Spinning Head

Jag tror inte att jag läst så många "klassiska" böcker, men en som jag minns är i alla fall:

Boken handlar om dem två vännerna George och Lennie, som drar från gård till gård som diversearbetare. De drömmer om att en dag skaffa sig en egen farm och slå sig ner på ett och samma ställe.

 

Lennie är en storväxt, stark, men förståndshandikappad kille som kanske inte alltid inser sina egna begränsningar. George är den smarte som hela tiden får rädda situationen när Lennies förstånd inte räcker till.

 

Lennie tycker mycket om att ta på mjuka fina saker, men vet inte riktigt när han ska sluta, vilket en dag visar sig leda till katastrof.

 

 

Jag var lite skeptisk när jag såg boken första gången. Men man ska absolut inte döma hunden efter håren, detta är en fenomenalt rolig book att läsa:

Den handlar om Mattis uppväxt i Pajala under 60 och 70-talet. Boken har också filmats, men som med allt annat som blir film så innehåller boken många fler roliga episoder, och utförligare beskrivningar. Man får läsa om hur han började skolan, öppnade en kartbok och fick se hur vansinnigt stort Skåne var, bara för att högre upp i skolan i matematiken inse hur skalan fungerade och upptäcka att Skåne ryms mellan Pajala och Haparanda. Man får läsa om hans möte med musiken, och naturligtvis alkoholen. För vad vore en bok om Norrbotten om det inte fanns alkohol och bastubad.

 

Hmmm....den har var verkligen svår. Jag kan inte komma på någon bok som jag haft så stora förväntningar på att jag blivit besviken när jag läst den. Visst har det funnits riktiga bottennapp, riktigt dåliga böcker men det är ingen som jag kommer ihåg. Men så är det väl, dåliga böcker kommer man inte ihåg. Så är det med filmer också, dåliga filmer lägger man sällan på minnet.

Så här har min dag sett ut:

Mest underskattade bok, av mig, måste var Johan Theorins "Skumtimmen". Efter bara några sidor in i boken tyckte jag att den var hur seg och tråkig som helst. Men eftersom jag sällan lägger ifrån mig en bok oläst så fortsatte jag att traggla på. Och den blev bara bättre och bättre hela tiden. Mot slutet kunde jag inte lägga den ifrån mig alls och sedan dess har jag läst fler böcker av Johan Theorin.

Den värsta snyftarboken av dem alla:

"Pojken som kallades Det", av Dave Pelzer

 

En tragisk historia om hur Dave, utan någon som helst förklaring utsätts av fysisk och psykisk misshandel av sin egen mor. Alltmedans hans syskon levde ett normalt liv och hans far stod vid sidan av och tittade på. Det var hans egen biologiska mor, ingen fostermor, ingen styvmamma. Och det var bara han av alla syskon som råkade illa ut.

Jag tror jag grät mig egenom hela boken, så tragisk är den.

 

Det här var den första i den här "genren" som jag läste, sedan har det kommit en rad fler snyftarböcker i samma tema. Men ingen berör så mycket som den här.

 

Jag har även läst dem två efterföljande böckerna, "Pojken som inte fanns" och "Pojken som överlevde". Båda två väldigt bra böcker men ingen kommer i närheten av den första.

 

 

En bra bok gör mig glad. Och jag har läst massor av bra böcker.

"Hello, My name is Åsa. How are you??? "

Kan faktiskt inte välja någon bok som jag gillar bättre än någon annan i min favoritserie (som var Harry Potter, enligt gårdagens inlägg).

Ja, det hade ändå inte gett så mycket:

Min spargris!!

Det var rätt länge sedan jag uppdaterade er om hur det går med min träning och mina morgonpromenader, så nu kanske någon  tror att jag kommit av mig.

Här hade jag först tänkt att nämna "Sagan om Ringen", men det är väl knappast att räkna som en serie? Den innehåller ju bara tre böcker.

Dem är lättlästa, lite barnsliga och kommer troligen inte ge J.K Rowling ett nobelpris i litteratur, men dem är helt klart läsvärda.

Oj, den var svår. Finns det någon bok som jag läst mer än tre gånger. Brukar väldigt sällan läsa böcker mer än en gång, eftersom jag inte gillar när man vet slutet i förväg.

Den har en underbart sjuk humor som verkligen går hem hos mig. För er som inte känner till denna bok kan jag berätta att den handlar om Arthur Dent och hans kompanjon Ford Prefect, som en dag när jorden är på väg att gå under visar sig vara en utomjording. Eftersom jorden ska förstöras för att ge plats åt en intergalaktiskt motorväg så måste dem helt enkelt lifta sig genom universum. Boken, (eller böckena som utgör världens enda trilogi i fem delar), är en bisarr resa genom universum i jakten på frågan om livet, universom och allting. Svaret har man redan, 42, men ingen vet hur frågan lyder.......

 

 

Idag hade jag ont i magen när jag åkte till jobbet. Har haft ångest över bara tanken på att återvända hela helgen. Och alla mina farhågor besannades när jag kom till mitt kontor och finner lappar överallt  på saker som fattas, eller saker som vi har för mycket av eller saker som inte kommit när dem skulle. Tycker inte om när chefen jobbar ensam på helgerna. Jag var alldeles skakis till slut för jag visste att jag måste slipa på mitt försvarstal, det här skulle inte bli lätt.....

Oj, det är blir ett svårt val. Jag läste fler böcker ifjol och ingen stack ut och var bättre än någon annan.

Tänkte att jag skulle ta mig ann den här bokutmaningen som Jess håller på med. Alltid får man något bra boktips på vägen.

Idag har det varit nollgradigt ute! Tänk, snart är våren här och då kommer allt som snöat över töa fram. Och i vårt fall är det en hel del saker som kommer dyka upp under snön. Ett takbyte mitt i vintern resulterar i en hel del byggbråte. Och allt ligger under tjockt täcke med snö..........

Idag har det varit en riktig skitdag. Hela dagen. Det är inte kul att komma till jobbet på morgonen och mötas av en hysterisk chef som frågar vart alla varor är som jag beställt men inte kommit. Trots att hon är väl medveten om att det inte är mitt fel att våra leverantörer är segare än sirap ibland. Sen att det kom saker tidigare i veckan som visade sig var produktionsfel på, och att jag beställt ersättning för dem med det inte hunnit fram ännu för vi bor ju så djälva långt norrut att alla transportbolag kör hit med häst och vagn. Och allt detta är tydligen mitt fel och något som jag måste fixa pronto pronto. Ja, jag försöker, men det är inte alltid så enkelt. Och visst, jag tycker också det är frustrerande att vi inte kan producera och jag förstår hennes ilska över att det inte går att fakturera.

Jag måste placera ut någon form av fälla hemma så att jag kan fånga det där spöket, trollet eller vad det nu är för ohyra som invaderar mitt hem under dagarna. Varje dag när jag kommer hem så ser mitt hem ut som tromb gått fram rakt genom huset. Visserligen ser det inte mycket bättre ut när jag åker på morgonen men av någon anledning så tycker jag alltid att det ser ÄNNU värre ut när jag kommer hem. Och alla grejer som ligger framme överallt är det ingen som har plockat fram. Det tycker jag är lite märkligt, för om det är INGEN som har gjort det så måste det ju betyda att vårt hem är hemsökt av något slarvigt väsen.