTESUR. Verkligen!

Nu sitter gubben (för det är så klart en gubbe) och går igenom samtliga fakturor från 2009 och kontrollerar vad vi köpt in och till vilket pris för att se det är några avvikelser. Snart kommer han komma med en sammanställning över hur mycket vi förlorat på prisdifferanser. Alltså avvikelser mellan olika fakturor hos samma leverantör!!! Detta är inget han tagit upp med mig utan bara beklagat sig hos min chef. Som hämnd för kartongerna. Han vill alltså visa att jag inte sköter mitt jobb på rätt sätt!!

---

Nu ska det tilläggas att 50% av dessa inköp är gjorda av min chef, så att påpeka detta är som ett skott i pannan på henne också. Ha! Ser du, den gubbjäveln gick inte hem!!

Dessutom pratar vi kronor och ören. Inte stora pengar. Vi förlorar mer på att han sitter och gör ett skitjobb ingen vill ha gjort.

Nu vet jag hur dem stora företagen klarar sina deadlines. De har 13 månader.

Kom hem idag och möttes av min mamma som hämtad barnen på dagis och nu hunnit hem före mig. Dessutom hade hon under den halvtimme hon spenderat i mitt hus hunnit med att starta tvättmaskinen, damsuga, torka köksgolvet, tömma kattlådan och dessutom konstaterat att hon lagat diskmaskinen.

Diana nämnde efter mitt förra inlägg att det är typiskt  kvinnligt att uppleva dessa tvära svängningar i humöret. Kanske är det så, kanske har jag drabbats av en plötslig östrogenchock! Eller är det så att vi kvinnor analyserar sönder allting. Kanske man ska ta sig en testosterondos och bara rycka på axlarna. Låta problemen rinna av en som vatten på en gås. Bara skita i allt ansvar göra det som man tycker bäst om. Eller gör dem så? Männen?

Jag har de senaste dagarna försökt komma fram till vad som gjort att humör tagit en störtdykning. Kan inte direkt påstå att jag funnit svaret på livet, universum och allting.

Förra veckan var allting på topp, både jobbmässigt och på det personliga planet. Kände verkligen att jag gjorde nytta på jobbet, även om det var skitstressigt. Det kändes som att jag klättrat ganska högt på må-bra-stegen. Hade ett skönt flyt med andra ord. Men det behövs så lite för att man ska ramla ner. Det räcker med att det kommer någon och rycker undan mattan under ens fötter för att allt ska raseras. Nu går allting fel i stället. Saker som i vanliga fall inte borde ha någon större betydelse får oanande propotioner.

Alltså nu haglar awardsen över mig. Gud vad bra jag är! (Ingen ödmjukhet här inte)

HAHA. Lite självironi skadar aldrig.

Förutsättningar för dagen är bättre än igår. Sen har jag ju inte ens kommit till jobbet ännu så jag vet ju inte hur det kommer att gå. Först ska jag med barnen till tandläkaren.

Det är ett "talesätt" som cirkulerat bland mina vänner ett tag nu. Mest på skämt, och lite med betydelsen att man måste hålla fasaden uppe även om man känner sig deppig ibland. Helst ska man vara stark och glad så att ingen ser hur man egentligen mår. Fake it until you make it.

Vaknade imorse med spänning i nacken och svag yrsel. Har en gnagande oro i själen som inte vill släppa taget. Är ledsen utan att veta varför.

---

Dessutom har jag pissat i en annans rabatt och beställd 500 kartonger som var 1kr/st för dyra. Skämmes på mig!

Har inte sysslat med bloggande så länge, så jag känner mig fortfarande som ett barn som lär sig nya saker hela tiden. En sak som jag funderat på är detta med kommentarer. Finns det någon oskriven regel som säger hur man ska gå tillväga. En bloggetik. Ibland när jag får kommentarer så vill jag svara i mitt eget kommentatorsfällt, eftersom det kan vara roligt för andra att följa också (om det har med mitt inlägg att göra). En del kommentarer är ju enbart svar på mina kommentarer hos andra bloggare, så då går jag dit och svarar. En del svarar bara på sin egen blogg, och det kan ju vara lite knepigt för då måste man gå tillbaka dit och komma ihåg vilket inlägg det var man kommenterade.

Fick nån kommentar att jag hade så fint kök. Visst jag är jättenöjd över mitt nya (inte riktigt färdiga) kök. Men det har inte alltid varit så fint. När vi köpte vårt hus/renoveringsobjekt för snart två år sedan var ett nytt kök högt upp på listan. Eftersom vi hela tiden planerade att riva det befintliga packade jag bara upp det nödvändigaste ur flyttkartongerna, några kastruller och tallrikar.

Nu ska jag steka 2,5 kg köttfärs, hacka 2 kilo gurka, 1 kg tomater, 1/5 kilo sallad, 1 kg majs och riva 1 kg ost.

Fortsättningen på sonens bravader med kompisen kom igår. Fast då var dem tre som hittade på "hyss".

De flesta punkterna på min lista är avbetade. Den första av många deklarationer är avklarade, känns skönt att åtminstone ha en att stryka från listan. Man ska inte ta på sig för mycket arbete när man redan har ett arbete som kräver för mycket. Dock är denna tjänst något  jag inte kan säga nej till eftersom jag redan ligger på minussidan vad gäller gentjänster, har lite att jobba ihop till.

Äntligen helg, och nu får man vila. Eller hur! Dessa saker måste jag göra idag:

Oj. Fick en Award av webmum.blogg.se. Va glad jag blir! Man ska skriva om fem saker som gör en glad och skicka vidare till fem andra bloggare. Nu "känner" jag inte så många bloggare så en del av kanske redan fått en award från någon annan. Men det innebär ju bara dubbel glädje.

Äntligen fredag. Jag är helt slut efter denna arbetsvecka. Det märks att vi har utökat verksamheten, just nu jobbar vi dubbelt så mycket men på samma tid. Ska bli skönt när det kommer en till på kontoret. Hon är verkligen efterlängtad just nu.

Dagarna runt den 25:e är dem bästa dagarna i månaden. Det är så roligt att få lön, man känner riktigt hur kontokorten liksom lyser i börsen. Ta mig! Ta mig! ligger det där och ropar. Tror jag måste låsa in det, annars kanske det kryper iväg och shoppar helt själv.

Sonen spenderade eftermiddagen hos en kompis idag. När jag hämtade honom frågade jag vad dem haft för sig idag. Bland annat så hade de fått lova att skjuta med luftgeväret. Vilket resulterat i följande historia:

Några av er tycker att jag har en liten konstig uppfattning av vår sydliga del av landet. Tydligen är det inte så mycket champagnedrickande som jag tror så jag måste berätta vad jag grundar min uppfattning på.

För några år sedan skulle jag och min man fira "sista april" hos min bror i Stockholmstrakten. På den tiden hyrde de in sig på en herrgård en bit utanför "stan".

Efter en hel dags färd i bil var vi lite halvtrötta när vi kom fram och fick veta att hela gården var inbjudna till gemensamt knytkalas. Vi samlade ihop lite nachochips, ölkorv och några öl för att gå och titta på brasan. Iklädda reglementsenliga fleecekläder. (Hos oss är det kallt på sista april).

Framme vid brasan är det febril aktivitet för att dra fram höbalar och lägga ut röd/vit-rutiga dukar på dem. Det bars fram hishinkar med miniflaskor med champagne, små pajer, bröd och allsköns annat gott. Där stod vi med våra tupperwareburkar med nachochips och ölkorv. Lantnollorna på äventyr.

Brasan tändes och husfolket tog fram champagnen som de så klart måsta SABRERA. För er som inte vet vad detta är så är det när man tar en sabel och slår av champagnekorken.

Vi ursäktade oss med att det varit en lång resa, drog oss tillbaka till broderns bostad och firade sista april i lugn och ro. Jag tror ingen saknade oss och våra ölkorvar.

Visst, vi här uppe i norr (och då är det ändå mycket kvar norrut) får vänta lite längre än andra på våren. Kanske var det inte meningen att det skulle bo folk här uppe överhuvudtaget. Det är därför det är så kallt på vintern och mycket mygg på sommaren. Men vi är ju som bekant lite tjurskalliga, vi norrlänningar, så vi flytt int. Nehädå, ä vi född här så stann vi kvar. Kanske beror det på att vi är lite bekväma av oss, flytta är ju jobbigt. Eller så beror det sonika på att vi är lite misstänksamma mot andra människor. Dem är ju inte som vi där "nere". Dem firar "Valborg", vi kallar det "sista april". Dem har picknick med smårätter. Vi trycker fast en grillkorv på pinne. Dem dricker champagne, vi dricker Trocadero (eller öl). Det finns en del kulturella skillnader som gör att känner oss tryggare här uppe, bland myggen.

När jag var liten ville jag väldigt gärna ha en lillasyster. Jag hade ju redan en äldre bror, men en liten syster skulle ha varit roligt. Som jag kunde klä i rosa klänningar och pyssla om. Nu blev det aldrig så, jag fick en lillebror. Och hur mycket jag än försökte klä ut honom och köra runt honom i dockvagnen så blev han aldrig en syster. Han är fortfarande min lillebror.

Många av mina vänner har systrar, och jag kan med avundsjuka se på hur trevlig deras relation verkar vara. De umgås, delar glädje och sorg, verkar finnas där för varandra i vått och torrt. Med bröder blir det inte lika dant, visst ställer dem upp för en men det blir inte samma sak. Jag ringer inte någon av dem när livet känns jobbigt.

Så jag saknar en syster. Å andra sidan, det kanske bara är en utopi. Kanske är det inte alls så roligt att ha en syster som jag tror......Om jag hade haft två systrar, kanske jag hade önskat mig en bror i stället.

Så många val man måste göra i livet. Hade sett fram emot att få anställa en liten toyboy som vi kunde ha på kontoret. Men nu blir det inte så.....

Känns lite konstigt att köra med sommardäck när det är minusgrader på morgonen. Men tar man det bara försiktigt så är det ingen fara. Det är ju som bekant olagligt att köra med vinterdäck från 15 April, om det inte råder vinterväglag. Hur ska man göra om det råder vinterväglag på morgonen och sommarväglag på eftermiddagen? Köra omkring med en massa däck i bagaget och göra ett snabbt byte på lunchen?

Känsliga läsare varnas! Bilder på mitt ben kommer visas (igen).

Har retat upp mig hela förmiddan på diverse leverantörer och supportavdelningar som inte klara av att sköta sitt jobb. Ett tag var jag ganska uppe i varv. Extra besvärligt blir det allting händer på en gång. När man sitter i telefon med datasupporten och leverantörer samtidigt på olika linjer. Då är man som redan lite småarg innan man ringer till nästa leverantör för att skälla, och man känner redan då att man överreagerar lite grann. I vanliga fall kanske man inte skulle låta så förbannad, utan ha lite överseende med att dem också har det stressigt.

För fel gör vi väl alla, även vi. Vi kanske missar leveranser ibland (mest för att vi inte fått hem grejer i tid), och då vill man ju inte ha skäll från kunder. Lika lite som mina leverantörer vill ha skäll från mig.

Märkte att jag kanske borde lugna ner mig lite när jag på lunchen for till ICA för att köpa nått att äta. Tog en vara ur en disk, kollade priser och gick till kassan. Fel pris! Varan kostade 10kr mer än vad jag trodde. 10 spänn! Fattar ni, dem försöker skinna mig!! Lämnade tillbaka den och bytte till en annan, billigare. Ska det va så ska det va.

Mannen suktar efter att få sjösätta båten. I vanliga fall brukar vi vårrusta under påskhelgen, men eftersom denna vinter har varit den extremaste i mannaminne så ligger vi lite efter vårt vanliga schema. Men jag klagar inte, jag är inte lika entusiastisk som honom. Kan bero på att vårt båtliv inte är som ett väloljat maskineri. Nu kan man ju alltid hoppas på att denna sommar blir en aningens bättre än förra sommaren. Regn + barn-i-båt är ingen bra kombination.

Vinnare av alla trotsåldrar är: 6-års-trotsen!!!!

På dagens schema står det däckbyte för Mannen och själv ska jag jobba i "trädgården".

Vi skaffade hund förra helgen. Ingen valp utan en sex år gammal tik. Sedan tidigare har vi två katter, en vuxen och hennes 7 månader gamla kattunge. Hunden var tidigare van vid katter så för hennes del var katterna inga problem. Dock tyckte inte den äldre katthonan att en hund var så bra ide. Spott och fräs!! Efter några dagar har vi lyckats uppnå en viss terrorbalans här hemma. Katterna har börjat fatta att hunden verkar stanna kvar. Men fräser fortfarande om hon kommer för nära.

Latheten kommer ibland och bokstavligen slår en i arslet.

Börjar bli lite less på det här slasket nu. Jag vill ha bort snö och is, se blått vatten igen. Livet blir så mycket enklare när solen skiner och gräset är grönt (Även om våra gröna partier kallas mossa). Längtar till sommaren, till semestern. Till sol och bad.

Funderar allvarligt på att införskaffa dessa till vår hund:

Är väldigt tacksam över att den isländska vulkanen bestämde sig för att vänta en vecka på sitt utbrott. Tycker jättesynd om alla som får sina flygningar inställda. Inte minst mina svärföräldrar som ska försöka ta sig ner till Budapest på lördag. Verkar lite osäkert med det just nu. Men vi får hoppas att vinden vänder innan dess och blåser askan åt andra hållet.

Måste ta en brejk i jobbet en stund. Det har varit en stressig morgon/förmiddag och det ser inte ut att bli bättre under dagen. Nu är det väl inte "legitimt" att blogga på arbetstid, men jag har jobbat konstant sedan halv åtta i morse och gjort mig förtjänt av en lite rast. Det tar ju inte så många minuter att slänga ihop några meningar.

Mycket på jobbet som sagt, ja det kan man lungt säga. Vi har precis förvärvat en ny verksamhet som vi försöker sätta oss in i. Och det är inte det lättaste, speciellt inte eftersom det är tydligt att den drevs av kompletta idioter tidigare. I alla fall framstår det som så ju mer man gräver i det. Nu är det ju inte så att vi är dem mest brillianta personerna i världen, men inte långt ifrån (om vi får tycka själva alltså, andra kanske har en annan uppfattning men dem skiter vi i).

Håller på att lära mig hur det är att vara hundägare. Och jag har upptäckt att det var vissa saker som jag inte tagit i beräkning när vi bestämde oss för att skaffa hund.

1. Det är lerigt ute på våren, långhårig hund och lera blir en intressant kombination. Man kan säga att det lämnar tassavtryck på golvet. Visserligen så lämnar även katterna tassavtryck, men mycket mindre.
2. Långpromenader på lunchen låter väldigt roligt och trevligt i teorin.
3. Kliva upp tidigare på morgonen för att rasta hunden är roligt i två dagar. Sedan tröttnade lillasyster...... Gissa vem som får gå då??
4. Hundar släpper hår, speciellt den här tiden på året. Inte nog med att jag kommer måsta städa oftare hemma, jag kommer att måsta städa mitt kontor oftare också. Kul kul

Men det har ju sina fördelar också, hon är ju jättemysig vår lilla vovve. Dessutom MÅSTE man ut och gå, även om motivationen tryter ibland. Och det är skönt med lite frisk luft och vårsol när man suttit inne hela förmiddag och intervjuat toyboys ...........

Jag vet inte vad som är bäst, att jobba på en arbetsplats med bara kvinnor, en med 50/50 fördelning eller på ett ställe med bara karlar (förutom en själv). Själv har jag bara erfarenhet från mansdominerande arbetsplatser. På mitt första jobb efter högskolan var jag ENSAM tjej. ENSAM ung tjej. Gick rätt bra faktiskt, jag kan vara rätt slängd i käften jag också. Vilket är en bra förutsättning för att klara sig. Jargongen på en manlig arbetsplats kan vara rätt rå ibland, och man kan nog bli ett lätt byte om man inte biter ifrån. Helst med samma mynt, det tar mest.

Sista dagen innan hemfärd. Eftersom alla inte var helt överens om vad som var intressant och inte gjorde vi helt enkelt en uppdelning. Jag och min familj gick på Zoo. Visst har man varit på en och annan djurpark i sina dagar, men aldrig på ett riktigt Zoo. Ett sånt där man ser på filmer.

Första dagen på jobbet efter semestern. Inte fullt det kaos jag hade föreställt mig, men lagomt mycket för att ge mig lite magknip i alla fall. Lyckligtvis tar det bara nån dag att fixa till allt igen, men det ger alltid en sån olustkänsla. Sen står man där som ett fån när "gubbarna" kommer och frågar hur vi ska göra med ditt  och datt. Själv är man som en fågelholk och har inga svar alls. Men med kvinnlig list och initiativförmåga brukar det mesta lösa sig. Fast ibland blir man lite förvånad över hur vissa karlar helt ogenerat låter sig framstå som kompletta idioter. Ungefär som att det är helt i sin ordning. Jag skulle aldrig, som kvinna, stå framför en teknisk gizmo och erkänna att jag inte fattar hur den fungerar. Stå och säga att den är trasig och måste på lagning när man i själva verket tryckt på fel knapp. Gissa hur mycket respekt jag skulle få då. Visserligen har jag ringt datasupporten när datorn la av, i själva verket hade säkringen gått. Men det är en annan historia, hur skulle jag kunna veta att min dator (inte skärm och skrivare) hade en egen säkring, medans resten av kontoret hade en annan.

Andra dagen. Den här dagen var vädret soligt och fint och nu var det dags att ta en tur till Buda Castle. Här uppe hade man en fantastisk utsikt över Donau och parlamentet på andra sidan floden. Vi var även och tittade på ett marsipan-museum. Kan låta lite trist men det var roligt att se dem fantastiska saker som var tillverkade i marsipan.

Nåja, allra första dagen flög vi ner så då han vi inte med att se så mycket. Vi slappade mest i lägenheten tillsammans med svågrar och svägerskor.

Gud vad skönt att få sova i sin egen säng! Med sin egen sköna kudde som man är så där lagom mjuk och hård. Borta bra men hemma bäst.

Vi ska få tillökning i familjen.

Äntligen hemma igen efter fem dagar i Budapest. Visst har det varit fem roliga dagar och vi har verkligen fått se en massa spännande saker. Mer om detta senare.

Har haft en trevlig dag med bror och hans familj innan det här dags för den Stora Flygturen i morgon. Vi har hunnit se både smågrisar och stora svin.

Jaha, då ger vi oss iväg då. Hela familjen, två vuxna och två barn. Det ska bli väldigt intressant och se hur detta kommer att fungera. Förhoppningsvis är själva resupplevelsen tillräckligt för att hålla barnen på gott humör någon dag. I Budapest kommer vi ju att ha ett fullspäckat schema med bad, zoo och lekland.

Vi bor en bra bit norr om Stockholm, det tar några timmar att ta sig ner. Och tiden kan gå väldigt långsamt när man är liten, vilket gör att barnen tröttnar fort. Trötta barn börjar bråka väldigt lätt och då tröttnar också deras föräldrar. Sen gör det ju inte saken bättre om föraren inte hittar tid man ska.

Här kommer en liten påskhälsning från mig:

Att ha semester en vecka är oftast underbart och avkopplande. Tänk så skönt det är att bara komma bort från allting och koppla av. Men det har sina nackdelar också.  Jag är en av dem lyckligt lottade kvinnorna i detta land som har ett givande och ansvarsfyllt arbete. Med ansvar kommer även förpliktelser, vilket innebär en sju helsikes massa förberedelser för en veckas semester.