Moraliskt dilemma
Som jag nämnt tidigare så "tränar" jag ett gäng ungar i fotboll två gånger i veckan. Anledningen till att jag gör detta och inte låter barnen spela i en redan etablerad fotbollsklubb är att vi provade på det men dem trivdes inte så bra. Eller rättare sagt så var det sonen och två av hans kompisar som började spela i en klubb. Efter några träningar hoppade kompisarna av och eftersom det är tre mil enkel väg till träningarna och det faktum att han inte hade några kompisar kvar i laget valde han också att sluta spela.
För att inte barnen helt skulle försoffa sig i tv-spel hela sommaren valde vi att köra träningar i egen regi, på närmare håll. Och detta har fallit väl ut eftersom det förra träningen kom 15 barn.
.
Nu har förra klubben fått reda på detta och nu är det jag som får bära hundhuvudet. Det har kommit till deras kännedom att barnen slutat eftersom tränarna skrikit på barnen under träningen. Detta är bara delvis sant, visst har den skrikande tränaren bidragit till otrivseln, men det har även varit slagsmål mellan barnen (Inte "våra" pojkar). Mammorna som tränar tycker att deras skrikande är rättfärdigat, att det inte är arg menat, utan nödvändigt för att få till något som helst spel. Våra barn tycker det är obehagligt. Hur gör man då? Dem tycker att vi skulle ha tagit upp detta med dem. Hade det gjort någon skillnad? Barnen vill ändå inte dit.
.
Är jag skyldigt att tvinga mina barn att spela i ett lag dem inte trivs i bara för att inte stöta mig med andra föräldrar. Ska man godta vad som helst under förutsatsen "Vi gör så gott vi kan, försök själva för ni ser hur lätt det är!!".
Jag uppskattar om ni säger er ärliga mening, jag tar inte illa upp om ni inte tycker som jag.
Sommarmorgon
Här skulle det ha varit ett mobilinlägg med en vacker sommarbild en vacker sommarmorgon. När solen lyser, det är varmt och fåglarna kvittar.
Men jag glömde mobilen hemma.........
Så därför blir det så här Eva.....håll tillgodo. =)
Men jag glömde mobilen hemma.........
Så därför blir det så här Eva.....håll tillgodo. =)
Min dag i bild
Här har vi haft varierande väder idag. Ibland sol, ibland regn.
Jag började dagen med att gå ut så lite gräs och plantera lite buskar, tänkte att regnet skulle hjälpa till att vattna lite.
Min spireahäck, vilken sort det är vet jag inte. Det får vi se när om dem blommar.
Bondrosor.
Här sådde jag gräs för två veckor sedan. Ska bli en fotbollplan när gräset kommer upp.
Men se! Det finns ju hopp ändå. Vem har sagt att man behöver matjord för att få gräs att växa? Lera och grus går tydligen bra det också.
Bäst tycker jag om rabatter som sköter sig själva. Där blommorna kommer upp år efter år efter år.
Som denna:
Här växer liljekonvaljer. Men bara en liten bit kom med på bilden. I själva verket är den väl 30 meter bred denna "rabatt". Om inte mer. Tomtgränser är 60 meter och det växer liljekonvaljer utefter hela denna sluttning. Gissa om det doftar härligt snart, tycker jag i alla fall.
Och det tycker nog katten också (eller så har hon hittat en mus)
Här växer mina lupiner, ännu inga blommor, bara blad.
Och sen kom regnskuren, så det blev inga fler bilder. Men gräsfröna blev nog nöjda.
Gröna (rosa) fingrar
Nu trodde ni säkert att min stackars Gerbera dött helt och hållet eftersom ni inte fått se nått livstecken från den på länge. Men se där har ni fel. Den mår JÄTTEBRA.
Och för er som inte tror mig: Välkommen hem och titta på den om ni vill.
Tandfeen
Sonen var till tandläkaren på torsdagen och drog ut två tänder. Det är lite för trångt i hans mun så för att göra lite mer plats var han tvungen att dra ut 2 mjölktänder.
Utdragna tänder har högre växelkurs än egentappade mjölktänder. Tydligen så ger en utdragen tand 50 kr i inlösen hos tandfeen.
Så igår lade sonen sina två tänder i ett vattenglas så att tandfeen skulle kunna omvandla dem till en hög mynt under natten.
-Vänta någon dag med det är, sa jag åt honom, Tandfeen har lite ont om cash för tillfället.
-Hur kan du veta det, svara sonen och flinar så att alla andra tänder ramlar ut.
-Jag råkar ha samma kontakt med tandfeen som med tomten, svarar jag.
Nej, han tror inte på tomten heller. Däremot måste man ju spela spelet om man ska få sina pengar. Det vore ju synd att låta dem gå förlorade.
Typiskt fruntimmer?
Igår skrev Ama de Casa ett inlägg om bilbesiktning och jag råkade nämna i en kommentar att jag kört på en besiktningskvinna en gång.
Typiskt fruntimmer tyckte då Herr Ama de Casa.
Då måste jag ju försvara mig genom att berätta historien bakom denna vådliga incident.
.
Jag har tidigare berättat om mina tidigare bilar, kvalitetsfransoserna.
.
Detta hände med en av dessa.
Bilen skulle in på sin årliga besiktning, och allt som oftast är det jag som sköter om dessa (på de bilar jag kör alltså). Jag brukar inte köra på personalen, lite koll har jag faktiskt på vart jag har bilen.
I alla fall så kom jag till besiktningen, parkerade bilen utanför och gick in för att anmäla min ankomst. Bilen gick på tomgång under tiden eftersom det var rätt kallt ute. När jag kom tillbaka till bilen så hade den lagt av. Försökte starta den men den var helt död. PANIK!!
Mitt nummer kom upp och jag kände hur jag blev mer och mer stressad.
Då kommer HON ut, kvinnan, med en startväska och vi ger bilen hjärt-och-lugnräddning. Det är då det händer, i paniken har jag glömt att trycka ner kopplingen när jag startar bilen så när jag vrider om nyckeln så skuttar den framåt. Rakt på HENNE.
Liiiiite arg blir hon.
Tycker jag är en idiot.
I alla fall så kör jag in bilen. Och stänger av den.
Då blir hon liiiiiiiite argare.
Men jag har tur, den går igång av sig själv. Dock saknar jag ALL belysning på vänster sida. Framlyse, baklyse och blinkers. Och jag lovar att det hade jag minsann när jag for tid.
HON tyckte jag var ännu mer idiot, hur kunde jag åka till besiktningen och inte kolla att alla lysen fungerade?
Om jag inte minns fel så fick jag 10 poäng på denna besiktning. 5 st 2:or.
Vid ombesiktningen VÄGRADE jag sätta min fot där. Det fick mannen göra.
Senare dök en rad andra mystiska fel upp på denna bil. När man vred AV startnyckeln gick startmotorn IGÅNG. Även om bilen var avstängt och nyckeln urtagen kunde ALLA lysen tändas. Det visade sig att alla elkablar hade geggat ihop sig i fronten, så det var en enda stor kortslutning i hela bilen.
Det som inte syns finns inte.
Sjuka barn kan vara ett svårt kapitel ibland. Speciellt om det inte är något uppenbart, som förkylning, feber eller magsjuka. Men när det är en dold sjukdom, som inte syns på ytan kan det var svårt för en förälder att veta hur man ska hantera det.
Själv var jag 12-13 år när jag började få regelbundna huvudvärksanfall. 1-2 ggr i veckan ungefär. Först trodde man att det var min syn det var fel på. Så det blev en del besök hos optikern. Men det var inte orsaken. I början åt jag bara Alvedon, men efter ett tag hade dem mist sin verkan och då var det i stort sett bara att härda ut. Tills det gick över. Sedan gick jag över till Treo, för dem smakade så illa att jag kräktes och då släppte värken lite grann. Inte av medicinen, utan för att jag kräktes.
Till slut fick jag träffa en skolläkare. Tror jag gick andra eller tredje året på gymnasiet då. Han trodde att det var mina hemförhållanden som det var fel på . Att jag bodde för långt från mina kompisar. Han tyckte jag skulle gå hos en psykolog för min värk. Och eventuellt flytta hemifrån!!! Där gav jag upp min tro på läkarvetenskapen..........
Idag äter jag mediciner mot migrän. Har provat en del förebyggande mediciner och behandlingar också.
Men än så länge har ingenting hjälpt.
Moahahahahaha
Jag har gått runt med ett leende på läpparna hela dagen. Det är sant som dem säger, skadeglädjen är den enda sanna glädjen.
Kartongmannen har klantat till sig ordentligt!!! HAHAHAHAHAHA, man ska inte sticka ut hakan för långt för då kan man fastna med skägget i brevlådan.
EDIT: Och för er som undrar varför jag är så glad:
Trög i starten
Lyssnade på Winnerbäck för sisådär 10 år sedan, men blev inte alls förtjust i vad jag hörde. Förstod inte alls hypen över denna artist och hur han kunde få SÅ stor uppmärksamhet.
Men så hörde jag nått på radion, och nu är jag kär (i låten alltså)
Sorry Mannen, det kommer bli en lååååååååång deppig sommar i år.
Kick
Med risk för att låta tjatig, men:
Man får en liten kick av att det kommer så många barn på fotbollen. Idag var det fler än förra gången. Den minsta var 4 år, den största 12.
"Storkillarna" skulle egentligen inte vara med, dem tittade bara på. Men till slut var dem med i alla fall och tyckte det var riktigt kul.
Jag tycker det är så roligt att de kan leka tillsammans, för det är ju det vi gör egentligen.
I så varierande åldrar. Att de små får vara med de stora, och att det inte är killarna mot tjejerna.
Båtfolk
För alla er som inte vistats så mycket på sjön tänkte jag berätta om den fina gemenskap som finns båtfolk emellan.
Det finns två stora kategorier av båtfolk, motorbåtsägare och segelbåtsägare. Dessa två hejar sällan på varandra till sjöss och umgås inte otvunget på bryggan. Oftast ser man när man kommer till en kaj att den är uppdelad i två läger. Motorbåtsägare tycker att segelbåtsägare är stroppiga och fisförnäman medans segelbåtsägare tycker motorbåtsägare är burdusa och högljudda.
Sedan finns det underkategorier. Dessa tror jag är ganska lika för både motor- och segelbåt.
Det finns en viss hierarki mellan båtfolket. Större båtar har högre status och umgås inte gärna med mindre båtar. Äldre båtmänniskor (har ofta större båtar) umgås inte heller med båtar med barn. Om de inte har sina barnbarn med. Av den anledningen har båtar med barn en "jolly-roger" upphissad, Varning-för-barn-flagga, kallar vi dem för. Segelbåtar med barn kan umgås med motorbåtar med barn om de ligger vid samma brygga, annars bara om de känner varandra sedan tidigare.
Sen sitter ALLA och tittar när det kommer en ny båt till bryggan. En del är hjälpsamma och tar emot dem nyanlända, en del tittar åt ett annat håll och låtsas vara upptagna. Men alla kollar hur dem gör när dem lägger till. Så det gäller att snabbt upparbeta en rutin så att man ser världsvan ut.
Och ALLA gör misstag någon gång, oavsett om man seglat på de sju haven i 100 år.
Sen ska jag tillägga att det aldrig finns några regler utan undantag.
Det finns två stora kategorier av båtfolk, motorbåtsägare och segelbåtsägare. Dessa två hejar sällan på varandra till sjöss och umgås inte otvunget på bryggan. Oftast ser man när man kommer till en kaj att den är uppdelad i två läger. Motorbåtsägare tycker att segelbåtsägare är stroppiga och fisförnäman medans segelbåtsägare tycker motorbåtsägare är burdusa och högljudda.
Sedan finns det underkategorier. Dessa tror jag är ganska lika för både motor- och segelbåt.
Det finns en viss hierarki mellan båtfolket. Större båtar har högre status och umgås inte gärna med mindre båtar. Äldre båtmänniskor (har ofta större båtar) umgås inte heller med båtar med barn. Om de inte har sina barnbarn med. Av den anledningen har båtar med barn en "jolly-roger" upphissad, Varning-för-barn-flagga, kallar vi dem för. Segelbåtar med barn kan umgås med motorbåtar med barn om de ligger vid samma brygga, annars bara om de känner varandra sedan tidigare.
Sen sitter ALLA och tittar när det kommer en ny båt till bryggan. En del är hjälpsamma och tar emot dem nyanlända, en del tittar åt ett annat håll och låtsas vara upptagna. Men alla kollar hur dem gör när dem lägger till. Så det gäller att snabbt upparbeta en rutin så att man ser världsvan ut.
Och ALLA gör misstag någon gång, oavsett om man seglat på de sju haven i 100 år.
Sen ska jag tillägga att det aldrig finns några regler utan undantag.
Att angöra en brygga
Det roligaste med att ha båt är att sitta vid kajen och se andra angöra bryggor. Vi har också gjort våra misstag under åren och därför brukar vi (nästan) alltid försöka hjälpa dem nyanlända. Man vet ju aldrig när det kan gå fel. Och det gör det väldigt ofta.
Förra sommaren var vi med om en rolig grej. Vi låg vid en brygga när den kommer en båt som tänkt lägga sig mellan oss och annan båt. Utrymmet var inte stort men finns det hjärterum finns det stjärterum.
Tyvärr så hade kaptenen lite får låg fart så båten började glida över ankarlinan till båten bredvid. För att undvika att den skulle trassla in sig i propellern så får båtkaptenen för sig att lägga i backen!
AJA BAJA! Man ska ALDRIG lägga i backen när man har ankarlinan i vattnet. KRAOSCHK!! Tvärstopp och ankarlina i propellern.
Vi leeeeeed med dem stackarna (fast vi skrattade lite också.....heheheh....inombords) Kaptenen fick ikläda sig dykarutrustning och ta sig ner i vatten för att trassla ut linorna. Efter ett tag hade han faktiskt lyckats med det hela och med mycket möda och stort besvär kunde han lägga till bredvid oss.
Ny på sjön?, undrade vi. Njaaaaa, ny på denna båt, men till vardags styrde han fraktfartyg längs Norrlandskusten!!
Men vi fick trevliga båtgrannar som vi satt och surrade och drack vin med halva natten.
Real face
Min man tycker att jag framställer honom i dåligt dager här på bloggen. Och att jag förskönar mina egna egenskaper. Därför måste jag visa mitt riktiga jag. Utan omskrivningar och försköningar.
Så nu vet ni det. Jag är en galen smurf.
Succermom
Fotbollsträning igen. Var verkligen inte upplagd för fysiskt aktivitet idag. Paltkoman från gårdagen har fortfarande inte gått över. Börjar tro att jag är allergisk/överkänslig mot nått födoämne, vet bara inte vad. Men gluten ligger väldigt nära till hands för tillfället. Det enda som talar emot det är att ett av symptomen tydligen skall vara viktminskning, och det är snarare tvärtom.
.
.
I alla fall så var jag inte så värst sugen på att träna fotboll idag. Ville helst bara slöa i min sköna fåtölj. Men har man dragit igång nått så måste man ju fullfölja det också.
.
Väl framme var min tvekan som bortblåst. 14 ungar dykte upp. Och då var det 5 ungar från förra träningen som inte kom. Alltså kom det 7 nya denna gång. Hoppas bara dem som kom idag kommer nästa gång också + dem 5 som inte kom idag. Lite bortfall får man alltid räkna med. Själv tycker jag 14 var på gränsen för många att hålla reda på. Dessutom fick jag träna dem själv idag. Men det gjorde inte så mycket.
Dem är så snälla allihopa.
Trädgårdsmästare
Helt appropå blev vi med en massa buskar igår. Det var en bekant till mina föräldrar som grävt upp halva sin tomt och tänkte köra buskarna på tippen. Och eftersom vår tomt ser ut som ett krigsfält så snappade jag åt mig dem. Lite buskar är aldrig fel. Och jag är inte kräsen med sorterna heller. Så nu har jag lite bondsprirea, ölandstok och bondrosor att plantera ut. För tillfället står dem placerade i bäcken, för att inte torka ut. Igår var jag inte så jätteinspirerad till att gå ut och gräva ner buskar.
Kanske, kanske kommer det en dag se ut så där.........
Kanske, kanske kommer det en dag se ut så där.........
Paltkoma 2
Är alldeles för mätt för att skriva nått inlägg. Punkt.
Orkar.Knappt.Andas.
Textiiilraggare
Var och hälsade på båten idag. Lite ångest har jag över allt som måste fixas innan sjösättning. Det är väldigt mycket arbete för några få veckor till havs. Nu faller det sig så att det mesta båtarbetet får mannen sköta om. Jag väljer att göra en massa saker hemma istället. Men idag var jag tvungen att åka dit och hjälpa honom lite
Och visst känner man ett litet sug när kommer in i båten. Det är ju trots allt ganska mysigt att bo i båt.
Oaj
Oj aj oj aj aj
Flitiga Lisa är inte så snabb på 100 meter idag.
Ont i ryggen, fötterna och armarna.
Blir nog ingen krattning idag.
Solbränt
Idag känns det att jag inte legat på latsidan. Detta har jag hunnit med idag:
- Ställa ut torkvindan, mycke tvätt som ska tvättas
- Städa lusthuset. Tänk så mycket skräp vi samlat på oss under vintern
- Oljat bryggan. Mannen börjar prata sjösättning. Måste förberedas.
- Krattat jord, plockat upp sten. Nu väntar jag bara på regnet så att jag kan så gräset.
- Promenerat med Alice
- Varit social med grannar. Det är så bra att ha dem nära men ändå så långt ifrån.
- Kört några tvättmaskiner
Nu håller jag på att förbereda middan och passar på att softa lite också. Funderar på om det blir en kall öl eller ett glas vin medans jag grillar köttet. Svårt val.
Önskar också att jag inte bodde så långt från mina vänner just nu, för det hade varit trevligt om de kunnat promenera över på lite mat och vin. Men man kan inte få allt här i världen.
Vissa mornar gör det inte ont att behöva g...
Vissa mornar gör det inte ont att behöva gå ut med hunden.
Man får dem barn man förtjänar....
När jag kom hem idag så var min mamma här och städade. Känns faktiskt hur skönt som helst att ha det städad på fredageftermiddan, det innebär att man får helgen över till annat.
.
.
Jag hade tidigare försökt få min dotter att plocka upp från sitt golv, men eftersom hon är en trotsig 6 åring så gör hon precis tvärtom.
Ja, säger min mor, hon gör väl som sina föräldrar.
Jaha så det är pga MIG som min dotter är tjurig och vägrar städa.
Jepp, enligt min mamma, så är det alltid föräldrarnas fel hur barnen blir.
Så då är det alltså min mammas fel att jag är så lat.
Japp, enligt mammas teori så.
Och vems fel är det då att min mamma är som hon är.
Jo mormor.
.
Så på det stora hela kan man säga att det är min mormors fel att min dotter är så fruktansvärt trotsig.
.
.
.
I övrigt var jag och åt lunch tillsammans med Bara Jag idag. Och det märks att vi har mycket kvar att lära när det gäller bloggande.
För ingen av oss knäppte en enda bild på maträtten.
Drömkåken
Jaha, då har vi fått domen då. Det är bara att riva ner skiten och bygga nytt hus.
Nej, inte riktigt. MEN snickaren tyckte väl att vi var lite dumma i huvet som köpt ett hus med så mycket arbete. Och dessutom SÅ LÅNGT från stan.
Han menade att det måste ju finnas andra hus med bättre utgångsläge. Visst, men inte här. Och inte för det pris vi betalade. Vi vill ju bo just på den här platsen. Inte närmare stan, inte i ett villaområde. Vi vill INTE ha några grannar nära inpå. Inget ont om grannar, det är trevligt att umgås med sådana. Men det är också trevligt att ha dem på behörigt avstånd. Lagomt långt bort för att promenera över på en fika, men samtidigt inte så nära att dem kan lägga sig i vad man gör.
.
.
.
I alla fall så verkar det som att vi har en plan på gång. Det kommer antagligen inte att bli som vi tänkt oss från början, men jag tror ändå att det kommer att bli bra. Just nu känns det som om vi befinner oss i limbo, man vet varken ut eller in. Men om vi bara får någon struktur på hur vi ska fortsätta kommer det kännas bättre. Dessutom skulle dem inte ha tid att börja förrän till hösten, så vi har gott om tid att påta på med annat som måste fixas.
Arga Snickaren
I två år har vi gruvat oss för ombyggnationen av övervåningen. När vi köpte huset kontaktade vi en snickare som var villig att hjälpa oss med bygget. Men i sista stund drog han sig ur, av olika anledningar. Luften gick då ur oss och vi har liksom aldrig kommit oss för att ta kontakt med någon ny. Sedan har det ju kommit en massa andra saker emellan. Förra året dränerade vi om hela huset samt byggde ett nytt kök.
.
Men IDAG ska det komma en ny firma och titta på vårt hus. Förhoppningsvis kommer vi att hitta en lösning på vårt "problem". Jag finner det nämligen lite märkligt att det ska vara så svårt att bygga om lite på övervåningen, det är ju inte så att vi vill att den ska sväva i luften..
Ser verkligen fram emot besöket, även om jag vet att det kommer kostalotta så kommer det vara värt varenda krona.Organiserat kaos
Ja, då var första träningen bortgjord. Det gick hyffsat bra faktiskt. Med tanke på den lilla framförhållning vi hade och att underlaget inte är så stort så kom det 12 barn i åldrarna 6-11 år. Kan tyckas lite fjuttigt men det var alldeles lagom många. En äldre bror hade hand om dem större barnen och jag tog 6 åringarna.
.
Hela 4 yra hönor hade jag att hålla red på, och det var tillräckligt många viljor. Det är väldigt svårt att förklara för så små barn att det faktiskt är en lagsport och att det finns vissa regler att förhålla sig till. Som att man inte tar bollen med händerna och springer iväg, att inte alla får ha varsin boll bara för att det verkar mer rättvist, att man inte kan slänga sig ner på marken om någon annan tar bollen, att om man ställer sig i skogen och tjurar kommer INGEN att passa till en.
.
.
Men på det stora hela tror jag alla hade roligt. Svettiga blev vi i alla fall, delvis pga att det var över 25 grader varmt (!!!). Resultatet får vi nästa träning, då ser vi väl hur många som kommer tillbaka.
Den som sig i leken ger.....
Jaha, då har jag gjort det igen. Tagit mig vatten över huvudet. Fått en snilleblixt ide som låter himla bra i teorin, men i slutändan kräver en massa arbete av mig.
Sonen, och hans kompisar, har spelat i ett fotbollslag 3 mil bort (japp, finns inget närmare). Detta fungerade kanon förra sommaren eftersom vi föräldrar turades om att köra var tredje gång. Men så denna sommar valde hans två kompisar att sluta eftersom dem tyckte det var för mycket bråk i laget. Då vill inte heller min son fortsätta, och jag ska villigt erkänna att det inte kändes så lockande att köra 6 mil, två ggr i veckan.
.
Då kläcker jag min vansinniga ide: Varför spelar samlar vi inte dem barn som bor här runtikring och spelar fotboll själva? Utan att vara med i någon serie? Jomen, det tyckte alla var en bra ide. Så nu ska vi börja träna fotboll på skolan (som bara ligger 1,5mil bort) två gånger i veckan. Och nu verkar det som att dem blir några stycken från skolan som vill vara med. Det finns tydligen fler föräldrar som inte orkar skjutsa sina barn så långt. Men detta innebär att eftersom det var min briljanta ide, så blir det även jag som får agera tränare. Vilket innebär att jag kommer måsta åka iväg två kvällar i veckan. Å andra sidan får jag aktivera BÅDA barnen samtidigt, eftersom vi inte lagt in några ålders- eller könsgränser (allt för att skrapa ihop så många som möjligt). Det blir väl till att damma av lite fotbollskunskaper då.
Pojkdrömmen
Förrförra sommaren önskade jag mig, av min man, en gungställning till barnen. Vi hade haft en i förra huset, och dottern älskade verkligen att gunga. Men vi jag ville inte ha en sån där färdig metallställning med plastgungor, nej jag ville ha en sådan som Bara Jag har. Typ.
Japp, detta är vårt renoveringsobjekt. Det var INNAN vi dränerade om och fick för oss att planera om HELA tomten. Gräset är ett minne blott numera.
Så mannen skickas iväg till närmsta byggfirma för att införskaffa material till en gungställning. Kommer hem med ett antal långa och grova "pinnar". Och så börjar ha snickra lite.
Det resulterade i en gungställning utan dess like. Nästan 5 meter upp skulle gungorna fästas.
"Är du från vettet!!", undrar jag (fast värst mycket till undran var det ju inte). Nävadå?, han ville ju inte att vi skulle ha en sån där liten gunga som blir för liten alltför fort. Nä, inte jag heller, men detta var ju groteskt. Vi skulle alltså behöva 4 meters linor att fästa gungorna i.
Fatta vilket swung det skulle bli! Risken var ju stor att dem skulle slå ihjäl sig.
Det visade sig att när min man var liten hade han alltid önskat sig en riktigt STOR gungställning. En sådan som man kunde komma upp i rejäla höjder. Och därför byggde han en sådan. Grejen är bara den att propotionerna ändrats lite sedan dess. Han är numera 185 cm lång, och därför behövs det 5 meters höjd för att den ska räknas som stor.
Kampen om denna gungställning varade hela hösten, nästkommande vår. Inte förrän förra sommaren blev den kapad till "normal" nivå och gungorna upphängda.
Japp, detta är vårt renoveringsobjekt. Det var INNAN vi dränerade om och fick för oss att planera om HELA tomten. Gräset är ett minne blott numera.
Nu är det sommar, nu är det sol......
Det är så härligt med sommarsol! Löven håller på att spricka och det blir grönt överallt. Man liksom känner i hela kroppen hur man fylls med energi. Vis av erfarenhet vet jag att detta sommarliknande tillstånd kan snabbt vändas till något ruggigare. Därför gäller det att ta vara på tillfällena när dem ges. Man vet ju aldrig, detta kanske är den enda sommarvärme vi får.
Pappas flicka
Några av er var lite avundsjuka på "min" lilla grävmaskin. Nu är den ju bara lånad, så jag får inte leka med den så länge till. Men vi har en traktor hemma också. Stor och gul som traktorer ska vara.
Förra sommaren blev jag tvungen till att lära mig köra detta monster. Vi hade då köpt den bod i byggsats som skulle resas upp. Eftersom jag var den svagaste personen i sällskapet fick jag äran att ratta traktorn.
Lite precision krävdes det allt. Men efter ett tag fick jag rätt bra häng på det. Kul var det också.
När vi var nästan färdiga kommer min käre far förbi. Tittar förvånat på traktorföraren och utbrister "Kör DU?!?". Aldrig har han varit så stolt över sin dotter som i detta ögonblick. På 33 år! Så stolt att han berättade detta för alla han träffar. Att jag minsann kört traktor, och att jag var riktigt bra på det också.
All god things come to an end
Så var den här långhelgen över. Har lite ångest över att jag inte tog tillvara alla dagar och fick så mycket som möjligt gjort. Men första dagarna hade jag ingen energi alls till att göra något vettigt. Och nu när sista dagen är över så blir det inte mer.
.
Men jag har ju i alla fall kört grävmaskin, krattat lite jord, och fått några gräsfrön i jorden. Och dessutom fått lite bokföring gjort, om än med stor motvilja.
.
Och några promenader har det blivit också. Två lite längre om dagen faktiskt. En skogspromenad blev det också, och det tycker Alice om. Hon blir alldeles galen när hon känner alla lukter, och idag tror jag att det hade varit en älg där före oss. Med tanke på all älgskit. Men bäst tycker hon om kanadagässen, jisses om hon fick springa lös och jaga några sådana. Det vore ju höjden av lycka.
.
.
Nu är jag bara slö, och tänker sitta och surfa runt lite. Kanske hittar man något intressant.
Det finns alltid ett "senare"
I 13 år ungefär har jag skött bokföringen åt min faders bolag. I 13 år har jag tänkt att om jag gör det lite OFTARE blir det inte så mycket varje gång, och därmed inte så betungade. Med lite mera RUTINER skulle det bli lättare varje gång bokslut ska göras. Varje år tänker jag så. Men det slutar alltid på samma sätt. Livet kommer emellan liksom. Mitt vanliga jobb, barnen, fritid, hus, båt, osv. Tiden rinner iväg och tillslut står man där med en hög papper, hög som eiffeltornet. Och då tänker man, NÄSTA gång ska jag inte vänta så länge. NÄSTA gång........
Drömtydning
När jag vaknade i morse var jag smått förbannad. Vakande mitt i en dröm där jag precis skällt ut en kund i telefon. I verkligheten har denna kund varit lite "besvärlig", men eftersom kunden alltid har rätt så brukar jag normalt inte skälla på dem. Men det gjorde jag i drömmen. Kanske tur att man får utlopp för sina aggressioner på detta sätt och inte tar med dem på jobbet i morgon.
Appropå jobb, nu ska jag ta tag i allt som jag skjutit upp hela helgen. Idag regnar det nämligen så det passar väl bra. Om jag inte hittar något annat som är roligare. Stryka tvätt kanske?
Dagsverk
Vi har haft kanonväder idag. Känns nästan som vi är i mitten av juni. Riktigt varmt och skönt, om man befinner sig i lä vill säga. Tyvärr så blåser det riktigt ordentligt. Och för våran del är det helt fel vind. Den enda vinden vi "besväras" av är nordosten, och just det har vi idag.
Men jag har hunnit med en del ute idag iallafall. Krattat jord, sått lite gräs, grävt bort lite jordhögar. Jobbat på ordentligt faktiskt. Känner mig helt slut i armarna.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Riktigt jobbigt vare.....
Vilse??
Har sett en massa reklam för denna tjänst:
Tänkte jag skulle testa, bara för skoj skull.
Så jag får upp en ruta där jag uppmanas fyll i mitt eget telefonnummer så att dem ska kunna tala om för mig vart jag är. Bara för att säkerställa att det är jag som fyllt i mitt eget nummer kommer det ett sms till min mobiltelefon, där är det en kod som jag senare skall trycka in och därmed få besked om vart jag befinner mig.
Så nu vet jag vart jag är!!!
.
.
Om man tycker att detta är jättebra och värt 6 spänn i veckan kan man bli medlem, och därigenom lokalisera sin vänner och bekanta. Under förutsättning att dessa gett sitt samtycke till att jag får positionera dem.
Alltså..........vill man verkligen det? Sina egna barn kan jag förstå, lite grann, beroende på ålder. Men sina vänner, vill jag verkligen att mina vänner ska kunna se vart jag håller hus???? Vilka är det som använder sig av denna tjänst egentligen? Och då räknas inte oroliga mammor........
Livet på landet
Nackdelen med att bo långt från civilisationen är att när middagsinspirationen är lika med noll så sitter man där ute i träsket med endast en barkbit att tugga på........
Undanflykter
Idag har jag gjort precis allt utom det jag skulle göra. Även fast vädret såg lovande ut i morse, med åska och tjockdimma, så lyckades jag inte få igång motivationen till att jobba lite.
`
Istället blev det lite bak. Tro det eller ej men jag kan också baka.
Innan vi bytte kök blev det inte mycket bakande, kanske för att vi hade så liten yta att hålla till på. Nu försöker jag baka lite nu och då. Men jag saknar min hushållsassistent och mina bakformar. Men varför ha så bråttom, det är ju bara två år sedan jag packade ner dem i flyttkartonger.
.
.
Sen har jag hunnit med en promenad med lilla vovven också, blev riktigt varm och skönt ute när dimman lättade. Vi har faktiskt hela 15 grader i skuggan just nu. Och inte blåser det heller. Nästan som en sommardag.
.
.
Det går lite trögt med växtligheten här uppe, inga blad på träden ännu och gräset har precis börjat bli grönt.
Men jag hittade lite blommor i skogen i alla fall.
Skam den som ger sig
Än är det inte över för min stackars Gerbera. Lite vatten och den repade sig fint.
Finns det liv finns det hopp. Och ser man på, är det inte en liten knopp som kommer.
Nu gäller det bara att komma ihåg det där med vattnet........
Kvalitetsfransoser
Min kära vän jag mig ett uppslag till ett inlägg.
Vi har haft några kvalitetsfransoser (Citröen) i våra dagar, och med facit i hand är det ganska förvånande att vi gång på gång köper en ny. Eller så är det helt enkelt så att vi tycker om att leva lite farligt. Tryggheten i att köra en svensk eller tysk bil är ingenting för oss. Vi vill vara lite Wild And Crazy.
Nu tycker jag att felen hon räknade upp på sin bil enbart kan klassas som förslitningsskador och ingenting att oja sig över. Sånt händer dem flesta bilar med åren. Vi har råkat ut för lite "roligare" saker.
♣
Min första Citröen var en BX19, liten, kul och svart.
Gick som ett skållat troll efter vägen. Dock så började mystiska saker hända med den. Allt började när jag fick mitt första jobb. Den dagen lossnade passagerardörren. KLONK rakt i backen när jag öppnade dörren.
Sen kom dem, som på ett pärlband: Kopplingspedalen gick av, avgassystemet lossnade (Klonk rakt i backen), framhjulet lossnade, instrumentpanelen började ryka en dag (fast det gick över av sig själv ) !!! värmefläkten dog......
♥
Så vi köpte en ny citröen, En Xm Combi. En skitstor bil där vi fick plats med barnvagnar och mycket mer. Gick jättebra faktiskt.
Fungerade bra de första tre åren (nej, bilen var inte ny när vi köpte den) men sedan började mystiska saker hända. Först la positionsljusen bak av, sedan slog lyset på av sig själv fast bilen var avstängd, sedan gick startmotorn igång när man vred AV nyckeln. Sedan ballade allt elektriskt ur.
…
…
Då köpte vi en ny citröen. NY denna gång. HELT ny. Den har fungerat hur bra som helst i sju år nu.
Kvalitetsfransosen.
–
…
Glömde ju helt bort att vi har ägt en sådan här också:
En Citröen Xantia. Det som hände med den är ju helt obeskrivligt egentligen. Det var en diesel, och under semestern använde vi den inte alls. Stod alltså parkerad i 4-5 veckor. När sedan mannen skulle använda den igen började den krångla. Tjuvstannade om vartannat. Mycket irriterande. Så han lämnade in den på en citröen-verkstad. Tro det eller ej men dem hittade svampar i dieseltanken och bränslefiltret. Små vita svampar som påminde om champinjoner. Det var miljödieseln som börjat växa under sommaren. Hela motorn havererade. Nu gick det bra ändå eftersom den blev överkörd av en lastbil när den stod parkerad utanför verkstaden.
Bilarna på bilderna har inget med inlägget att göra. Det är bara helt oskyldiga citröener.
Meningslös
Har egentligen inget inlägg som passar till denna bild. Men så här ser det i alla fall ut i skogen närmast huset. Det är inte vår skog, och "bonden" som äger skogen vill inte låta oss gallra i den. Vi vill det för att få in mer ljus i skogen och på vår tomt. Han är rädd att skogen ska bli skadad eftersom den inte är rörd på 70 år. Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Den är liksom död i alla fall.......
Självgallrad
Ja, men se där. Det blev ju några meningar i alla fall.
Äntligen helg!!
Äntligen är en lång arbetsvecka slut, är helt slut i huvet efter denna intensiva vecka.
Mitt förra (mobil)inlägg handlade om den stackars Gerberan i fönstret. Visserligen blev bilden vriden men ni ser väl ändå hur ledsen den är. Jag sa ju att den inte skulle klara sig så länge. Fast än är inte kampen över, lite vatten kanske kan fixa detta.
Nämen vänta nu, det är jag ju inte alls. Den var ju bara knappt tre dagar lång. Slutade dessutom tidigare idag eftersom jag skulle med Alice till veterinären. Helt underbart. Och nu är jag ledig i fyra dagar. FYRA dagar i rad. Jippie!!
Imorgon ska jag ta sovmorgon. Fast jag vet ju att jag kommer vara uppe strax efter sex i alla fall. Jag är som skalman, min mat-och-sov-klocka ringer på fasta tider. Sen får vi hoppas på fint väder, det verkar inte så lovande just nu i alla fall.
Mitt förra (mobil)inlägg handlade om den stackars Gerberan i fönstret. Visserligen blev bilden vriden men ni ser väl ändå hur ledsen den är. Jag sa ju att den inte skulle klara sig så länge. Fast än är inte kampen över, lite vatten kanske kan fixa detta.
Vad va det jag sa................
Vad va det jag sa................
UUUäääck! That´s grooooooose....
Detta är inte en självupplevd historia. Känsliga läsare varnas för att fortsätta läsa. Kom inte till mig och klaga sedan. Ni har blivit varnade.
Detta har min käre make råkat ut för idag:
Mannen ställde av sig sina ytterskor i omklädningsrummet på firman. När han senare skulle åka hem tog han på sig skorna igen. Men i ena skon stötte han på lite motstånd. Foten gick som inte ner. Då tog han upp skon, vände den upp och ner men inget kom ut.
Mannen ställde av sig sina ytterskor i omklädningsrummet på firman. När han senare skulle åka hem tog han på sig skorna igen. Men i ena skon stötte han på lite motstånd. Foten gick som inte ner. Då tog han upp skon, vände den upp och ner men inget kom ut.
I tron om att han inbillat sig alltihop körde han ner foten igen. Men det gick helt enkelt inte att få ner foten. Då stack han ner handen i skon........
.
.
.
.
......och fick fram en mosad padda!!!!!
.
Blev arg på sin svärfar (min far) i tron om att det var något slag practial joke, men han var helt oskyldigt till detta.
.
Frågan är dock varför paddan fick för sig att vandra in i en verkstad, kravla sig in i omklädningsrummet. Välja ut just hans sko och krypa ner i den. Detta får vi nog aldrig svar på eftersom paddan gick ett väldigt grymt öde till mötes.
Helt plötsligt känns myror i brallan som ingenting.....
Kort vecka
Jag har torsdag idag. Helt förvirrat. Kan bero på att det är sista arbetsdagen imorgon.
Gubbarna här ute är jätteglada för att det är "fredag" imorgon. Fast eftersom det är söndag på torsdag borde det ju bli måndag på fredag och en vecka med två måndagar kan ju inte vara bra.
Och HUR ska jag utnyttja denna långledighet då?? Jo, jag ligger ju efter med lite bokföring och deklarationer, så då är ju dem dagarna räddade.
Det är svartmyror vi har i källaren, inte stackmyror som tur är. Och dem klättrar på allt, och jag ser väl rätt träig ut där jag sitter vid skrivbordet så dem klättrar upp i mina byxor, innanför tröjan, och lite annanstans. Mysigt.......
Gubbarna här ute är jätteglada för att det är "fredag" imorgon. Fast eftersom det är söndag på torsdag borde det ju bli måndag på fredag och en vecka med två måndagar kan ju inte vara bra.
Och HUR ska jag utnyttja denna långledighet då?? Jo, jag ligger ju efter med lite bokföring och deklarationer, så då är ju dem dagarna räddade.
Det är svartmyror vi har i källaren, inte stackmyror som tur är. Och dem klättrar på allt, och jag ser väl rätt träig ut där jag sitter vid skrivbordet så dem klättrar upp i mina byxor, innanför tröjan, och lite annanstans. Mysigt.......
Invasion
Vår källare har invaderats av små svarta saker med sex ben. Tror dom följde med veden in i höstas och nu fortplantat sig i pannrummet, och kringliggande rum.
Jag har ingenting emot myror, speciellt inte små svarta eftersom dem sällan bits. Men det blir väldigt irriterande när man sitter på sitt kontor och försöker blogga arbeta och samtidigt känner dessa små rackare krypa innanför kläderna. Nu tror jag visserligen att jag fått död på alla som lyckats ta sin innanför mina byxor, men det sticker och kliar lite överallt. Fantommyror.
Jag har ingenting emot myror, speciellt inte små svarta eftersom dem sällan bits. Men det blir väldigt irriterande när man sitter på sitt kontor och försöker blogga arbeta och samtidigt känner dessa små rackare krypa innanför kläderna. Nu tror jag visserligen att jag fått död på alla som lyckats ta sin innanför mina byxor, men det sticker och kliar lite överallt. Fantommyror.
Happy Birthday to You
Idag ägnar vi hela eftermiddagen åt Dottern som fyller 6 år.
En liten femåring.
Svårt att fatta att hon blivit så stor. Men det är ju på barnen man märker att man blivit gammal.
Ordningen återställt
Jaha, så var mina pojkar hemma igen då efter sin "grabbhelg". Tänk så mycket manligt dem hittat på, varit å badat, åkt Porschecabb jättefort och provsuttit en Viggen. Gud så avundsjuk jag blir! Fattas bara att dem provlyssnat bashögtalare också.
Alltså jag fattar inte det där med män och stereoapparater. Allt ska låta så himla perfekt, minsta lilla ljud ska komma ut i rätt tonläge. Men när man pratar med dem hör dem inte ett skvatt. Är det för att vi inte är utrustade med fyra högtalare och en baslåda?
Andra gången på fyra veckor som lilla gumm...
Andra gången på fyra veckor som lilla gumman får problem med ögonen. Tur är inte vår grej.
Ingen återvändo
Idag måste jag ta itu med allt som jag inte gjorde igår.
Det innebär bland annat att jag måste göra ett besök på Mount Nytvättat, "laga" diskmaskinen och kanske damsuga upp lite hundhår.
.
Och detta är inte för att maken kommer hem idag, det är för att Mamma kommer på besök.........
Paltkoma
Är helt stinn efter middagen fortfarande.
Tror att det blev lite mycket, eller var det glassen och hjortronsylten??
Och bara skit på TV´n är det.
Våga vägra städa
Idag har jag och dottern varit på turné hela dagen. Allt för att slippa ta itu med nånting här hemma.
Först var vi till en av mina kompisar och hälsade på en av "våra" kattungar. Han har hunnit bli sju månader nu och rätt så stor. Roligt att se att han fortfarande inte är rädd för barn. Dottern fick hantera honom lika brutalt som hon gjorde medans han var liten.
Efter det tog vi en tur till en leksaksaffär. Eftersom dottern fyller 6 år på måndag skulle hon få välja vad hon ville.
Det blev dockkläder och ett mjukisdjur. Som om hon inte redan hade rummet fyllt med mjukdjur.
.
Dagen avslutades med ett besök hos kära vännen. Det är så skönt att få lätta sitt hjärta ibland, och få lite kaffe och mat.
Profilbild
Har ett litet "problem" som måste undersökas närmare.
För ett tag sedan försökte jag mig på att lägga upp en profilbild. Som testbild valde jag att ta en bild av min hund Alice. Dock kom det aldrig upp någon bild i profilrutan. Det var/är fortfarande den där skuggfiguren man har från början.
Nu visar det sig att EM (eller om det var Casper) ser bilden av Alice!!
Så nu är min undran, är det fler än hon som gör det??
Lämna gärna en kommentar om huruvida du ser denna bild eller inte, i min profilbildsruta.
Det är ju lite knäppt att jag inte ser den. Och det spelar ingen roll vilken dator jag loggar in från, någon av hemmets, mitt jobb, mannens jobb.
Neanderthalare
Hörde på nyheterna idag att man via DNA-tester lyckats komma fram till att vi (europeer och asiater) har ca 4 % neanderthal-gener i oss. Är det någon som är speciellt förvånad?? Det har jag vetat hela tiden, inte behövdes det någon forskning för det. Det är ju egentligen bara att gå ut på krogen, speciellt sista kvarten innan stängning. Då kommer neanderthal-genen fram.
Det är ju inte ens säkert att dem dog ut. Dem finns ju mitt ibland oss hela tiden.
Äntligen fredag
Känner mig helt slutkörd. Det har onekligen varit en händelserik vecka. Både positivt och negativt. Det positiva var att vi fått en ny arbetskamrat, samt att min chef fått en inbjudan till en stor event i Stora Staden (Ja, vi är glada för hennes skull, om än lite avundsjuka)
Det negativa är att en av våra arbetare lyckats klanta till sig BIG-TIME och orsakat ilska hos både chef och kunder. INGEN anställd har tidigare lyckats göra ett så grovt fel. Kan tyvärr inte förklara vad som hänt men det kommer troligtvis att kosta oss några hundratusen .
.
Hemma däremot är det lugnt och skönt. Att ha bara ett barn hemma innebär att det inte finns några syskon att bråka med. Det är så tyyyyyyyyst.
Nu ska jag bara försöka motivera mig till att laga middag idag. Känns lite trist när vi bara är två.
Kommer nog ligga utslagen i soffan större delen av kvällen..
Tjejweekend
I helgen är det bara vi tjejer hemma. Jag och dottern. Undra vad vi ska hitta på då?
"Ni kan väl städa"-sa mannen som åker bort med sonen.
Va!!!
"Ja, det brukar ni väl göra när jag åker bort".
Nej, du brukar åka bort när vi ska städa. Det är en viss skillnad på ordföljden.
SÅÅÅ nära.....
...men ändå SÅÅÅ långt ifrån.
Men tänk om hon blir akut sjuk, tänk om jag måste åka i hennes ställe? Kanske borde jag förbereda något att ha på mig? Vad ska man ha på sig?
Min chef ska åka till Stockholm på nån fånig bankett den 16 Juni där hon ska få träffa det blivande brudparet plus en massa andra trista tanter och farbröder. Det är någon slags förfest inför Bröllopet med en massa inbjudna gäster från hela landet.
Det var vår landshövding som ringde henne.
"Jag slår vad om att hon får en inbjudan till Victoria och Daniels bröllop", sa jag i väldigt ironiskt tonläge till min nyblivna kollega, och småskrattade lite.
Nu fick jag ju inte rätt, men det var väldigt nära. Döm om min förvåning när hon avslöjade vad han ville, landshövdingen. Åka till Stora Staden, bo på hotell, äta finmiddag, träffa kronprinsparet.
Ha, vad är väl en bal på slottet?! Säkert jättetrist, säkert....alldeles....alldeles......underbart!
Men tänk om hon blir akut sjuk, tänk om jag måste åka i hennes ställe? Kanske borde jag förbereda något att ha på mig? Vad ska man ha på sig?
VARNING
Köp inte dessa:
Går inte att sluta äta.....och man blir väldigt törstig.
Idolbild
Hade förberett ett annat inlägg, men med inspiration från Gun ändrade jag mig.
Diana har lagt ut idolbilder på Batman på sin blogg som allmänheten får använda fritt.
Diana har lagt ut idolbilder på Batman på sin blogg som allmänheten får använda fritt.
Självklart måste man ta tillfället i akt och utnyttja detta exklusiva tillfälle!!
Ska det göras så ska det göras ordentligt!
Ajfååån
Vill ha en sån här:
Om någon vill ge mig en sån här så lovar jag att nämna honom/henne eller deras företag i min blogg för all framtid. Kan till och med offra mig och ta upp den som inkomst så att skattemyndigheten blir glad.
SNÄLLA!!!!!
Om någon vill ge mig en sån här så lovar jag att nämna honom/henne eller deras företag i min blogg för all framtid. Kan till och med offra mig och ta upp den som inkomst så att skattemyndigheten blir glad.
SNÄLLA!!!!!
Lycka är....
....att hitta en ask migränmedicin när man trodde allt var slut.
Nu var denna dagen räddad!
Nu var denna dagen räddad!
Mudpie
Ni skulle se RESTEN av barnet.........
En vanlig tisdag
Har haft en rätt bra dag idag. Eftersom vår nya toygirl har börjat hos oss, så har arbetsbördan minskat och vi är alla på bättre humör. Utom gubben med kartongerna, han håller fortfarande på. Ge dig!!
Idag har jag till och med hunnit med att göra så mycket att mitt skrivbord nästan var tomt på papper. Det var ett tag sedan. På sista tiden har det mest sett utom en pappersinsamling som kräkts där.
.
Sen fick jag dagens goda skratt när jag läste Heidis dröm-inlägg. Hon skulle bara vet hur nära sanningen hon är. Ett tag var så less på snön att jag hade kunnat skyffla ner allt söderut. Men nu är det riskfritt, åtminstone tills nästa vinter. Fast jag tror inte att vi kommer att få uppleva två lika snörika vintrar på raken. Detta var ju den snörikaste i mannaminne (här ialla fall).
Fast jag är lite orolig över det avtryck jag lämnat i hennes undermedvetna. Vad tror hon om mig egentligen???
Noninspiration generation
Skulle behöva ett minneskort som man kan direktkoppla till hjärnan. Oftast kommer det upp en massa inlägg i mitt huvud när jag är ute och promenerar (vilket har blivit betydligt oftare nu när vi har skaffat hund). Ibland till och med lite roliga inlägg. Dock finns dem inte kvar när jag kommer hem och sätter mig framför datorn. Hur mycket jag än försöker så är dem helt borta. Jag kommer inte ens ihåg vad det var som var så himla roligt. Det enda jag minns är att jag varit ute och promenerat och att jag haft ganska kul. Åt vad vet jag inte. Det kan ju vara så att jag använder en annan hjärnhalva när jag går och en annan när jag skriver. Och att dessa två inte är kopplade till varandra.
Sladdbarn
Min kusin fyllde 60 år i helgen. Inget märkvärdigt med det om man bortser från det faktum att min mamma är 58 år. När hon föddes hade hon redan fyra syskonbarn. Jag har ingen kontakt och har aldrig träffad dem kusinerna. Vet inte vad dem heter eller var dem bor.
Kanske sitter den någon bloggare därute som är min kusin. Hej på er!
Simsalabim
Jag önskar jag ägde ett magiskt trollspö.
Då skulle jag använda det på min "trädgård" nu. För just nu ser det inte vackert ut. Men jag har en bild i mitt huvud hur jag vill att det ska se så förhoppningsvis kommer det, med mycket möda och stort besvär, att bli bra så småningom.
Just ner ser det ut så här:
Visserligen var det inte bra förra våren heller. Området mellan gungställningen och boden var en enda stor rishög. Förra ägaren av huset hade inte ägnad sig åt trädgårdsskötsel de senaste 20 åren, så här växte det sly på sly på sly. Vi började dra ihop ris förra våren. Men ju mer ris vi drog ihop, desto mer fanns det under. Till slut tog min man en traktor och skrapade ihop allting.
Min första tanke med denna plan var att anlägga en fyrhjulingsbana till barnen. Men nu verkar det bli fotbollsplan i stället, tror i och för sig att de kommer att uppskatta detta lika mycket. Bara det blir gräs någongång.
Vårt största bekymmer just nu är den här slänten.
Vattnet verkar aldrig ta slut någon gång. Diket vi grävde upp har fyllts igen. Vi måste lägga en singel-korv i diket, men det är för mjukt att köra med grävare eller traktor.
Visst, Rom byggdes inte på en dag. Lite tålamod får man väl ha. Men jag vill ha gräsmatta nu. Plantera några träd, buskar och blommor. Fast det är ju alldeles för tidigt, minst en månad till måste jag vänta. Förhoppningsvis har det torkat upp lite då.
Om några år kanske det ser ut så här:
Nja, kanske inte. Inte så länge det inte finns några magiska trollspön.
Soffsnarkare
Det har varit en jobbig dag för vissa i familjen:
Hon snarkar nästan värre än Mannen, men bara nästan.....
Mellanlägg
"Hittade" en bild till
Frisk luft
Solen sken och fåglarna kvittrade när vi steg upp i morse. Bra väder för en skogpromenad tyckte vi. Så fram med ryggsäckarna och ner med lite fika! Hela familjen ska ut och få frisk luft.
Då försvann solen.
Men det blev en tur i skogen i alla fall. Upp på berget bakom huset. Högsta punkten här runt omkring. Med en utsikt som slår det mesta. En vacker sommardag i alla fall. Nu var det mest blåsigt och kallt.
Vårdkase
Men ändå så ser man rätt långt här uppifrån. Nästan till Finland.
Gladast idag var lilla vovven som fick springa i skogen och rulla sig i all skit hon hittade.
Bilden är inte rättvis. Hon var mycket skitigare än vad som syns. Under magen hänger allsköns barr och bråte. Dessutom passade hon på att ta sig en lerinpackning innan vi gick in. Säkert bra för pälsen.
Nu är hon i alla fall badad.
Gröna fingrar
har jag absolut inte. Det enda som överlever i mitt hem är plastblommor och sukulenter (fast även de har dött i vinter). Orkideer verkar också överleva, och det är nog tack vare min ovilja att vattna blommor. Jag glömmer bort dem helt enkelt.
Inte förrän det är försent inser jag att jag borde att gett blommorna vatten. Det värsta är om de göms bakom en gardin, då upptäcker jag det inte förrän jag byter gardiner.
Nu har jag i alla fall köpt två Gerberor. Vackra blommor tycker jag, och dem finns i så många olika färger. Den här gången blev det rosa. Vi får väl se hur länge de lyckas överleva i mitt fönster.
Let it rain
Vi har skittrist väder här idag. Dimma och lätt regn. Småkallt är det också. Tyckte jag såg en väderprognos om att vi skulle få nästan 20 grader varmt och sol under första-maj-helgen.
Vars na´stans?? Inte här i alla fall.
Men det är jag bara glad över. Det är så mycket lättare att sitta inne utan att få dåligt samvete. Annars har man känt en massa måsten som ska göras utomhus. Nu blir det bara lite trafik mellan dator, kaffebryggaren och tvättmaskinen.
Visst ja, måste ju ut och rasta hunden också.......
Det är en fågelhund vi har, hennes största önskan är att få äta upp alla dem där.........
Halvvägs framme
4 deklarationer har jag gjort nu på förmiddagen (inklusive min egen). Men det var dem fyra lätta..... Nu väntar dem fyra svåraste.
(Hallå där, jag hade ju fått det till nio. Vilken har jag glömt??)
Eller svåraste är dem väl inte. Aktiebolag är väldigt lätta att deklarera. I stort sett bara ta uppgifterna direkt från bokslut och årsredovisningen. Handelsbolag och enskilda firmor däremot kan vara en riktig mardröm.
Nu ska jag bara hitta dem där årsredovisningarna, vilket kontor har jag lagt dem på??
Upp till kamp!
Nej, jag tänker inte gå ut och demonstrera idag. Jag tänker koka en stoooor kanna med kaffe och parkera mig i deckverkstad. Det blir deklarationer för hela slanten idag, och troligtvis i morgon också.
Kanske gör jag någon uppehåll och bloggar lite under dagen för man orkar ju inte sitta HELA dagen.
