Trög i starten

Lyssnade på Winnerbäck för sisådär 10 år sedan, men blev inte alls förtjust i vad jag hörde. Förstod inte alls hypen över denna artist och hur han kunde få SÅ stor uppmärksamhet.
Men så hörde jag nått på radion, och nu är jag kär (i låten alltså)
Sorry Mannen, det kommer bli en lååååååååång deppig sommar i år.

Kick

Med risk för att låta tjatig, men:

Man får en liten kick av att det kommer så många barn på fotbollen. Idag var det fler än förra gången. Den minsta var 4 år, den största 12.
"Storkillarna" skulle egentligen inte vara med, dem tittade bara på. Men till slut var dem med i alla fall och tyckte det var riktigt kul.
Jag tycker det är så roligt att de kan leka tillsammans, för det är ju det vi gör egentligen.
I så varierande åldrar. Att de små får vara med de stora, och att det inte är killarna mot tjejerna.

Båtfolk

För alla er som inte vistats så mycket på sjön tänkte jag berätta om den fina gemenskap som finns båtfolk emellan.

Det finns två stora kategorier av båtfolk, motorbåtsägare och segelbåtsägare. Dessa två hejar sällan på varandra till sjöss och umgås inte otvunget på bryggan. Oftast ser man när man kommer till en kaj att den är uppdelad i två läger. Motorbåtsägare tycker att segelbåtsägare är stroppiga och fisförnäman medans segelbåtsägare tycker motorbåtsägare är burdusa och högljudda.

Sedan finns det underkategorier. Dessa tror jag är ganska lika för både motor- och segelbåt.

Det finns en viss hierarki mellan båtfolket. Större båtar har högre status och umgås inte gärna med mindre båtar. Äldre båtmänniskor (har ofta större båtar) umgås inte heller med båtar med barn. Om de inte har sina barnbarn med. Av den anledningen har båtar med barn en "jolly-roger" upphissad, Varning-för-barn-flagga, kallar vi dem för. Segelbåtar med barn kan umgås med motorbåtar med barn om de ligger vid samma brygga, annars bara om de känner varandra sedan tidigare.

Sen sitter ALLA och tittar när det kommer en ny båt till bryggan. En del är hjälpsamma och tar emot dem nyanlända, en del tittar åt ett annat håll och låtsas vara upptagna. Men alla kollar hur dem gör när dem lägger till. Så det gäller att snabbt upparbeta en rutin så att man ser världsvan ut.

Och ALLA gör misstag någon gång, oavsett om man seglat på de sju haven i 100 år.


Sen ska jag tillägga att det aldrig finns några regler utan undantag.



Att angöra en brygga

Det roligaste med att ha båt är att sitta vid kajen och se andra angöra bryggor. Vi har också gjort våra misstag under åren och därför brukar vi (nästan) alltid försöka hjälpa dem nyanlända. Man vet ju aldrig när det kan gå fel. Och det gör det väldigt ofta.

Förra sommaren var vi med om en rolig grej. Vi låg vid en brygga när den kommer en båt som tänkt lägga sig mellan oss och annan båt. Utrymmet var inte stort men finns det hjärterum finns det stjärterum.
Tyvärr så hade kaptenen lite får låg fart så båten började glida över ankarlinan till båten bredvid. För att undvika att den skulle trassla in sig i propellern så får båtkaptenen för sig att lägga i backen!
AJA BAJA! Man ska ALDRIG lägga i backen när man har ankarlinan i vattnet. KRAOSCHK!! Tvärstopp och ankarlina i propellern.
Vi leeeeeed med dem stackarna (fast vi skrattade lite också.....heheheh....inombords) Kaptenen fick ikläda sig dykarutrustning och ta sig ner i vatten för att trassla ut linorna. Efter ett tag hade han faktiskt lyckats med det hela och med mycket möda och stort besvär kunde han lägga till bredvid oss.
Ny på sjön?, undrade vi. Njaaaaa, ny på denna båt, men till vardags styrde han fraktfartyg längs Norrlandskusten!!
Men vi fick trevliga båtgrannar som vi satt och surrade och drack vin med halva natten.

Real face

Min man tycker att jag framställer honom i dåligt dager här på bloggen. Och att jag förskönar mina egna egenskaper. Därför måste jag visa mitt riktiga jag. Utan omskrivningar och försköningar.

Så nu vet ni det. Jag är en galen smurf.


Succermom

Fotbollsträning igen. Var verkligen inte upplagd för fysiskt aktivitet idag. Paltkoman från gårdagen har fortfarande inte gått över. Börjar tro att jag är allergisk/överkänslig mot nått födoämne, vet bara inte vad. Men gluten ligger väldigt nära till hands för tillfället. Det enda som talar emot det är att ett av symptomen tydligen skall vara viktminskning, och det är snarare tvärtom.
.
.
I alla fall så var jag inte så värst sugen på att träna fotboll idag. Ville helst bara slöa i min sköna fåtölj. Men har man dragit igång nått så måste man ju fullfölja det också.
.
Väl framme var min tvekan som bortblåst. 14 ungar dykte upp. Och då var det 5 ungar från förra träningen som inte kom. Alltså kom det 7 nya denna gång. Hoppas bara dem som kom idag kommer nästa gång också + dem 5 som inte kom idag. Lite bortfall får man alltid räkna med. Själv tycker jag 14 var på gränsen för många att hålla reda på. Dessutom fick jag träna dem själv idag. Men det gjorde inte så mycket.
Dem är så snälla allihopa.

Trädgårdsmästare

Helt appropå blev vi med en massa buskar igår. Det var en bekant till mina föräldrar som grävt upp halva sin tomt och tänkte köra buskarna på tippen. Och eftersom vår tomt ser ut som ett krigsfält så snappade jag åt mig dem. Lite buskar är aldrig fel. Och jag är inte kräsen med sorterna heller. Så nu har jag lite bondsprirea, ölandstok och bondrosor att plantera ut. För tillfället står dem placerade i bäcken, för att inte torka ut. Igår var jag inte så jätteinspirerad till att gå ut och gräva ner buskar.




Kanske, kanske kommer det en dag se ut så där.........

Paltkoma 2

Är alldeles för mätt för att skriva nått inlägg. Punkt.

Orkar.Knappt.Andas.

Textiiilraggare

Var och hälsade på båten idag. Lite ångest har jag över allt som måste fixas innan sjösättning. Det är väldigt mycket arbete för några få veckor till havs. Nu faller det sig så att det mesta båtarbetet får mannen sköta om. Jag väljer att göra en massa saker hemma istället. Men idag var jag tvungen att åka dit och hjälpa honom lite
Och visst känner man ett litet sug när kommer in i båten. Det är ju trots allt ganska mysigt att bo i båt.


Oaj

Oj aj oj aj aj
Flitiga Lisa är inte så snabb på 100 meter idag.
Ont i ryggen, fötterna och armarna.
Blir nog ingen krattning idag.

Solbränt

Idag känns det att jag inte legat på latsidan. Detta har jag hunnit med idag:
  • Ställa ut torkvindan, mycke tvätt som ska tvättas
  • Städa lusthuset. Tänk så mycket skräp vi samlat på oss under vintern
  • Oljat bryggan. Mannen börjar prata sjösättning. Måste förberedas.
  • Krattat jord, plockat upp sten. Nu väntar jag bara på regnet så att jag kan så gräset.
  • Promenerat med Alice
  • Varit social med grannar. Det är så bra att ha dem nära men ändå så långt ifrån.
  • Kört några tvättmaskiner
Nu håller jag på att förbereda middan och passar på att softa lite också. Funderar på om det blir en kall öl eller ett glas vin medans jag grillar köttet. Svårt val.

Önskar också att jag inte bodde så långt från mina vänner just nu, för det hade varit trevligt om de kunnat promenera över på lite mat och vin. Men man kan inte få allt här i världen.

Vissa mornar gör det inte ont att behöva g...

20100522188 (MMS)

Vissa mornar gör det inte ont att behöva gå ut med hunden.


Man får dem barn man förtjänar....

När jag kom hem idag så var min mamma här och städade. Känns faktiskt hur skönt som helst att ha det städad på fredageftermiddan, det innebär att man får helgen över till annat.
.
.
Jag hade tidigare försökt få min dotter att plocka upp från sitt golv, men eftersom hon är en trotsig 6 åring så gör hon precis tvärtom.
Ja, säger min mor, hon gör väl som sina föräldrar.
Jaha så det är pga MIG som min dotter är tjurig och vägrar städa.
Jepp, enligt min mamma, så är det alltid föräldrarnas fel hur barnen blir.
Så då är det alltså min mammas fel att jag är så lat.
Japp, enligt mammas teori så.
Och vems fel är det då att min mamma är som hon är.
Jo mormor.
.
Så på det stora hela kan man säga att det är min mormors fel att min dotter är så fruktansvärt trotsig.
.
.
.
I övrigt var jag och åt lunch tillsammans med Bara Jag idag. Och det märks att vi har mycket kvar att lära när det gäller bloggande.
För ingen av oss knäppte en enda bild på maträtten.

Drömkåken

Jaha, då har vi fått domen då. Det är bara att riva ner skiten och bygga nytt hus.
Nej, inte riktigt. MEN snickaren tyckte väl att vi var lite dumma i huvet som köpt ett hus med så mycket arbete. Och dessutom SÅ LÅNGT från stan.
Han menade att det måste ju finnas andra hus med bättre utgångsläge. Visst, men inte här. Och inte för det pris vi betalade. Vi vill ju bo just på den här platsen. Inte närmare stan, inte i ett villaområde. Vi vill INTE ha några grannar nära inpå. Inget ont om grannar, det är trevligt att umgås med sådana. Men det är också trevligt att ha dem på behörigt avstånd. Lagomt långt bort för att promenera över på en fika, men samtidigt inte så nära att dem kan lägga sig i vad man gör.
.
.
.
I alla fall så verkar det som att vi har en plan på gång. Det kommer antagligen inte att bli som vi tänkt oss från början, men jag tror ändå att det kommer att bli bra. Just nu känns det som om vi befinner oss i limbo, man vet varken ut eller in. Men om vi bara får någon struktur på hur vi ska fortsätta kommer det kännas bättre. Dessutom skulle dem inte ha tid att börja förrän till hösten, så vi har gott om tid att påta på med annat som måste fixas.


Arga Snickaren

I två år har vi gruvat oss för ombyggnationen av övervåningen. När vi köpte huset kontaktade vi en snickare som var villig att hjälpa oss med bygget. Men i sista stund drog han sig ur, av olika anledningar. Luften gick då ur oss och vi har liksom aldrig kommit oss för att ta kontakt med någon ny. Sedan har det ju kommit en massa andra saker emellan. Förra året dränerade vi om hela huset samt byggde ett nytt kök.
.
Men IDAG ska det komma en ny firma och titta på vårt hus. Förhoppningsvis kommer vi att hitta en lösning på vårt "problem". Jag finner det nämligen lite märkligt att det ska vara så svårt att bygga om lite på övervåningen, det är ju inte så att vi vill att den ska sväva i luften.
.
Ser verkligen fram emot besöket, även om jag vet att det kommer kostalotta så kommer det vara värt varenda krona.

Organiserat kaos

Ja, då var första träningen bortgjord. Det gick hyffsat bra faktiskt. Med tanke på den lilla framförhållning vi hade och att underlaget inte är så stort så kom det 12 barn i åldrarna 6-11 år. Kan tyckas lite fjuttigt men det var alldeles lagom många. En äldre bror hade hand om dem större barnen och jag tog 6 åringarna.
.
Hela 4 yra hönor hade jag att hålla red på, och det var tillräckligt många viljor. Det är väldigt svårt att förklara för så små barn att det faktiskt är en lagsport och att det finns vissa regler att förhålla sig till. Som att man inte tar bollen med händerna och springer iväg, att inte alla får ha varsin boll bara för att det verkar mer rättvist, att man inte kan slänga sig ner på marken om någon annan tar bollen, att om man ställer sig i skogen och tjurar kommer INGEN att passa till en.
.
.
Men på det stora hela tror jag alla hade roligt. Svettiga blev vi i alla fall, delvis pga att det var över 25 grader varmt (!!!). Resultatet får vi nästa träning, då ser vi väl hur många som kommer tillbaka.

Den som sig i leken ger.....

Jaha, då har jag gjort det igen. Tagit mig vatten över huvudet. Fått en snilleblixt ide som låter himla bra i teorin, men i slutändan kräver en massa arbete av mig.
Sonen, och hans kompisar, har spelat i ett fotbollslag 3 mil bort (japp, finns inget närmare). Detta fungerade kanon förra sommaren eftersom vi föräldrar turades om att köra var tredje gång. Men så denna sommar valde hans två kompisar att sluta eftersom dem tyckte det var för mycket bråk i laget. Då vill inte heller min son fortsätta, och jag ska villigt erkänna att det inte kändes så lockande att köra 6 mil, två ggr i veckan.
.
Då kläcker jag min vansinniga ide: Varför spelar samlar vi inte dem barn som bor här runtikring och spelar fotboll själva? Utan att vara med i någon serie? Jomen, det tyckte alla var en bra ide. Så nu ska vi börja träna fotboll på skolan (som bara ligger 1,5mil bort) två gånger i veckan. Och nu verkar det som att dem blir några stycken från skolan som vill vara med. Det finns tydligen fler föräldrar som inte orkar skjutsa sina barn så långt. Men detta innebär att eftersom det var min briljanta ide, så blir det även jag som får agera tränare. Vilket innebär att jag kommer måsta åka iväg två kvällar i veckan. Å andra sidan får jag aktivera BÅDA barnen samtidigt, eftersom vi inte lagt in några ålders- eller könsgränser (allt för att skrapa ihop så många som möjligt). Det blir väl till att damma av lite fotbollskunskaper då.


Pojkdrömmen

Förrförra sommaren önskade jag mig, av min man, en gungställning till barnen. Vi hade haft en i förra huset, och dottern älskade verkligen att gunga. Men vi jag ville inte ha en sån där färdig metallställning med plastgungor, nej jag ville ha en sådan som Bara Jag har. Typ.
mannen skickas iväg till närmsta byggfirma för att införskaffa material till en gungställning. Kommer hem med ett antal långa och grova "pinnar". Och så börjar ha snickra lite.

Det resulterade i en gungställning utan dess like. Nästan 5 meter upp skulle gungorna fästas.
"Är du från vettet!!", undrar jag (fast värst mycket till undran var det ju inte). Nävadå?, han ville ju inte att vi skulle ha en sån där liten gunga som blir för liten alltför fort. Nä, inte jag heller, men detta var ju groteskt. Vi skulle alltså behöva 4 meters linor att fästa gungorna i.
Fatta vilket swung det skulle bli! Risken var ju stor att dem skulle slå ihjäl sig.
Det visade sig att när min man var liten hade han alltid önskat sig en riktigt STOR gungställning. En sådan som man kunde komma upp i rejäla höjder. Och därför byggde han en sådan. Grejen är bara den att propotionerna ändrats lite sedan dess. Han är numera 185 cm lång, och därför behövs det 5 meters höjd för att den ska räknas som stor.

Kampen om denna gungställning varade hela hösten, nästkommande vår. Inte förrän förra sommaren blev den kapad till "normal" nivå och gungorna upphängda.

 


Japp, detta är vårt renoveringsobjekt. Det var INNAN vi dränerade om och fick för oss att planera om HELA tomten. Gräset är ett minne blott numera.

 


Nu är det sommar, nu är det sol......

Det är så härligt med sommarsol! Löven håller på att spricka och det blir grönt överallt. Man liksom känner i hela kroppen hur man fylls med energi. Vis av erfarenhet vet jag att detta sommarliknande tillstånd kan snabbt vändas till något ruggigare. Därför gäller det att ta vara på tillfällena när dem ges. Man vet ju aldrig, detta kanske är den enda sommarvärme vi får.

Pappas flicka

Några av er var lite avundsjuka på "min" lilla grävmaskin. Nu är den ju bara lånad, så jag får inte leka med den så länge till. Men vi har en traktor hemma också. Stor och gul som traktorer ska vara.
Förra sommaren blev jag tvungen till att lära mig köra detta monster. Vi hade då köpt den bod i byggsats som skulle resas upp. Eftersom jag var den svagaste personen i sällskapet fick jag äran att ratta traktorn.
Lite precision krävdes det allt. Men efter ett tag fick jag rätt bra häng på det. Kul var det också.
När vi var nästan färdiga kommer min käre far förbi. Tittar förvånat på traktorföraren och utbrister "Kör DU?!?". Aldrig har han varit så stolt över sin dotter som i detta ögonblick. På 33 år! Så stolt att han berättade detta för alla han träffar. Att jag minsann kört traktor, och att jag var riktigt bra på det också.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0