Storviltsjägarn

Jag har mer eller mindre vant mig vid att finna diverse rester från småfåglar och skogsorkar inomhus när jag kommer hem från jobbet. Med två katter i huset blir det en del småvilt som släpas hem. Men det jag fann på vardagsrumsmattan idag var tämligen unikt. Mycket har jag varit med om, från paddor till ekorrar, men aldrig har någon katt jag haft kommit hem med FISK förut.
´
Idag låg det en halväten mört/karp/brax/whatever inbäddad i mattan. 7-10 cm lång, säkert hämtad i bäcken någonstans. Är lite facinerad över hur hon fått tag i den, hon måste ju ha badat lite i alla fall.
´
Funderar starkt på att lämna in vardagsrumsmattan på kemtvätt i alla fall.......

!!!

Snacka om bloggöken. Jag har inte haft varken inspiration eller något att skriva om på flera dagar. Fast i verkligheten har det varit så långt från öken som man kan komma. Jag tror att vi har fått igen allt regn som inte har fallit på hela sommaren.
´
I lördags var det dags för den årliga stugsistan/ljusfesten. Men eftersom hela tillställningen totalt regnade bort, man skulle ha bra tur om man lyckades få liv en marschall, så får jag väl lägga in en bild från förra året. Bara för att visa hur det kunde ha sett ut om inte himlens duschkran öppnat sig.

I år såg det ungefär lika dant ut.....minus alla ljusen. Totalt mörker vill säga....


Musligt

Har jag nämnt att vi har TVÅ katter (och en hund)? Ändå har jag varit uppe TVÅ gånger i natt och jagat möss. Eller snarare så har jag jagat mus tillsammans med katten.

Problemet var bara att katten inte tyckte att det var värt att döda musen när hon fått tag i den, utan det var roligare att släppa den och försöka få fatt i den igen.

I vårt sovrum, mitt i natten, i sängen.

Första musen fick jag tag i och slängde ut, att ge den till katten var ju ingen mening eftersom hon bara tyckte det var en kul leksak.

Då trodde jag att det var frid och fröjd, att nu skulle jag väl få sova. Men då dyker det upp EN till, som hon jagar runt I SOVRUMMET. Jag kan säga så mycket som att jag hittat ett helt nytt användningsområde för stekpincetter i alla fall.
Dem är perfekta till att nypa fast små möss som gömt sig i trånga utrymmen.


Onsdag igen

På onsdagar har jag ridlektioner. På vanliga svenska hästar.......men det får duga så länge. Det känns verkligen som att min ridning har tagit ett jätteskutt framåt efter min islandsresa. Jag känner mig säkrare i sadeln och efter att ha korsat en flod och överlevt finns det inget som jag inte klarar av. Tidigare har jag varit jätterädd för att hoppa, till och med haft ångest inför det, men idag kände jag ingenting av det. Anledningen till att jag varit rädd är för att jag ramlat av och slagit mig väldigt illa flera gånger. Men dem senaste sex månaders träning, plus en veckas konstant ridning har gjort att jag har mer muskler att hålla emot med.

Jag skulle verkligen vilja ha en egen häst, så att jag kan rida ut hur mycket och så ofta jag vill. Men vi har ingenstans att ha den och sen kanske det inte är så himla roligt hur länge som helst. Det kanske räcker med att rida en gång i veckan och sedan åka till island och rida med jämna mellanrum. Så att man har något att se fram emot.
´


Tonårspojkar for Dummies

Efter ett långt sommarlov har vår 10-årige preteenage son blivit rätt så slö och slikgiltigt. Dagarna har ägnats åt att se på tv, äta nudlar (!!!), spela dator och eventuellt bada lite om vädret tillåter. Ibland har han varit ensam hela dagen, ibland har det varit ett halvt fotbollslag hemma.
´
Igår hade pojkligan vissa önskemål om att det skulle få åka gummiring efter båten, det var ju fint väder och en kanondag för att bada. Men vi hade lite jobb hemma som vi var tvunga att bli av med först, närmare bestämt ett lass med ved som skulle kapas upp. En rätt tråkigt syssla, men är man några stycken går det lättare.
´
Sonen protesterade högljutt och gick in och parkerade sig i soffan, tillsammans med en kompis. Där satt dem och ugglade halva dagen medans vi kapade ved.
En annan av sonens kompisar däremot ställde frivilligt upp och hjälpte oss att bära ved. När vi väl var färdiga hade det hunnit blivit eftermiddag och då kom det en massa gnäll om att det tagit så lång tid och nu skulle dem inte hinna åka så mycket.
´
Jag blev så irriterad så att jag ställde in hela lördagsmyset, inget godis, inget snacks, ingen TV. En trist vanlig kväll helt enkelt. Jag sa också något om att det inte skulle bli mer badturer och att jag inte skulle skjutsa till några fler badstränder i fortsättningen.
´
Idag var det en mycket hjälpsammare 10-åring här hemma. Han till och med gjorde lunch åt oss alla, helt frivilligt. Visserligen parisare med bröd, men han hade dukat, stekt korv och dukade till och med av efter maten.
´
Kanske var det idag jag skulle ha köpt den där trisslotten??

Tillbaka i vardagen

Jag har lite svårt att fatta att jag hemma igen. Att jag måste kliva upp varje morgon och gå till jobbet.
Men ibland drömmer jag mig bort, tillbaka till ön med stort Ö.
Jag träffade mina reskamrater i onsdags och vi gick alla runt på rosa moln fortfarande.

Mina reskamrater förresten, två vänner som jag egentligen inte kände så väl. Två tjejer (kvinnor??) som jag endast har hästintresset gemensamt med. Som jag endast träffat på ridningen varje onsdag. Den ena av dem nästan 20 år äldre än mig, den andra 10 år äldre. Och vi skulle tillbringa en vecka på Island tillsammans. Det gick förvånandsvärt bra, än fast vi var tre starka viljor så har vi lyckats rätt bra med att kompromissa. Och kommit hem som mycket goda vänner. Vi har skrattat, gråtit och delat en fantastisk upplevelse tillsammans. Och vi vill alla åka tillbaka, men jag är rätt säker på att det aldrig kan bli lika bra igen. Skulle vi göra om samma resa en gång till skulle vi ha så höga förväntningar att allt skulle falla platt, den här gången gick vi ju in med inga förväntningar alls. Kanske var det därför det blev så bra.
´
Jag har bestämt mig för att fortsätta med mina morgonpromenader och träningar. Det har ju trots allt resulterat i att jag väger 10 kg mindre nu än i vintras, och även om det gick alldeles utmärkt att rida i 5 timmar i sträck som det var nu tror jag att det skulle gå ännu bättre om jag blev av med 10 kg till. Och eftersom det alltid är lättare att jobba mot ett givet mål, så får jag väl försöka planera in en resa till.

Hemma igen

Jag har varit till paradiset och tillbaka. Bokstavligen, eftersom ett av områdena vi red i på Island faktiskt hette Paradiset.

Veckan på Island har varit helt otroligt. Nästan så att det är lite svårt att inse att jag faktiskt varit där, och kommit hem igen. Kombinationen hästar och den vackra naturen är svårslagen. Avstånden, tystnaden och bara det att allt har ett helt annat tempo än hemma. Och alla människor som är så otroligt snälla, som tagit hand om oss och gjort så att vi skulle få det så bra som möjligt. Jag tror inte att jag kommer att uppleva en resa som kan bli bättre än denna.

Vi har ridit i fyra dagar, på ängar, i bergen, genom bäckar, stränder, korsat floder och sett en väldans massa får. Och hästar, hästar och ännu mera hästar.  Dessa vackra varelser, lugna, fina och pålitliga. Naturligtvis blir dem inte så av sig själva, dem måste ju tränas av någon. Men ändå....

 

 

 

 

 

Jag hade väldigt god lust att plocka med mig en häst hem. Men man kan ju inte bara stoppa in den i garderoben och ta fram den när man vill. Den måste ju tas om hand om också.

 

Efter fem dagar på det ensliga landet var det dags att återvända hem, men först ett stopp i Reykjavik.

 

Reykjavik är en mysig lite stad, och självklart var vi tvunga att göra ett besök till Blå Lagunen. Ett besök som jag nog inte kommer att göra om. Det var kul att se och att ha varit där, men inte värt ett återbesök.

 

 

 

Det var med ett visst vemod i hjärtat som jag lämnade Island. Tänk att få bo där, att leva med hästarna, med dessa underbara människor. Samtidigt som det var väldigt skönt att få komma hem så saknar jag redan Island, och jag är rätt säker på att jag kommer att åka tillbaka. Så snart jag kan........

 


Packar igen.....

Iväg på nästa resa! Den här resan ser jag mer fram emot än den förra, inte för att den inte var trevlig men det här är ju verkligen något jag drömt om. Att få åka iväg och rida på Island. Men sällskap jag trivs med. Det ska bli hur kul som helst.

Lite svårt att packa bara, det är inte lika varmt dit vi ska som det är här hemma. Känns lite underligt att tänka långkalsonger och fleecetröja när man svettas ihjäl i gassande sol och 25 plusgrader. Nu kanske långkalsonger är lite överkurs men det kan bli rätt kallt när det regnar.
´
På måndag åker vi, och är borta en vecka. Den här gången tänker jag inte ens bemöda mig att ta med någon dator, eller ens mobilblogga. Jag får visa lite bilder när jag kommer hem istället. Nu ska jag bara försöka njuta av naturen och hästarna. Inte bry mig om något annat.


Återfunnen katt

I april försvann vår katt "Sotis", det var i samma veva som vi höll på som mest med att bygga på huset och dessutom så tror jag att hon var på väg att löpa. Jag trodde då att hon skulle komma tillbaka efter några dagar, men när dagarna blev till veckor och hon inte syntes till började jag ge upp hoppet. Till slut fick vi bara acceptera faktum att vi nog hade tappat henne. Överkörd var hon nog inte för ingen hade sett henne i något dike, så antagligen hade hon blivit offer för något rovdjur. Liten och mager som hon var.

Igår dök det upp en svart katt hos oss. Jag ropade hennes namn, "Sooootis", och mycket riktigt kom hon mot mig. Men jag fick inte ta upp henne, så jag fick locka fram henne med lite mat. Och det var en hungrig liten katt. Inte så mager som när hon försvann faktiskt, men liten ändå. Hon åt och åt och tillslut bar jag in henne.
´
Då fick hon panik. ´
´
Kastade sig mot fönstren och försökte komma ut. Tanken slog mig då att det kanske inte alls var vår katt, utan någon annans som vi nu stängt in i vårt hus. Till slut gömde hon sig bakom vardagsrumssoffan och vägrade komma fram.
´
Tills Alice, hunden, dök upp framför soffan. Jag tänkte att NU blir det hejsan, nu kommer säkert den stackars katten klättra på väggarna av rädsla.
Döm om min förvåning när katten kom fram bakom soffan, går fram till hunden och stryker sitt huvud mot hennes huvud. Uppenbarligen så gillar hon Alice, samma hund som hon "delade" sin kattungar med. Alice brydde sig inte så mycket, hon tycker om våra katter men inte att få ett kattarsle upptryckt i nosen. Men i alla fall, eftersom katten så uppenbart kände igen hunden så antar jag att det är vår katt, Sotis, ändå. Annars skulle hon väl aldrig ha gått fram till hunden, eller hur?
´
Under natten verkar hon ha blivit mer och mer hemtam, även om hon beter sig lite underligt.
Väldigt vaksam, sover lite och går och äter hela tiden.
Men jag blir mer och mer övertygad om att hon saknat oss, speciellt när hon la sig i mitt hår och rullade in sig i det. Inte så skönt, speciellt inte när hon får för sig att gnaga mig i hårbotten. (Så här gjorde hon ibland INNAN hon försvann också)
´
Nu får vi se hur det går, antingen så stannar hon kvar, nu när hon vet att hon får mat här. Eller så sticker hon igen, dit hon varit i nästan fyra månader.

 



Konstanz

Måste ju visa vad vi gjorde sista dagen vi var i Tyskland (det är faktiskt en vecka sedan nu, oj vad tiden går fort!!).
´

Efter att vi packat ihop vår monter så hade vi ledigt hela dagen så då åkte vi katamaranfärja över till en lite större stad som hette Kontsanz. En gammal stad vid gränsen till Schweiz, som haft bebyggelse ända sedan romartiden. Inte så ung som Freidrichshafen då som bara var 200 år gammal.
´
Där fanns ett museum som hette Seelife, som ni kanske gissar på namnet så var det undervattensmuseum. Där fick man se allt från bläckfiskar

till pingviner

 

vissa pingviner var betydligt lekfullare än denna.....

Själva staden var mysig att gå runt i. Gamla hus, smala gränder och små butiker och cafeer överallt.

´

 

En kyrka hade dem också, såklart, en stor sak med torn som man fick klättra upp i.

 

Utsikten där uppifrån var jättefin, man hade vy över hela staden, åt alla håll.

´

 

Efter lite shopping och vätskepauser var det dags att åka hem igen. Morgonen efter var det dags att kliva upp kl halv fem för att ta första flyget hem...

 

´

 

Det var allt från Tyskland för denna gång, nu håller jag på att ladda om inför nästa resa. På måndag nästa vecka drar jag till Island. Men då är det inget jobb alls, bara kul.

 


En förtjusande man

Stoppar in ett litet boktips så här mitt i semestern.
.
Har precis avslutat Marian Keyes "En förtjusande man" och jag rekommenderar den varmt till alla som vill läsa en underhållande, gripande och spännande bok som INTE är en deckare. Detta var min första Marian Keyes men definitivt inte min sista.
.
Boken handlar om fyra kvinnor som på ett eller annat sätt allihopa har eller haft en relation till den förtjusande Paddy de Courcy, en framgångsrik politiker. Helt plötsligt annonserar han att han ska gifta sig, och alla blir minst sagt förvånade, även den blivande bruden. Men Paddy är inte den man som man säger emot......
´
Mer än så vill jag inte berätta för jag vill inte förstöra boken för alla som inte läst den.

Jag lånar gärna ut den om någon vill läsa, dock har jag bara den engelska upplagan.......


Över till Schweiz

Bodensee (eller Lake Constanz) är en liten sjö som gränsar till Tyskland, Österrike och Schweiz. Vi tog färjan från Freidrichshafen till en liten stad i Schweiz som hette Romanshorn.

´

 

Vädret var inte det allra bästa den här dagen. Dagen innan hade det varit 35 grader varmt, strålande sol och jättekvavt. Detta resulterade sedan i ett jätteåskväder (tyckte vi i alla fall) som pågick större delen av natten och hela dagen efter småregnade det.

´

 

Romanshorn var inte så stort, det fanns inte mycket att se och alla butiker hade lunchstängt mellan 11.30 och 13.30.........inte för att det fanns mycket butiker överhuvudtaget ändå. Jag tror dem flesta resenärer åker FRÅN Romanshorn TILL Friedrichshafen...inte tvärtom.

´

 

 

Båtar fanns det gott om. Det verkar nästan som att alla här runtomkring har sin egen lilla segelbåt. Och sjön är säkert fin att segla runt på. Även om det blåser på bra så byggs det inte upp så mycket sjö, eftersom sjön är så liten.

´

 

 

Ett jättestort träd hade dem här, undrar om det var den största sevärdheten. Bortsett från alla kyrkor och katedraler.

´

 

 

Men vi hade inte tid för enbart nöjen, självklart var vi tvunga att jobba lite grann också........


Finally back home

It has been a good week. Had fun and seen a lot of new stuff, but it´s good to be home again. The only hard thing is to convert your language back to normal. I read english, think english and obviosly write english as well. But nu ska jag försöka omvända mig igen......
´

Tyskland är ett vackert land, verkligen. Jag hade inte kunnat föreställa mig hur mycket blommor det kunde finnas på en och samma plats. Men det är ju inte så konstigt när det är varmt, soligt och ösregn om vartannat. Det växer ju så det knakar.
´
Dessutom så växer det sånna här konstiga blommor lite vartstans:

Kommer inte ihåg vad den heter, men jag vet att jag hört talas om den någonstans....=)

´

 

Mässan var jättestor i alla fall. Inte lika stor som Hannover men mycket större än Stockholmsmässan. 10 mässhallar stora som två fotbollsplaner, vardera. Jag kan ju säga att jag inte sett mycket mer än vår egen hall.

´

 

´

 

Själva staden, Friedrichshafen, var också fin. Beläget vid kanten av Bodensee, med dem schweiziska alperna på andra sidan sjön.

 

´

 

Det var lite svårt att få någon bra bild på alperna. Första dagen vi var där så var det 35 grader varmt och så disigt att man inte såg andra sidan klart. Nästa dagen, när vi åkte över till Schweiz var det så mycket regnmoln så att alperna var helt täckta. Men dem fanns där.....

 


Idag har vi varit till Konstanz. Mycket fi...

mms_img52795 (MMS)

Idag har vi varit till Konstanz. Mycket fin stad, imorgon (tisdag) åker vi hem. Förhoppningsvis till ett fungerande Internet.


Mässan är över, så vi firar med en fyrstjä...

mms_img32583 (MMS)

Mässan är över, så vi firar med en fyrstjärnig middag. Tyvärr kan jag inte dela med sig så mycket bilder eftersom Internet på hotellet verkar funka som ett lotteri.


I´m alive!!!

Första dagen på mässan är avklarad. Och jag överlevde. Det har gått fyra dagar sedan jag lämnade hemmets lugna vrå, men det känns som vi nyss kom hit.
´

I måndags flög vi hela dagen, det är inte långt hit ner men vi mellanlandade tre gånger så det tog en himla lång tid att komma fram. Dessutom blev vi försenade en timme i Frankfurt eftersom planet hade gått sönder.
´
På tisdagen byggde vi vår monter, och självklart så fanns inte allt som det skulle på plats. Men det var inga större missöden än att vi fick vänta en stund på att allt kom på plats. Det hade väl inte gjort så mycket om det inte hade varit ca 35 (!!!!) grader varmt. Trots detta var vi nog dem första som blev klar med sin monter. Trötta och svettiga drog vi sedan in till hamnen för att upptäcka Friedrichshafen.
´
Vårt hotell är en skapelse för sig. Det heter inte Teddybäeren av en slump. Det står en nallebjörn i varje hörn, minst. Jag har knäppt en hel del bilder både på hotellet och staden men eftersom min dator (den skitdatorn) bestämt sig för att idag ska jag minsan inte föra över några bilder så får jag visa dem senare. Tidigare under veckan har den bestämt sig för att jag minsann inte ska hitta något nätverk alls. Därför har jag inte heller kunnat uppdatera något. Någon dag framöver kanske jag både har internet och kamerakabeln fungerar. Vem vet.´
´
Igår åkte vi förresten till Schweiz....men det är en annan historia.....

@ Teddybäeren Hotel i Kressbonn. Har inte ...

mms_img71166 (MMS)

@ Teddybäeren Hotel i Kressbonn. Har inte fått Internet att funka på rummet ännu...


Resfeber

Jag vet inte om jag vill åka längre!! Börjar allvarligt fundera på vad det är vi har gett oss in på, hur kunde vi vara så dumma att vi bokade en stor internationell inköpsmässa i Tysklands.
´
Vems dumma ide var det?? (Tror det var min...)
´
Vi kan ju inte ens prata tyska.
´
Tänk om allt går åt skogen?
´
Eftersom det är jag som bokad all inredning och möbler i montern så lär det ju vara jag som får skit om det inte ser ut som vi tänkt oss. Arma tanke. Hur kunde jag vara så dum att jag har satt mig i den situationen. När ska jag lära mig att man inte ska ta på sig något som helst som kan innebära ansvar? Tyvärr är jag inte lagd åt det hållet, jag har alltid en förmåga att ta på mig saker som andra inte vill göra. Ibland lönar det sig, ibland inte.......
´
Imorgon reser vi, på tisdag får vi se om det blir som vi tänkt oss.
Förhoppningsvis kommer jag ihåg att ta bilder som ni får se....

2 dagar kvar

Imorgon tänker jag börja packa, eller åtminstone börja stryka lite kläder. Det är inget som jag brukar göra frivilligt annars, men jag vill ju inte gärna komma till Tyskland med skrynkliga kläder.
Sen är ju den stora frågan vad man ska med sig för kläder.
Enligt yr.no ska det tokregna hela nästa vecka, men samtidigt vara väldigt varmt. Det låter ju verkligen lovande.
Vi kommer ju vara inomhus större delen av tiden, men det hade ju varit skoj om det inte regnade när vi är lediga i alla fall.

Back on land

Årets enda båtsemester är över.
Eftersom jag och min man bara hade en enda vecka tillsammans i år (och för att vi har lite att pyssla med på huset, och för att båten behöver renoveras lite) så fick vår segelbåt ligga på land i år.
Vi tog i stället och lånade mina föräldrars motorbåt och drog på en liten semester. Nu är det ju ingen liten båt dem har heller, men det är i alla fall inte samma sak som med vår segelbåt.
´
Men vädret var fint, vi hade sol nästan varje dag. Speciellt igår och idag då jag tror att vi stektes bort, det var så varmt att jag till och med badade lite. Men i havet är det bara 16 grader så det var KAAAALLLT, men skönt svalkande.
´

I alla fall så var det skönt att komma bort i några dagar, solbränd har jag blivit också. Lite fläckvis sådär, kan inte dirket påstå att det blev så snyggt men så länge jag inte har mindre kläder på mig än jag haft dem senaste dagarna så är det ingen som ser hur vit jag är under.
´
Nu är vi hemma igen, och nu ska jag tvätta, stryka och börja packa inför Tyskland.
På måndag åker vi.
Så då blir det ett nytt äventyr.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0