Glassomania
Ben & Jerry, Släng er i väggen!
Detta är min nya favorit:
Skulle kunna äta hela burken på en gång.......
Glamoröst att vara chef
Så är det va? Det är jättekul att vara chef, glassigt och lite lagomt slappt. Man behöver bara sitta i sin skinfåtölj och dricka kaffe hela dagarna. Kanske svara i telefon emellanåt. Räknas inte som ett riktigt jobb, eller hur?
.
Så verkar många tro att det är. Att vi som sitter på kontoret bara fikar hela dagarna och ingenting gör. Att försöka planera så att alla leveranser går i tid, att material finns till produktionen, och att kunderna fortsätter att ringa. Det är ju ingen sak, det kan ju vem som helst göra.
.
Sen är det helt ok att bete sig hur som helst mot chefen. Ett nej på en ledighetsansökan så är det helt normalt att bli vansinnig och go berserk. Att man inte får ha privatsamtal under arbetstid (snackar inte ENSTAKA samtal här), eller ständig sms-kontakt med sina vänner. Då är det CHEFEN som är dum i huvet.
.
Ska man vara chef fungerar det inte med kompisattityden. En rejäl bitch ska det vara. Annars blir man uppäten med hull och hår.
Hur MÅS det??
Idag har det varit soligt, men kallt. Det har blåsta kalla havsvindar hela dagen. Någon ryssvärme har vi inte haft direkt.
Men nu är i alla fall bryggan sjösatt. Så OM det blir varmt kan man alltid sitta här och sola.
Men ser man på. Har vi redan fått en hyresgäst!
Herr Mås
Vig som ett spett
Igår var en riktigt trevlig dag (det också). Vi hade samlats ett gäng och "kidnappat" dem stackarna som fyllde 30 år. Nu var det inga pinsamheter vi hade hittat på, ingen utklädnad och gå runt på stan och skämma ut sig. Nej, vi åt lite lunch och lekte några trevliga lekar.
Efter det blev det bastubad med dopp i det blå. Badkruka som jag är så avstod jag, speciellt när det är 11 grader i vattnet. Men det fanns vissa modiga som hoppade i spat.
.
.
När alla var rena och fina (nåja, kanske inte alla) var det dags för grillmiddag. Vi hade dukat upp i en sjöbod som tillhörde en av "åldringarna". Där blev det mat och sång. Lite senare under natten mest bara sång. Hellre än bra i vissa fall, men vad gjorde det.
Och min träningsvärk då?
Tja inte har den blivit bättre. Idag är det nästan värre, för nu har fler "muskler" kommit på att dem ska vara stela.
Note to self:
Följ aldrig med på en 4 timmars ridtur otränad.
Det finns knappt en del av kroppen som känns normal för tillfället. Det känns som om jag stått på en Power-Plate i 4 timmar, och dessutom har någon tagit en mediumsize björk och slagit mig över knät.
.
Sittbenen i arslet värker bara när jag sitter ner. "Magmusklerna" värker bara när jag står (visste inte att man hade känsel i fett).
.
Måste börja träna magmuskulaturen. Men inte idag, troligtvis inte i morgon heller........
Idag ska jag på 30-års fest. Trevlig helg på er alla.
Då kör vi då!
Då kör vi då!
Små lätta steg......
Jag gjorde det! Jag tog upp det jag ville säga. Och jag fick inte alls den reaktion som jag hade förväntat mig. Hon blev glad! Hon hade också gått och tänkt på samma sak, men inte vågat fråga mig. Så nu är alla lättade, nöjda och glada.
Så tokigt det kan bli. Om jag INTE hade haft modet att säga vad jag tänkte på, hade vi båda gått runt och grubblat. Men jag är väldigt pessimistiskt lagd, tar alltid ut förluster i förskott, tror alltid det värsta. Bara för att inte bli så himla besviken.
Och vad har jag lärt mig av detta? Att jag nästa gång inte skall tro det värsta hela tiden? Näää, jag kommer nog aldrig lära mig. Jag har nog helt enkelt för dåligt självförtroende för att hoppas på det bästa.
Turridning
Imorgon blir det turridning på islandshäst. Ser verkligen fram emot att umgås med gamla ridkompisar. Det var ett tag sedan jag red nu så att jag hoppas att jag orkar med. Hela vintern har varit så otroligt kall och snörik och när snön äntligen försvann så fick jag världens bihåleinflammation. Det är säkert minst 6 månader sedan jag satt på en häst senast. (Jag kommer ha SKITont i arslet på lördag).
4 timmars kväll/natt ridning blir det. Som tur är blir det inte mörkt på kvällen längre så det gör inte att vi är ute till närmare 12 på natten. Förra året gjorde vi samma tur (fast med övernattning), och det var skitskoj. Tokmycket galoppering i skogen, HUR kul som helst.
Semester....
skulle jag vilja ha just nu. Tyvärr börjar inte min semester förrän andra veckan i juli, så det är ett tag kvar. Men jag känner mig rätt trött just nu. Det är så mycket jobb och vi ligger lite efter med det mesta för tillfället. Just nu skulle jag vilja klappa igen stället och bara lägga mig i en solstol på bryggan. Men jag härdar väl ut ett tag till. Förhoppningsvis så fungerar allt fram till juli och jag kan koppla av på semestern.
Imorgon MÅSTE jag ta tag i det som jag gruvat mig för hela dagen. Bära eller brista, det finns ingen annan utväg. Annars kommer det bara bli jobbigare för var dag som går.
Speak your mind
Jag går runt och bär på något som jag skulle behöva ta upp med min chef. Men det känns lite jobbigt just nu eftersom jag är rädd för vad hon kommer att säga. Jag är rädd att mina farhågor kommer besannas och att sanningen kommer göra ondare än att bara låta det bero. Men å andra sidan är det jobbigt att gå runt och bära på något som helst vill ut.
Nej, jag ska INTE begära mammaledigt och det nu var någon som trodde något sådant. Här kommer aldri´bli fler ungar. Comprende?
........
Har haft en rätt så stressig dag på jobbet. Varför är det så att allt går sååååå långsamt när man har bråttom. Vi ligger efter i produktionen och ju mer jag försöker klämma fram lite leveranser desto långsammare går det.
Ibland skull jag vilja ha en piska att gå runt med.
Å andra sidan skulle det nog gå ÄNNU långsammare då. Finns ju vissa som säkert skulle uppskatta lite smisk....
Me like Hälsokost!
Me like Hälsokost!
Moraliskt dilemma
Som jag nämnt tidigare så "tränar" jag ett gäng ungar i fotboll två gånger i veckan. Anledningen till att jag gör detta och inte låter barnen spela i en redan etablerad fotbollsklubb är att vi provade på det men dem trivdes inte så bra. Eller rättare sagt så var det sonen och två av hans kompisar som började spela i en klubb. Efter några träningar hoppade kompisarna av och eftersom det är tre mil enkel väg till träningarna och det faktum att han inte hade några kompisar kvar i laget valde han också att sluta spela.
För att inte barnen helt skulle försoffa sig i tv-spel hela sommaren valde vi att köra träningar i egen regi, på närmare håll. Och detta har fallit väl ut eftersom det förra träningen kom 15 barn.
.
Nu har förra klubben fått reda på detta och nu är det jag som får bära hundhuvudet. Det har kommit till deras kännedom att barnen slutat eftersom tränarna skrikit på barnen under träningen. Detta är bara delvis sant, visst har den skrikande tränaren bidragit till otrivseln, men det har även varit slagsmål mellan barnen (Inte "våra" pojkar). Mammorna som tränar tycker att deras skrikande är rättfärdigat, att det inte är arg menat, utan nödvändigt för att få till något som helst spel. Våra barn tycker det är obehagligt. Hur gör man då? Dem tycker att vi skulle ha tagit upp detta med dem. Hade det gjort någon skillnad? Barnen vill ändå inte dit.
.
Är jag skyldigt att tvinga mina barn att spela i ett lag dem inte trivs i bara för att inte stöta mig med andra föräldrar. Ska man godta vad som helst under förutsatsen "Vi gör så gott vi kan, försök själva för ni ser hur lätt det är!!".
Jag uppskattar om ni säger er ärliga mening, jag tar inte illa upp om ni inte tycker som jag.
Sommarmorgon
Här skulle det ha varit ett mobilinlägg med en vacker sommarbild en vacker sommarmorgon. När solen lyser, det är varmt och fåglarna kvittar.
Men jag glömde mobilen hemma.........
Så därför blir det så här
Eva.....håll tillgodo. =)
Min dag i bild
Här har vi haft varierande väder idag. Ibland sol, ibland regn.
Jag började dagen med att gå ut så lite gräs och plantera lite buskar, tänkte att regnet skulle hjälpa till att vattna lite.
Min spireahäck, vilken sort det är vet jag inte. Det får vi se när om dem blommar.
Bondrosor.
Här sådde jag gräs för två veckor sedan. Ska bli en fotbollplan när gräset kommer upp.
Men se! Det finns ju hopp ändå. Vem har sagt att man behöver matjord för att få gräs att växa? Lera och grus går tydligen bra det också.
Bäst tycker jag om rabatter som sköter sig själva. Där blommorna kommer upp år efter år efter år.
Som denna:
Här växer liljekonvaljer. Men bara en liten bit kom med på bilden. I själva verket är den väl 30 meter bred denna "rabatt". Om inte mer. Tomtgränser är 60 meter och det växer liljekonvaljer utefter hela denna sluttning. Gissa om det doftar härligt snart, tycker jag i alla fall.
Och det tycker nog katten också (eller så har hon hittat en mus)
Här växer mina lupiner, ännu inga blommor, bara blad.
Och sen kom regnskuren, så det blev inga fler bilder. Men gräsfröna blev nog nöjda.
Gröna (rosa) fingrar
Nu trodde ni säkert att min stackars Gerbera dött helt och hållet eftersom ni inte fått se nått livstecken från den på länge. Men se där har ni fel. Den mår JÄTTEBRA.
Och för er som inte tror mig: Välkommen hem och titta på den om ni vill.
Tandfeen
Sonen var till tandläkaren på torsdagen och drog ut två tänder. Det är lite för trångt i hans mun så för att göra lite mer plats var han tvungen att dra ut 2 mjölktänder.
Utdragna tänder har högre växelkurs än egentappade mjölktänder. Tydligen så ger en utdragen tand 50 kr i inlösen hos tandfeen.
Så igår lade sonen sina två tänder i ett vattenglas så att tandfeen skulle kunna omvandla dem till en hög mynt under natten.
-Vänta någon dag med det är, sa jag åt honom, Tandfeen har lite ont om cash för tillfället.
-Hur kan du veta det, svara sonen och flinar så att alla andra tänder ramlar ut.
-Jag råkar ha samma kontakt med tandfeen som med tomten, svarar jag.
Nej, han tror inte på tomten heller. Däremot måste man ju spela spelet om man ska få sina pengar. Det vore ju synd att låta dem gå förlorade.
Typiskt fruntimmer?
Igår skrev
Ama de Casa ett inlägg om bilbesiktning och jag råkade nämna i en kommentar att jag kört på en besiktningskvinna en gång.
Typiskt fruntimmer tyckte då Herr Ama de Casa.
Då måste jag ju försvara mig genom att berätta historien bakom denna vådliga incident.
.
Jag har tidigare berättat om mina tidigare bilar, kvalitetsfransoserna.
.
Detta hände med en av dessa.
Bilen skulle in på sin årliga besiktning, och allt som oftast är det jag som sköter om dessa (på de bilar jag kör alltså). Jag brukar inte köra på personalen, lite koll har jag faktiskt på vart jag har bilen.
I alla fall så kom jag till besiktningen, parkerade bilen utanför och gick in för att anmäla min ankomst. Bilen gick på tomgång under tiden eftersom det var rätt kallt ute. När jag kom tillbaka till bilen så hade den lagt av. Försökte starta den men den var helt död. PANIK!!
Mitt nummer kom upp och jag kände hur jag blev mer och mer stressad.
Då kommer HON ut, kvinnan, med en startväska och vi ger bilen hjärt-och-lugnräddning. Det är då det händer, i paniken har jag glömt att trycka ner kopplingen när jag startar bilen så när jag vrider om nyckeln så skuttar den framåt. Rakt på HENNE.
Liiiiite arg blir hon.
Tycker jag är en idiot.
I alla fall så kör jag in bilen. Och stänger av den.
Då blir hon liiiiiiiite argare.
Men jag har tur, den går igång av sig själv. Dock saknar jag ALL belysning på vänster sida. Framlyse, baklyse och blinkers. Och jag lovar att det hade jag minsann när jag for tid.
HON tyckte jag var ännu mer idiot, hur kunde jag åka till besiktningen och inte kolla att alla lysen fungerade?
Om jag inte minns fel så fick jag 10 poäng på denna besiktning. 5 st 2:or.
Vid ombesiktningen VÄGRADE jag sätta min fot där. Det fick mannen göra.
Senare dök en rad andra mystiska fel upp på denna bil. När man vred AV startnyckeln gick startmotorn IGÅNG. Även om bilen var avstängt och nyckeln urtagen kunde ALLA lysen tändas. Det visade sig att alla elkablar hade geggat ihop sig i fronten, så det var en enda stor kortslutning i hela bilen.
Det som inte syns finns inte.
Sjuka barn kan vara ett svårt kapitel ibland. Speciellt om det inte är något uppenbart, som förkylning, feber eller magsjuka. Men när det är en dold sjukdom, som inte syns på ytan kan det var svårt för en förälder att veta hur man ska hantera det.
Själv var jag 12-13 år när jag började få regelbundna huvudvärksanfall. 1-2 ggr i veckan ungefär. Först trodde man att det var min syn det var fel på. Så det blev en del besök hos optikern. Men det var inte orsaken. I början åt jag bara Alvedon, men efter ett tag hade dem mist sin verkan och då var det i stort sett bara att härda ut. Tills det gick över. Sedan gick jag över till Treo, för dem smakade så illa att jag kräktes och då släppte värken lite grann. Inte av medicinen, utan för att jag kräktes.
Till slut fick jag träffa en skolläkare. Tror jag gick andra eller tredje året på gymnasiet då. Han trodde att det var mina hemförhållanden som det var fel på . Att jag bodde för långt från mina kompisar. Han tyckte jag skulle gå hos en psykolog för min värk. Och eventuellt flytta hemifrån!!! Där gav jag upp min tro på läkarvetenskapen..........
Idag äter jag mediciner mot migrän. Har provat en del förebyggande mediciner och behandlingar också.
Men än så länge har ingenting hjälpt.
Moahahahahaha
Jag har gått runt med ett leende på läpparna hela dagen. Det är sant som dem säger, skadeglädjen är den enda sanna glädjen.
Kartongmannen har klantat till sig ordentligt!!! HAHAHAHAHAHA, man ska inte sticka ut hakan för långt för då kan man fastna med skägget i brevlådan.
EDIT: Och för er som undrar varför jag är så glad:
