Båtsemester dag 3 & 4. SOL! SOL! SOL! Inte...
Båtsemester dag 3 & 4. SOL! SOL! SOL! Inte ett moln och inte en krusning på vattnet. Trivselfaktor 10.
Båtsemester, dag 2. Ulvö gästhamn. Soligt,...
Båtsemester, dag 2. Ulvö gästhamn. Soligt, med inslag av någon regnskur. Trivselnivå 7 ( av 10).
Båtsemester, dag 1. Lånat föräldrarnas bå...
Båtsemester, dag 1. Lånat föräldrarnas båt för en liten semestertripp.
Bloggträff
Igår kväll hade vi en liten bloggträff med anledning av att Afrodite irrat sig upp i dem norrländska skogarna.
´
(Egentligen är det lite märkligt att det ska krävas en skånska för att få ihop åtta personer som egentligen bor bara 30 minuter ifrån varandra, men nåja, vi behövde väl ett dragplåster)
´
Kvällen började med en överraskningsmiddag på den fullsatta restaurangen Varvsberget.
Ni ser ju själva hur mycket folk det var.
´
Lite svårt att motivera att detta skulle vara stans bästa restuarang när vi nästan var dem enda gästerna som var där. Men vi kan väl skylla på att Eilert Pilarm spelade på Sommarfesten.......
´
Eftersom det var en bloggträff så fick den stackars servitrisen ganska mycket att stå i, när det skulle knäppas kort med alla åtta kameror (ingen som kommit på att vi kan stjäla bilder från dem andra bloggdeltagarna??). Vilken tur att hon inte hade några andra gäster.
´
Efter en mycket trevlig middag så var det då dags att dra iväg på den omnämnda Sommarfesten, men för att lyssna på Pink Hink. Ett band som några av bloggarna tydligen är mycket förtjusta i. Vilka får ni gissa själva.
´
Som galna tonåringar blev det sedan en jakt efter autografer, jag tror dock att ingen slängde sina trosor eller svimmade.
Den kommer nog sitta ett tag. Han fick nämligen rista in namnet med en nästan slut kulspetspenna........
´
Vilka var det nu som var med då? Ja, eftersom jag är en så bra fotograf så fick jag med hälften på bild i alla fall:
Äntligen semester
Första semesterdagen.
Inte bästa vädret men jag bryr mig faktiskt inte. Jag ska ju ändå inte ut och måla någon vägg, och det känns rätt skönt att kunna sitta inne med gott samvete.
´
Huset är (nästan) färdigmålat. Så här såg det ut innan:
och nu ser det ut så här
´
Framsidan så ut så här innan:
och nu ser den ut så här:
´
Fågelholken på taket är inte målat ännu, men där måste vi ändå skicka upp någon lätt person så det får bli ett senare bekymmer.
´
Just nu är jag bara nöjd över att huset är målat, två varv och jag hann göra det INNAN jag fick semester. Vilket innebär att jag kan göra annat.
För måla tänker jag INTE göra.
Det gjorde jag förra året.
Minns ni detta projekt?:
som blev
Fast nu är ju lusthuset i "fel" färg och måste målas i samma som huset. Men inte nu.......
´
´
Igår firade jag min första semester med en kall öl och en rävjakt i skogen........
Det finns vissa fördelar
Insåg plötsligt att jag sedan jag gått ner i vikt, eller sedan jag börjat motionera regelbundet, inte haft några besvär med halsbränna. Detta hade jag väldigt ofta tidigare, kunde i vissa perioder inte dricka vare sig kolsyrad läsk eller kaffe. Men idag slog det mig plötsligt att jag inte haft några besvär på länge. Dem har bara upphört. Och det är inget som jag saknat.
´
En annan bieffekt jag märkt sedan jag tappat några kilo är att jag måste köpa mindre BH-ar........Jag hade föredragit att det försvunnit några fler kilon från min rumpa istället. Men det verkar som alla kilon som försvunnit suttit på min överkropp. Nåja, jag sitter ju bekvämt i alla fall.
Det börjar närma sig
Snart så.....snart har jag semester. På fredag är sista arbetsdagen. Det ska bli skönt med lite ledighet, även om den inte blir så lång. Jag har nämligen bara en veckas semester till att börja med, för jag åker till Tyskland vecka 28 på jobb.
Det känns rätt så spännande faktiskt. Världens största internationella utomhussportmässa, över 700 utställare och 30000 besökare. 8 dagar i Tyskland. Vi ska bygga monter, och vi ska försöka knyta kontakter. Allt på ett främmande språk, i ett land vi inte känner till. Det enda vi vet är vi kommer äta bratwurst och dricka öl i åtta dagar.
Friedrichshafen är en vacker stad, beläget vid Bodensjön, på gränsen till Schweiz och Österrike.
Vi kommer ner några dagar innan mässan så kanske finns det tid till att upptäcka staden också. För även om det är en jobbresa så finns det nog tid till att äta gott och umgås. För jag trivs trots allt rätt bra med mina arbetskollegor (läs chef), även om vi kanske irriterar oss lite på varandra ibland. Men vem vet, vi kanske inte orkar se varandra efter att ha stått på mässa i 9 timmar om dagen.
Jag ska försöka ta mycket bilder, för det är något jag alltid glömmer bort. Och sedan ångrar man sig för att man inte tog några bilder.
Dem här bilderna är hämtade från Friedrichshafens turistinformation.
Midsommarhelg
Nu är den över, midsommarhelgen. Ja, kanske inte riktigt ännu. Vi har ju en dag kvar, och soligt verkar det bli idag också..
Också.....för vi har haft rätt tur med vädret. Midsommarafton började regnig och grå. Planen var att vi skulle ha picknick vid vårt kapell här i byn. Men det kändes lite osäkert med allt regn som föll. Fast det har ju hänt förr att vädret slagit om ganska fort så jag gjorde lite pastasallad, sillsallad och även Brownies som jag tänkte ta med.
Men dem fick stanna hemma, eller snarare blev det så att dem försvann på nått mystiskt vis.
Vad som riktigt gick fel kan jag inte svara på, brownie-recepetet följdes till punkt och pricka. Det som var nytt var den speciella brownieformen som jag fått av mamma. Med den skulle man få EXAKT lika stora, färdigskurna bitar. Måste testa med ett annat recept........
Picknicken genomfördes ändå, bilder från den kan ni se här. Någon tog i alla fall med sig kameran. Fast som jag minns det var det mycket soligare, men det kanske bara är selektivt minne. Dimma fick vi alla fall senare, tjock, tjock dimma.
Ja, just det ja. Jag och mannen firade ju bröllopsdag på midsommarafton. 5 år. Träbröllop är det visst nu.
Tänk vad tiden kan gå fort.
Igår lyste solen hela dagen, och som den slavdrivare jag är lyckades jag få familjen att klippa gräset och klyva lite ved.
Idag verkar det bli samma fina väder. Och eftersom gräset redan är klippt vet jag inte vad vi ska göra.......
Shoeholic
Vi har ju som jag kanske nämnt tidigare byggt en ny hall. Som vi lagt klinker på golvet i. Till vilken nytta vet jag inte eftersom man nästan aldrig ser själva golvet.
Men det positiva med det hela är ju att vi nu har plats för att sprida ut många fler par skor. Och mest positivt är det för mig för det innebär att det inte märks hur många par skor jag har egentligen.
...och detta är bara dem skor jag använt de närmaste dagarna. Hur många jag gömt undan är det ingen som riktigt vet.........
Semester
Idag var det första semesterdagen. Inte för mig, utan för min man.
Det innebar att när jag vaknade i morse så var jag helt ensam, ingen man, inga barn som måste väckas och köras till fritids. Helt allena, jag och hunden. Det kändes faktiskt lite som att jag också hade semester. Känslan av att kliva upp (halv sex) ta en promenad (45 minuter nu när jag inte behöver bry om några andra i familjen), äta frukost (under tystnad!!), fixa till sig inför jobbet och sedan åka hemifrån i lugn och ro.
Helt obeskrivligt underbart.
´
Tänk om man skulle få ha det så för jämnan. Självklart vill jag inte vara utan vare sig man och barn, men tänk om de inte skulle behöva väckas utan klev upp själva. Åt sin frukost utan att man behövde tvinga dem (mannen behöver inte tvingas dock), och att man inte behövde stressa iväg för att barnen inte ska missa skolbussen.
´
Jag tror jag skulle bli en mer harmoniska människa.
Mina morgonpromenader fortsätter, hittils har jag gått ner 8 kilo, dock har jag mycket kvar innan jag är nöjd men det är i alla fall bättre än hur det var innan. Nu finns det i alla fall en chans att jag överlever islandsresan, och det är ju mer än en månad kvar så förhoppningsvis har jag klarat mitt mål med 10 kilo innan dess. Faktiskt har jag egentligen gått ner 12 kilo sedan förra sommaren, men 4 kilo gick ner förra hösten.
´
Jag vet att det finns sätt att gå ner i vikt fortare, men samtidigt är det viktigt att jag bygger muskler, främst i mage, rygg och ben annars kommer jag aldrig klara av att rida i fyra dagar. Och min mage är mycket starkare nu än förut, faktiskt mer än när jag slutade rida för två år sedan.
Tiden flyger iväg
Det var ett tag sedan sist. Nästan så länge så att jag glömt hur det var man gjorde.
Jag har verkligen haft fullt upp på sista tiden och har fortfarande en hel del att pyssla med. Huset håller på att målas och jag var inte beredd på att det skulle ta så lång tid, eftersom jag i stort sett får måla det själv. Om det inte vore så förbannat tråkigt att måla hus skulle jag nästan önska att vi gjorde det oftare. Eftersom det visat sig att mannen gör precis ALLT för att slippa måla, snart kommer han stryka tvätten också.
´
´
Igår var det absolut sista dagen att lämna in självdeklarationerna, för dem som fått anstånd. Iförrgår gjorde jag dem sista tre. Inte för att jag tycker om att skjuta upp saker, än fast man nästan kan tro det, utan för att jag inte haft tid att göra dem. Inte medans jag jobbat hela dagarna, byggt och målat på kvällar och helger, och sen försöka klämma in lite tid för extrajobb.
´
´
Nä, det ska bli skönt när semestern väl kommer. Och för min del känns det som att den enda riktiga semester jag kommer att få är när jag åker till Island i augusti. En resa som håller på att utveckla sig mer och mer till en Road-tripp för tre kärringar, snarare än en välplanerad semesterresa.
´
Flygbiljetterna bokade vi för flera månader sedan, ej avbokningsbara, och det som vi trodde var fixat med boende och hästar har nu visat sig inte alls vara så bokat som vi trodde. Den kontakt vi hade här på hemmaplan med island har gått under jorden och går inte att få tag på. Som tur är gav hon mig för länge sedan telefonnummer till den man på Island som äger alla hästar så häromdagen så fick jag tag på honom och nu är allt på banan igen.
´
Hoppas vi.
´
Det är inte så lätt när han bara pratar islännska och engelska (hjälpligt) och varken äger dator eller internet. Men tydligen så har han en bekant, eller om det var hans chef, som har en dator och som skulle skicka mig ett mail med alla uppgifter om vart vi ska och priser och sånt. Och rummen vi skulle hyra fanns kvar så vi slipper bo i stallet i fem dagar.
´
Lite spännande är det faktiskt, och det positiva med det hela är att det verkar som att vi kommer billigare undan än vad som först var planerat. Antagligen för att vår "researrangör" skulle få en andel av priset också.
As time goes by
Min tid räcker inte till längre. Jag hinner helt enkelt inte blogga eller besöka bloggar längre. Tiden flyger fram och veckorna går hiskeligt fort. Just nu dubbelarbetar jag en period, så när jag inte jobbar över, eller jobbar hemma så ägnar jag min lilla fritid åt att fixa på huset. Det är golv som ska läggas, gräs som ska sås och en massa annat trädgårdsarbete. När jag väl får en liten lucka över är min hjärna helt uttömd och klarar inte av någonting.
´
Så därför säger jag "Hej så länge" till er allesammans därute. Det är märkligt hur man ändå lärt känna en hel del människor genom bloggen, människor man uppskattar att besöka och som man uppskattar besök av.
´
Men jag kommer säkert tillbaka, detta är inget definitivt slut. Jag bara pausar lite som det så fint heter på bloggspråk.
Just another day
Lördag igen då. Idag står det vanliga plocket av bråte ute på gården på schemat. Men det minskar, nu är det bara en liiiiten hög kvar innan jag kan börja kratta och så gräs.
´
Imorgon är det födelsedagskalas för dottern som fyllde 7 år i tisdags. Detta kräver en hel del förberedelser idag eftersom det tydligen finns vissa krav på ett födelsedagskalas. Det ska absolut finnas en skattjakt (så jag måste göra en karta), sen ska det lekas (eller om det ska lekas först), pysslas, godispåsar, tårta, korv och sist men inte minst: häxbål (!!!). Alltså har maken fixas kolsyreis, en mycket viktig ingrediens.
´
Annars har veckan varit lugn, bortsett från att bloggen har djävlats med mig och tydligen haft mig som "persona non grata".
´
Mitt sovrumsfönster
Skickade en bild från mitt sovrumsfönster med mobilen, men den verkar inte vilja komma upp på bloggen. Så illa kan det väl inte vara att den blir bortcensurerad??
Till slut så kom tydligen båda inläggen med.......med lite tålamod så.
Vackrare än så här blir det inte, Ama......
Vackrare än så här blir det inte, Ama......
Still floating
Vårt skepp är ett ganska litet skepp. Egentligen kanske det inte ens skulle klassas som ett skepp, mer som en liten båt, en roddbåt kanske. Det märks rätt så lätt om någon springer från ena sidan till den andra, och om man rör sig för mycket kan man orsaka ganska mycket turbulens.
´
Källan till viruset är bortkapat. Snabbt och smärtfritt (för oss andra), och det lämnade lika mycket tomrum som en sten i vattnet. Det är ganska lustigt hur snabbt saker och ting kan vända, om man bara åtgärdar det i tid. För några dagar sedan var alla sura och irriterade, idag har det varit glada miner, skratt och sång (nä, jag skojar inte. En av killarna gick runt och sjöng av glädje).
´
Men som sagt, båten är liten och minsta lilla rörelse kan sätta den i gungning. Fördelen nu är att nu finns i alla fall viljan att ro åt samma håll.
Huset del 1345
Snart är snickarna färdiga med vårt hus. Men det betyder inte att allt är klart ännu, det återstår ännu en massa fix. Mest invändigt i form av golv och tapeter (och lister), men även utvändigt i form av målning och tomtplanering.
´
´
Utbyggnaden är klar, altanen är (nästan) klar. Det fattas ett räcke, men det känns inte så panik just nu. För tillfället vill jag bara sitta och njuta av solen. Som verkar börjar lysa där redan klockan 7 på morgonen, men å andra sidan har vi ingen kvällsol i stället. Den försvinner vid sex-tiden på kvällen.
´
Om ni vill se hur det såg ut innan vi började bygga om kan ni läs här.
´
Utbyggnaden blev hur bra som helst, bättre än vad jag kunnat föreställa mig. Det blev precis så just och öppet som jag hoppats, nästan som att komma ut ur huset.
´
´
På ena sidan går man ut på altanen och på andra sidan sitter ytterdörren. Nu ska vi försöka få till golvet och tapeterna så snabbt som möjligt så att vi kan börja använda hallen som en hall. Än så länge känns det lite konstigt med allt ljus, och att det blivit så öppet.
´
´
Man får känslan av att man måste gå och stänga dörren hela tiden. (På bilden ser nu hur "stor" vår hall var förut, toadörren på ena sidan och trappen på andra, och mitt i allting: 1500 par skor att snubbla över).
Just ja, jag vill ju också vara med i Camillas tävling. Vem vill inte vinna fina priser?
.....fortsättning följer......
Vårt skepp består av en gäng manliga matroser, och en kvinnlig kapten. Själv sitter jag mer som en styrman mitt i mellan och försöker vara till lags åt båda håll. Ibland får man skit uppifrån och ibland nerifrån.
´
Men nu har vi fått ett virus på båten och infektionen sprider sig. Detta virus verkar ha som mål att få så många som möjligt att må lika dåligt som viruset själv, och helt friska individer blir snabbt dåliga vid minsta lilla kontakt.
´
Inte hjälper det heller att skeppet har fått lite hål i seglen och skulle behöva lagas, men eftersom skattjakten inte varit så lyckat på sista tiden så lappar och lagar vi så gott det går i väntan på nästa kista med guld. Tids nog kommer det för kartor saknas inte, nu gäller det bara att ro ända fram. Men kaptenens humör ligger inte på topp i denna pressade situtation och det har en förmåga att gå ut över matroserna. Som dessutom redan är infekterade av ett ytterst smittsamt virus, ett virus som gillar tanken på myteri.
´
Det enda som återstår nu är att ta bort viruset från skeppet och försöka vaccinera resten av besättningen. Något måste göras rätt omgående, för jag tror kaptenen börjar bli sjuk också.
´
Myteriet på Bounty
Känner mig precis som att jag befinner mitt i myteriet på Bounty. Och det kommer inte sluta lyckligt om vi inte vidtar drastiska åtgärder rätt snart. Jag har en idé. Men frågan är om den kommer mottas positivt uppifrån....... eller nedifrån. Fast gör jag inte ett försök kommer antagligen allt rasa samman.
Some days.....
..are better than others.
Och det är inte dem här dagarna.
Efter ett låångt vinteruppehåll har min migrän kommit tillbaka. Förra veckan hade jag migrän från onsdag till söndag..... även om söndagen inte var så allvarligt. Jag klarade mig på enbart receptfria värktabletter, men å andra sidan låg känslan av åksjuka över mig hela dagen.
Migränen i sig kan jag hantera, bara jag får medicin så försvinner det rätt så fort. Men när den återkommer dag efter dag så blir kroppen väldigt seg, och humöret väldigt lågt. Tabletterna jag tar har en muskelavslappnade effekt och detta gör att det blir svårt att träna. Och om jag inte tränar känns det som att jag inte kommer klara av att gå ner så mycket i vikt som jag känner att jag måste göra för att klara av Islands-resan. 10 kg har jag satt som mål, 5 har jag gått ner och där har jag stått ett bra tag nu. Visserligen har jag tre månader kvar men det känns tungt nu.
Medicinen gör också jag blir väldigt känslig, speciellt efter fyra dagars drogande. Allt blir jobbigt, jag tar åt mig för minsta lilla grej och känner mig allmänt värdelös.
Jag vet inte varför min migrän kommer i perioder så här. Mycket är stressrelaterad och våren är alltid en stressig period, det är så mycket som ska göras då. Och vi har ju lite projekt med huset som tar mycket tid. Men samtidigt är jag väldigt glad över att vi gör så mycket på huset, det blir ju så bra.
Det finns ingen hjälp att få. Jag har försökt flera gånger, men eftersom jag tydligen är kärnfrisk så finns det ingenting läkarna kan göra. Inte dem läkare jag har träffat i alla fall.
Så jag knaprar vidare.....
och nu ser det ut så här 
och nu ser den ut så här:
som blev 
