Spinning Head

Äntligen fredag. Jag är helt slut efter denna arbetsvecka. Det märks att vi har utökat verksamheten, just nu jobbar vi dubbelt så mycket men på samma tid. Ska bli skönt när det kommer en till på kontoret. Hon är verkligen efterlängtad just nu.

Dagarna runt den 25:e är dem bästa dagarna i månaden. Det är så roligt att få lön, man känner riktigt hur kontokorten liksom lyser i börsen. Ta mig! Ta mig! ligger det där och ropar. Tror jag måste låsa in det, annars kanske det kryper iväg och shoppar helt själv.

Sonen spenderade eftermiddagen hos en kompis idag. När jag hämtade honom frågade jag vad dem haft för sig idag. Bland annat så hade de fått lova att skjuta med luftgeväret. Vilket resulterat i följande historia:

Några av er tycker att jag har en liten konstig uppfattning av vår sydliga del av landet. Tydligen är det inte så mycket champagnedrickande som jag tror så jag måste berätta vad jag grundar min uppfattning på.

För några år sedan skulle jag och min man fira "sista april" hos min bror i Stockholmstrakten. På den tiden hyrde de in sig på en herrgård en bit utanför "stan".

Efter en hel dags färd i bil var vi lite halvtrötta när vi kom fram och fick veta att hela gården var inbjudna till gemensamt knytkalas. Vi samlade ihop lite nachochips, ölkorv och några öl för att gå och titta på brasan. Iklädda reglementsenliga fleecekläder. (Hos oss är det kallt på sista april).

Framme vid brasan är det febril aktivitet för att dra fram höbalar och lägga ut röd/vit-rutiga dukar på dem. Det bars fram hishinkar med miniflaskor med champagne, små pajer, bröd och allsköns annat gott. Där stod vi med våra tupperwareburkar med nachochips och ölkorv. Lantnollorna på äventyr.

Brasan tändes och husfolket tog fram champagnen som de så klart måsta SABRERA. För er som inte vet vad detta är så är det när man tar en sabel och slår av champagnekorken.

Vi ursäktade oss med att det varit en lång resa, drog oss tillbaka till broderns bostad och firade sista april i lugn och ro. Jag tror ingen saknade oss och våra ölkorvar.

Visst, vi här uppe i norr (och då är det ändå mycket kvar norrut) får vänta lite längre än andra på våren. Kanske var det inte meningen att det skulle bo folk här uppe överhuvudtaget. Det är därför det är så kallt på vintern och mycket mygg på sommaren. Men vi är ju som bekant lite tjurskalliga, vi norrlänningar, så vi flytt int. Nehädå, ä vi född här så stann vi kvar. Kanske beror det på att vi är lite bekväma av oss, flytta är ju jobbigt. Eller så beror det sonika på att vi är lite misstänksamma mot andra människor. Dem är ju inte som vi där "nere". Dem firar "Valborg", vi kallar det "sista april". Dem har picknick med smårätter. Vi trycker fast en grillkorv på pinne. Dem dricker champagne, vi dricker Trocadero (eller öl). Det finns en del kulturella skillnader som gör att känner oss tryggare här uppe, bland myggen.

När jag var liten ville jag väldigt gärna ha en lillasyster. Jag hade ju redan en äldre bror, men en liten syster skulle ha varit roligt. Som jag kunde klä i rosa klänningar och pyssla om. Nu blev det aldrig så, jag fick en lillebror. Och hur mycket jag än försökte klä ut honom och köra runt honom i dockvagnen så blev han aldrig en syster. Han är fortfarande min lillebror.

Många av mina vänner har systrar, och jag kan med avundsjuka se på hur trevlig deras relation verkar vara. De umgås, delar glädje och sorg, verkar finnas där för varandra i vått och torrt. Med bröder blir det inte lika dant, visst ställer dem upp för en men det blir inte samma sak. Jag ringer inte någon av dem när livet känns jobbigt.

Så jag saknar en syster. Å andra sidan, det kanske bara är en utopi. Kanske är det inte alls så roligt att ha en syster som jag tror......Om jag hade haft två systrar, kanske jag hade önskat mig en bror i stället.

Så många val man måste göra i livet. Hade sett fram emot att få anställa en liten toyboy som vi kunde ha på kontoret. Men nu blir det inte så.....

Känns lite konstigt att köra med sommardäck när det är minusgrader på morgonen. Men tar man det bara försiktigt så är det ingen fara. Det är ju som bekant olagligt att köra med vinterdäck från 15 April, om det inte råder vinterväglag. Hur ska man göra om det råder vinterväglag på morgonen och sommarväglag på eftermiddagen? Köra omkring med en massa däck i bagaget och göra ett snabbt byte på lunchen?

Känsliga läsare varnas! Bilder på mitt ben kommer visas (igen).

Har retat upp mig hela förmiddan på diverse leverantörer och supportavdelningar som inte klara av att sköta sitt jobb. Ett tag var jag ganska uppe i varv. Extra besvärligt blir det allting händer på en gång. När man sitter i telefon med datasupporten och leverantörer samtidigt på olika linjer. Då är man som redan lite småarg innan man ringer till nästa leverantör för att skälla, och man känner redan då att man överreagerar lite grann. I vanliga fall kanske man inte skulle låta så förbannad, utan ha lite överseende med att dem också har det stressigt.

För fel gör vi väl alla, även vi. Vi kanske missar leveranser ibland (mest för att vi inte fått hem grejer i tid), och då vill man ju inte ha skäll från kunder. Lika lite som mina leverantörer vill ha skäll från mig.

Märkte att jag kanske borde lugna ner mig lite när jag på lunchen for till ICA för att köpa nått att äta. Tog en vara ur en disk, kollade priser och gick till kassan. Fel pris! Varan kostade 10kr mer än vad jag trodde. 10 spänn! Fattar ni, dem försöker skinna mig!! Lämnade tillbaka den och bytte till en annan, billigare. Ska det va så ska det va.

Mannen suktar efter att få sjösätta båten. I vanliga fall brukar vi vårrusta under påskhelgen, men eftersom denna vinter har varit den extremaste i mannaminne så ligger vi lite efter vårt vanliga schema. Men jag klagar inte, jag är inte lika entusiastisk som honom. Kan bero på att vårt båtliv inte är som ett väloljat maskineri. Nu kan man ju alltid hoppas på att denna sommar blir en aningens bättre än förra sommaren. Regn + barn-i-båt är ingen bra kombination.

Vinnare av alla trotsåldrar är: 6-års-trotsen!!!!

På dagens schema står det däckbyte för Mannen och själv ska jag jobba i "trädgården".

Vi skaffade hund förra helgen. Ingen valp utan en sex år gammal tik. Sedan tidigare har vi två katter, en vuxen och hennes 7 månader gamla kattunge. Hunden var tidigare van vid katter så för hennes del var katterna inga problem. Dock tyckte inte den äldre katthonan att en hund var så bra ide. Spott och fräs!! Efter några dagar har vi lyckats uppnå en viss terrorbalans här hemma. Katterna har börjat fatta att hunden verkar stanna kvar. Men fräser fortfarande om hon kommer för nära.

Latheten kommer ibland och bokstavligen slår en i arslet.

Börjar bli lite less på det här slasket nu. Jag vill ha bort snö och is, se blått vatten igen. Livet blir så mycket enklare när solen skiner och gräset är grönt (Även om våra gröna partier kallas mossa). Längtar till sommaren, till semestern. Till sol och bad.

Funderar allvarligt på att införskaffa dessa till vår hund:

Är väldigt tacksam över att den isländska vulkanen bestämde sig för att vänta en vecka på sitt utbrott. Tycker jättesynd om alla som får sina flygningar inställda. Inte minst mina svärföräldrar som ska försöka ta sig ner till Budapest på lördag. Verkar lite osäkert med det just nu. Men vi får hoppas att vinden vänder innan dess och blåser askan åt andra hållet.

Måste ta en brejk i jobbet en stund. Det har varit en stressig morgon/förmiddag och det ser inte ut att bli bättre under dagen. Nu är det väl inte "legitimt" att blogga på arbetstid, men jag har jobbat konstant sedan halv åtta i morse och gjort mig förtjänt av en lite rast. Det tar ju inte så många minuter att slänga ihop några meningar.

Mycket på jobbet som sagt, ja det kan man lungt säga. Vi har precis förvärvat en ny verksamhet som vi försöker sätta oss in i. Och det är inte det lättaste, speciellt inte eftersom det är tydligt att den drevs av kompletta idioter tidigare. I alla fall framstår det som så ju mer man gräver i det. Nu är det ju inte så att vi är dem mest brillianta personerna i världen, men inte långt ifrån (om vi får tycka själva alltså, andra kanske har en annan uppfattning men dem skiter vi i).

Håller på att lära mig hur det är att vara hundägare. Och jag har upptäckt att det var vissa saker som jag inte tagit i beräkning när vi bestämde oss för att skaffa hund.

1. Det är lerigt ute på våren, långhårig hund och lera blir en intressant kombination. Man kan säga att det lämnar tassavtryck på golvet. Visserligen så lämnar även katterna tassavtryck, men mycket mindre.
2. Långpromenader på lunchen låter väldigt roligt och trevligt i teorin.
3. Kliva upp tidigare på morgonen för att rasta hunden är roligt i två dagar. Sedan tröttnade lillasyster...... Gissa vem som får gå då??
4. Hundar släpper hår, speciellt den här tiden på året. Inte nog med att jag kommer måsta städa oftare hemma, jag kommer att måsta städa mitt kontor oftare också. Kul kul

Men det har ju sina fördelar också, hon är ju jättemysig vår lilla vovve. Dessutom MÅSTE man ut och gå, även om motivationen tryter ibland. Och det är skönt med lite frisk luft och vårsol när man suttit inne hela förmiddag och intervjuat toyboys ...........