Spinning Head

4 deklarationer har jag gjort nu på förmiddagen (inklusive min egen). Men det var dem fyra lätta..... Nu väntar dem fyra svåraste.

Nej, jag tänker inte gå ut och demonstrera idag. Jag tänker koka en stoooor kanna med kaffe och parkera mig i deckverkstad. Det blir deklarationer för hela slanten idag, och troligtvis i morgon också.

....är det idag. Nu ska champagnen sabreras och picknicken fram!

Jag har drabbats av kartonghämnden. Som jag skrev tidigare i veckan så beställde jag alldeles för dyra kartonger. Det var dessutom inte mitt bord, men eftersom det var lite bråttom gjorde jag det ändå. In the heat of the moment. Det föll verkligen inte väl ut. Min "kollega" som hade som sin (självutnämnda) uppgift att ta reda på priser blev JÄTTESUR. Verkligen!

Nu sitter gubben (för det är så klart en gubbe) och går igenom samtliga fakturor från 2009 och kontrollerar vad vi köpt in och till vilket pris för att se det är några avvikelser. Snart kommer han komma med en sammanställning över hur mycket vi förlorat på prisdifferanser. Alltså avvikelser mellan olika fakturor hos samma leverantör!!! Detta är inget han tagit upp med mig utan bara beklagat sig hos min chef. Som hämnd för kartongerna. Han vill alltså visa att jag inte sköter mitt jobb på rätt sätt!!

---

Nu ska det tilläggas att 50% av dessa inköp är gjorda av min chef, så att påpeka detta är som ett skott i pannan på henne också. Ha! Ser du, den gubbjäveln gick inte hem!!

Dessutom pratar vi kronor och ören. Inte stora pengar. Vi förlorar mer på att han sitter och gör ett skitjobb ingen vill ha gjort.

Nu vet jag hur dem stora företagen klarar sina deadlines. De har 13 månader.

Kom hem idag och möttes av min mamma som hämtad barnen på dagis och nu hunnit hem före mig. Dessutom hade hon under den halvtimme hon spenderat i mitt hus hunnit med att starta tvättmaskinen, damsuga, torka köksgolvet, tömma kattlådan och dessutom konstaterat att hon lagat diskmaskinen.

Diana nämnde efter mitt förra inlägg att det är typiskt  kvinnligt att uppleva dessa tvära svängningar i humöret. Kanske är det så, kanske har jag drabbats av en plötslig östrogenchock! Eller är det så att vi kvinnor analyserar sönder allting. Kanske man ska ta sig en testosterondos och bara rycka på axlarna. Låta problemen rinna av en som vatten på en gås. Bara skita i allt ansvar göra det som man tycker bäst om. Eller gör dem så? Männen?

Jag har de senaste dagarna försökt komma fram till vad som gjort att humör tagit en störtdykning. Kan inte direkt påstå att jag funnit svaret på livet, universum och allting.

Förra veckan var allting på topp, både jobbmässigt och på det personliga planet. Kände verkligen att jag gjorde nytta på jobbet, även om det var skitstressigt. Det kändes som att jag klättrat ganska högt på må-bra-stegen. Hade ett skönt flyt med andra ord. Men det behövs så lite för att man ska ramla ner. Det räcker med att det kommer någon och rycker undan mattan under ens fötter för att allt ska raseras. Nu går allting fel i stället. Saker som i vanliga fall inte borde ha någon större betydelse får oanande propotioner.

Alltså nu haglar awardsen över mig. Gud vad bra jag är! (Ingen ödmjukhet här inte)

HAHA. Lite självironi skadar aldrig.

Förutsättningar för dagen är bättre än igår. Sen har jag ju inte ens kommit till jobbet ännu så jag vet ju inte hur det kommer att gå. Först ska jag med barnen till tandläkaren.

Det är ett "talesätt" som cirkulerat bland mina vänner ett tag nu. Mest på skämt, och lite med betydelsen att man måste hålla fasaden uppe även om man känner sig deppig ibland. Helst ska man vara stark och glad så att ingen ser hur man egentligen mår. Fake it until you make it.

Vaknade imorse med spänning i nacken och svag yrsel. Har en gnagande oro i själen som inte vill släppa taget. Är ledsen utan att veta varför.

---

Dessutom har jag pissat i en annans rabatt och beställd 500 kartonger som var 1kr/st för dyra. Skämmes på mig!

Har inte sysslat med bloggande så länge, så jag känner mig fortfarande som ett barn som lär sig nya saker hela tiden. En sak som jag funderat på är detta med kommentarer. Finns det någon oskriven regel som säger hur man ska gå tillväga. En bloggetik. Ibland när jag får kommentarer så vill jag svara i mitt eget kommentatorsfällt, eftersom det kan vara roligt för andra att följa också (om det har med mitt inlägg att göra). En del kommentarer är ju enbart svar på mina kommentarer hos andra bloggare, så då går jag dit och svarar. En del svarar bara på sin egen blogg, och det kan ju vara lite knepigt för då måste man gå tillbaka dit och komma ihåg vilket inlägg det var man kommenterade.

Fick nån kommentar att jag hade så fint kök. Visst jag är jättenöjd över mitt nya (inte riktigt färdiga) kök. Men det har inte alltid varit så fint. När vi köpte vårt hus/renoveringsobjekt för snart två år sedan var ett nytt kök högt upp på listan. Eftersom vi hela tiden planerade att riva det befintliga packade jag bara upp det nödvändigaste ur flyttkartongerna, några kastruller och tallrikar.

Nu ska jag steka 2,5 kg köttfärs, hacka 2 kilo gurka, 1 kg tomater, 1/5 kilo sallad, 1 kg majs och riva 1 kg ost.

Fortsättningen på sonens bravader med kompisen kom igår. Fast då var dem tre som hittade på "hyss".

De flesta punkterna på min lista är avbetade. Den första av många deklarationer är avklarade, känns skönt att åtminstone ha en att stryka från listan. Man ska inte ta på sig för mycket arbete när man redan har ett arbete som kräver för mycket. Dock är denna tjänst något  jag inte kan säga nej till eftersom jag redan ligger på minussidan vad gäller gentjänster, har lite att jobba ihop till.

Äntligen helg, och nu får man vila. Eller hur! Dessa saker måste jag göra idag:

Oj. Fick en Award av webmum.blogg.se. Va glad jag blir! Man ska skriva om fem saker som gör en glad och skicka vidare till fem andra bloggare. Nu "känner" jag inte så många bloggare så en del av kanske redan fått en award från någon annan. Men det innebär ju bara dubbel glädje.