Stora val.....svåra beslut
Hur skulle du reagera om din chef frågade om du ville köpa företaget du jobbar på?
Är du lockad av tanken att vara den egen chef, att inte ha någon som bestämmer över dig, att jobba dygnet runt och oroa dig för hur morgondagen ska se ut, att hela tiden fundera på om det finns tillräckligt med pengar, om du måste anställa eller avskeda, hantera besvärliga personer, att aldrig få någon riktig semester, att få möjligheten att tjäna en massa pengar?
Företaget kommer att delas upp i två grenar. Ska jag köpa en del, stanna kvar som anställd, eller följa med chefen i den andra grenen?
´
Svåra val.
´
I praktiken så sköter jag redan idag stora delar av företaget, men det känns tryggt att kunna överlämna dem riktigt jobbiga delarna till någon annan. Som arga anställda, besvärliga kunder och leverantörer som inte gör som man ska. Samtidigt kanske det finns saker jag skulle ha gjort annorlunda om jag var chef, och möjligheterna att påverka sin egen situtation är ju betydligt större om man är sin egen chef. Å andra sidan snackar vi STORA pengar här, pengar som inte finns, pengar som måste lånas någonstans. Och DET är just nu det största hindret.
Storviltsjägarn
Jag har mer eller mindre vant mig vid att finna diverse rester från småfåglar och skogsorkar inomhus när jag kommer hem från jobbet. Med två katter i huset blir det en del småvilt som släpas hem. Men det jag fann på vardagsrumsmattan idag var tämligen unikt. Mycket har jag varit med om, från paddor till ekorrar, men aldrig har någon katt jag haft kommit hem med FISK förut.
´
Idag låg det en halväten mört/karp/brax/whatever inbäddad i mattan. 7-10 cm lång, säkert hämtad i bäcken någonstans. Är lite facinerad över hur hon fått tag i den, hon måste ju ha badat lite i alla fall.
´
Funderar starkt på att lämna in vardagsrumsmattan på kemtvätt i alla fall.......
!!!
Snacka om bloggöken. Jag har inte haft varken inspiration eller något att skriva om på flera dagar. Fast i verkligheten har det varit så långt från öken som man kan komma. Jag tror att vi har fått igen allt regn som inte har fallit på hela sommaren.
´
I lördags var det dags för den årliga stugsistan/ljusfesten. Men eftersom hela tillställningen totalt regnade bort, man skulle ha bra tur om man lyckades få liv en marschall, så får jag väl lägga in en bild från förra året. Bara för att visa hur det kunde ha sett ut om inte himlens duschkran öppnat sig.
I år såg det ungefär lika dant ut.....minus alla ljusen. Totalt mörker vill säga....
Musligt
Har jag nämnt att vi har TVÅ katter (och en hund)? Ändå har jag varit uppe TVÅ gånger i natt och jagat möss. Eller snarare så har jag jagat mus tillsammans med katten.
Problemet var bara att katten inte tyckte att det var värt att döda musen när hon fått tag i den, utan det var roligare att släppa den och försöka få fatt i den igen.
Då trodde jag att det var frid och fröjd, att nu skulle jag väl få sova. Men då dyker det upp EN till, som hon jagar runt I SOVRUMMET. Jag kan säga så mycket som att jag hittat ett helt nytt användningsområde för stekpincetter i alla fall.
Dem är perfekta till att nypa fast små möss som gömt sig i trånga utrymmen.
Problemet var bara att katten inte tyckte att det var värt att döda musen när hon fått tag i den, utan det var roligare att släppa den och försöka få fatt i den igen.
I vårt sovrum, mitt i natten, i sängen.
Första musen fick jag tag i och slängde ut, att ge den till katten var ju ingen mening eftersom hon bara tyckte det var en kul leksak. Då trodde jag att det var frid och fröjd, att nu skulle jag väl få sova. Men då dyker det upp EN till, som hon jagar runt I SOVRUMMET. Jag kan säga så mycket som att jag hittat ett helt nytt användningsområde för stekpincetter i alla fall.
Dem är perfekta till att nypa fast små möss som gömt sig i trånga utrymmen.
Onsdag igen
På onsdagar har jag ridlektioner. På vanliga svenska hästar.......men det får duga så länge. Det känns verkligen som att min ridning har tagit ett jätteskutt framåt efter min islandsresa. Jag känner mig säkrare i sadeln och efter att ha korsat en flod och överlevt finns det inget som jag inte klarar av. Tidigare har jag varit jätterädd för att hoppa, till och med haft ångest inför det, men idag kände jag ingenting av det. Anledningen till att jag varit rädd är för att jag ramlat av och slagit mig väldigt illa flera gånger. Men dem senaste sex månaders träning, plus en veckas konstant ridning har gjort att jag har mer muskler att hålla emot med.
Jag skulle verkligen vilja ha en egen häst, så att jag kan rida ut hur mycket och så ofta jag vill. Men vi har ingenstans att ha den och sen kanske det inte är så himla roligt hur länge som helst. Det kanske räcker med att rida en gång i veckan och sedan åka till island och rida med jämna mellanrum. Så att man har något att se fram emot.
´
Tonårspojkar for Dummies
Efter ett långt sommarlov har vår 10-årige preteenage son blivit rätt så slö och slikgiltigt. Dagarna har ägnats åt att se på tv, äta nudlar (!!!), spela dator och eventuellt bada lite om vädret tillåter. Ibland har han varit ensam hela dagen, ibland har det varit ett halvt fotbollslag hemma.
´
Igår hade pojkligan vissa önskemål om att det skulle få åka gummiring efter båten, det var ju fint väder och en kanondag för att bada. Men vi hade lite jobb hemma som vi var tvunga att bli av med först, närmare bestämt ett lass med ved som skulle kapas upp. En rätt tråkigt syssla, men är man några stycken går det lättare.
´
Sonen protesterade högljutt och gick in och parkerade sig i soffan, tillsammans med en kompis. Där satt dem och ugglade halva dagen medans vi kapade ved.
En annan av sonens kompisar däremot ställde frivilligt upp och hjälpte oss att bära ved. När vi väl var färdiga hade det hunnit blivit eftermiddag och då kom det en massa gnäll om att det tagit så lång tid och nu skulle dem inte hinna åka så mycket.
´
Jag blev så irriterad så att jag ställde in hela lördagsmyset, inget godis, inget snacks, ingen TV. En trist vanlig kväll helt enkelt. Jag sa också något om att det inte skulle bli mer badturer och att jag inte skulle skjutsa till några fler badstränder i fortsättningen.
´
Idag var det en mycket hjälpsammare 10-åring här hemma. Han till och med gjorde lunch åt oss alla, helt frivilligt. Visserligen parisare med bröd, men han hade dukat, stekt korv och dukade till och med av efter maten.
´
Kanske var det idag jag skulle ha köpt den där trisslotten??
Tillbaka i vardagen
Jag har lite svårt att fatta att jag hemma igen. Att jag måste kliva upp varje morgon och gå till jobbet.
Men ibland drömmer jag mig bort, tillbaka till ön med stort Ö.
Jag träffade mina reskamrater i onsdags och vi gick alla runt på rosa moln fortfarande.
Mina reskamrater förresten, två vänner som jag egentligen inte kände så väl. Två tjejer (kvinnor??) som jag endast har hästintresset gemensamt med. Som jag endast träffat på ridningen varje onsdag. Den ena av dem nästan 20 år äldre än mig, den andra 10 år äldre. Och vi skulle tillbringa en vecka på Island tillsammans. Det gick förvånandsvärt bra, än fast vi var tre starka viljor så har vi lyckats rätt bra med att kompromissa. Och kommit hem som mycket goda vänner. Vi har skrattat, gråtit och delat en fantastisk upplevelse tillsammans. Och vi vill alla åka tillbaka, men jag är rätt säker på att det aldrig kan bli lika bra igen. Skulle vi göra om samma resa en gång till skulle vi ha så höga förväntningar att allt skulle falla platt, den här gången gick vi ju in med inga förväntningar alls. Kanske var det därför det blev så bra.
´
Jag har bestämt mig för att fortsätta med mina morgonpromenader och träningar. Det har ju trots allt resulterat i att jag väger 10 kg mindre nu än i vintras, och även om det gick alldeles utmärkt att rida i 5 timmar i sträck som det var nu tror jag att det skulle gå ännu bättre om jag blev av med 10 kg till. Och eftersom det alltid är lättare att jobba mot ett givet mål, så får jag väl försöka planera in en resa till.
Hemma igen
Jag har varit till paradiset och tillbaka. Bokstavligen, eftersom ett av områdena vi red i på Island faktiskt hette Paradiset.
Veckan på Island har varit helt otroligt. Nästan så att det är lite svårt att inse att jag faktiskt varit där, och kommit hem igen. Kombinationen hästar och den vackra naturen är svårslagen. Avstånden, tystnaden och bara det att allt har ett helt annat tempo än hemma. Och alla människor som är så otroligt snälla, som tagit hand om oss och gjort så att vi skulle få det så bra som möjligt. Jag tror inte att jag kommer att uppleva en resa som kan bli bättre än denna.
Vi har ridit i fyra dagar, på ängar, i bergen, genom bäckar, stränder, korsat floder och sett en väldans massa får. Och hästar, hästar och ännu mera hästar. Dessa vackra varelser, lugna, fina och pålitliga. Naturligtvis blir dem inte så av sig själva, dem måste ju tränas av någon. Men ändå....
Jag hade väldigt god lust att plocka med mig en häst hem. Men man kan ju inte bara stoppa in den i garderoben och ta fram den när man vill. Den måste ju tas om hand om också.
Efter fem dagar på det ensliga landet var det dags att återvända hem, men först ett stopp i Reykjavik.
Reykjavik är en mysig lite stad, och självklart var vi tvunga att göra ett besök till Blå Lagunen. Ett besök som jag nog inte kommer att göra om. Det var kul att se och att ha varit där, men inte värt ett återbesök.
Det var med ett visst vemod i hjärtat som jag lämnade Island. Tänk att få bo där, att leva med hästarna, med dessa underbara människor. Samtidigt som det var väldigt skönt att få komma hem så saknar jag redan Island, och jag är rätt säker på att jag kommer att åka tillbaka. Så snart jag kan........
