What goes up, must come down
Förra veckan var allting på topp, både jobbmässigt och på det personliga planet. Kände verkligen att jag gjorde nytta på jobbet, även om det var skitstressigt. Det kändes som att jag klättrat ganska högt på må-bra-stegen. Hade ett skönt flyt med andra ord. Men det behövs så lite för att man ska ramla ner. Det räcker med att det kommer någon och rycker undan mattan under ens fötter för att allt ska raseras. Nu går allting fel i stället. Saker som i vanliga fall inte borde ha någon större betydelse får oanande propotioner.
Trist det där, men vad gör man? För mig är det antingen på topp nästan jämt, eller som på sistone; förbannad...Inte hemma men på andra ställen.
Vad tråkigt. Man önskar att man kunde få må bra hela tiden. Hoppas du tar dig upp snabbt igen.
Sluta kämpa!
Vägra klättra på den där förbaskade stegen!
Acceptera att du mår skit och ägna dig åt det ett par dagar om du måste!
Det vänder oavsett om du sitter med ångest rakt upp och ner eller om du passar på att ha roligt under tiden!
Det är så det funkar!
Tråkigt när man upplever det så. Jag tror vi kvinnor upplever svängarna som mest, kanske för att vi är så bra på att sönderanalysera saker?
Sv: Nejdå, det är nog bara böcker i tio av lådorna. :)
Godmorgon. Tyvärr är livet sådär, man kan inte alltid vara på topp. Det är tråkigt när det blir väldigt tvära kast och djupa störtdykningar. Nu har jag hittat in och tänker följa dig på stegen uppåt.
Morning!
Kikar in för att önska dig en bra dag :)
