Halloween???
Till helgen är det tydligen Halloween.
Ni vet den där amerikanska högtiden som alltid infaller den 31 Oktober och som inte har några som helst sammankopplingar med vår allhelgonahelg.
Vad tycker ni om Halloween? Tycker ni det är hemskt eller bara roligt?
´
Själv tycker jag inte så mycket om själva Halloween, det är inget som jag går direkt in för att fira. Men jag kan förstå barnens förtjusning över att få klä ut sig till spöken och häxor, samt äta en massa godis. Så idag har jag införskaffat två kostymer, ett skelett till sonen och en häxa till dottern.
.
Som om ni ser några läskiga typer här ute till helgen så kan ni vara lugn. Det är helt normalt.
.
Även andra helger.........
Xperience
Min nya telefon är hur kul som helst. Den kopplar upp sig på trådlösa nätverk så att man kan surfa lite hur som helst.
Man kan ladda ner en massa kul och onödiga appar.
Bland annat en som gör att skärmen ser ut som en immig rutan, som man sedan kan torka bort. För att sedan blåsa i telefonen och få tillbaka imman igen. Jättebra.
Det finns även en liten filur som heter Talking Tom
En lustig liten katt som härmar allt du säger, kurrar om du kliar honom. Men om du kliar för hårt gör han sig illa. Hur nödvändig som helst.
Det mesta med telefonen fungerar hur bra som helst. Operativsystemet Android är lättbegripligt.
MEN................
Det blev fler missade samtal innan jag kom på hur man gjorde för att svara när det ringde.......
GRRRRR
Här skulle jag kunna skriva ett argt inlägg om hur mycket Sura Gubben har retat upp mig idag. Men nu måste jag censurera mig själv innan jag vräker ur mig något dumt som jag får ångra sedan.
Så nu går jag och avreagerar mig på nått annat så länge.
Dumpad
Det blev ingen date idag. Jag blev dumpad. Eller nja, kanske inte riktigt. Vi skulle bara ta en promenad tillsammans, men hon fick förhinder. För det var en hon. Mer dramatiskt än så var det inte.
Så nu fick jag gå själv. Ja, jag hade ju Alice med så klart så helt själv var jag ju inte. Men det börjar bli riktigt mörkt ute nu. Eller snarare helsvart kan man säga. Tur att man har en ficklampa.
Kan tillägga att det inte blir några skogpromenader på kvällarna längre utan bara efter vägen. Man kan ju aldrig så noga veta vad man stöter på i skogen.
Ny leksak
Jag kunde inte låta bli. Jag har köpt en ny leksak.
En Sony Ericson Xperia X8.
Så nu kan jag surfa både från dator och mobilen samtidigt, via vårt trådlösa nätverk. Jättepraktiskt. Eller så kan jag ringa en vän, det går tydligen också.
Jag köpte den på Elgiganten, och fick mig en date till imorgon kväll samtidigt. IRL.
Haha, nu fick mannen något att fundera över............
Dagen efter dagen efter.
Jaha, så var det måndag igen. En ny vecka att kämpa sig igenom.
Helgen var trevlig. Brorsans flickvän var trevlig. Och jag tror inte hon blev så skrämd. Jag menar, har hon valt brorsan borde hon ju ha fattat att resten av familjen var lite wacky också. Det säger ju sig självt på nått vis...... Äpplet faller ju inte långt från päronträdet.
Nu ska jag fortsätta kämpa mig igenom denna måndag.
Familjemiddag
Vi är bjudna på familjemiddag idag. Hos mina föräldrar. Som bor 300 meter bort. Som vi ser nästan varje dag.
Men nu är det annorlunda. För min (sladdis)lillebror ska ta hem sin nya flickvän för första gången. Och mina föräldrar är spända av förväntan.
Pappa vill att vi ska uppföra oss normalt. Att vi håller oss i skinnet och sköter oss.
Varför ska vi börja med det helt plötsligt? Är det inte lika bra att hon får veta sanningen på en gång? Ska jag inte plocka fram "kartan" som mamma gjorde åt mig när hon tyckte det var dags för oss att skaffa barn? Ska jag inte berätta alla anekdoter om hur lillebror var när han var yngre??
Gubbröra
Jag kan förstå att det verkar obegripligt för en utomstående att den Sura Gubben inte bara får en spark i arslet och hamnar i närmsta snödriva (nej, vi har ingen snö ännu) men verkligheten är inte så enkelt.
Sura Gubben är en pensionär som känt min chef i över 15 år. När hon köpte företaget kom han in som en mentor till henne. Eftersom han har såååååå lång erfarenhet. Hon litade på honom helt enkelt. Och det har nog varit så förut, att han varit väldigt duktig på det han gjort. Men 30-talet är förbi nu. Det är nya tider.
Min irritation över honom började säkert för ett år sedan, när han började lägga sig i mina arbetsuppgifter. De flesta andra anställda var också irriterade eftersom han går omkring som en hök och övervakar alla. Men chefen har tyckt att han gör en viss nytta med sin övervakning och sina petimeterfasoner. Dock har saker och ting vänts lite de senaste veckorna då även hon upptäckt att han ljuger om vad han gör och inte gör. Att han gör saker fel, att han kostar pengar (han köper saker utan att kolla vad det kostar) osv osv. Men hon kan inte bara sparka ut honom. Därför blev även hon glad när han tyckte att det inte fanns mycket för honom att göra. Sanningen var väl den att han kände att förra veckans utskällning blev lite för mycket för hans ego.
Men helt plötsligt kommer han på nya saker, och allting börjar om igen.
Underbart men kort
Glädjen var kort. Men det var roligt så länge det varade.......
Sura Gubben har hittat nya arbetsuppgifter som han anser att han bara måste göra. Nu väntar jag bara på att chefen ska ta sig i kragen och säga stopp. Näääää inte det...........
Grrrrrrrrrrr
Jag sa precis vad jag tyckte, att det var helt onödigt, att vi kommer få göra om allt ändå, och att vi aaaaaldrig kommer bli av med honom om han får hitta på själv vad han ska göra........
Färdig?
En idag har det varit en sån där dag som det känns som att jag hunnit färdigt allting. Allt som jag låg efter med har jag, förhoppningsvis, kommit ikapp med.
Det är märkligt vad mycket man hinner med när man är helt ensam hela dagen. Mina kollegor har varit på kurs och Sura Gubben har gjort sig själv frånvarande nästan hela dagen. Riktigt skönt.
Jag passade på att spela Lars Winnerbäck för mig själv hela dagen...... Eftersom vi inte har några dörrar till våra kontor har vi inte ens radion på under dagen, det blir för mycket surr.
Men idag var det helt tyst så då passade jag på.
Plötsligt händer det.........
......det man aldrig trodde var möjligt.
Plötsligt inser gubben själv att han kanske borde spendera mer tid hemma än på jobbet. Att han i själva verket är "övertalig" (vilket bara är ett finare ord för okvalificerad).
Update: Jag pratar om den Sura Gubben, bara så att det inte ska bli något missförstånd om vilken Gubbe det är jag talar om.
Ett stråk av rött
Jag har en förkärlek för deckarromaner, och engelska deckare i synnerhet. En av mina favoritförfattare heter Elisabeth George (som är amerikanska, men vem bryr sig, hennes karaktärer är engelska). Många av hennes böcker om kommissarie Thomas Lynley har blivit filmade. Men jag föredrar böckerna framför tv-serien. Assistent Barabara Havers är alldeles för snygg i tv-serien, fast det är klart, dem kan ju inte göra henne så som hon framställs i böckerna för då skulle ingen se på tv......
Nyligen avslutade jag hennes senaste (på svenska) bok "Ett stråk av rött", en tjock tegelsten på över 700 sidor. Men det var 700 spännande sidor. En intrig som var svår att förutse från början och ett slut man inte väntade sig. Alla hennes böcker är fristående berättelsen, men om man vill läsa om Thomas Lynleys privata liv och öde som rekommenderar jag att man läser serien från början. Inte för att det har någon avgörande betydelse för själva förståelsen av berättelsen, men det kan ju vara roligt att veta vad dem hänvisar till hela tiden.
Nu kanske ni undrar vad boken handlar om. Ja, det är ju en deckare, så jag kan ju avslöja så pass mycket att det är en som finner ett lik. Några blir misstänkta, och mördaren är inte den man tror att det ska vara. Men den är spännande i alla fall. Klart läsvärd om man gillar deckare.
Jullov
Jag längtar till jul...
Jepp, jag vet, det är inte ens november ännu. Sommaren var nyss, hösten har precis kommit. Men jag längtar till julen. Inte för att jag vill julpynta, baka julkakor, koka skinka, köpa en massa paket, utan för att jag vet att jag kommer få vara ledig i en vecka. Minst.
Det är i själva verket en skitjul i år. Julafton på fredag, två röda dagar, och sedan måndag igen. Men jag är ledig mellan jul och nyår och det kommer bli så skönt.
Vi har det rätt så stressigt på jobbet just nu. Vi ska på mässa i mitten av november och det är mycket som ska förberedas. Sen blir det inte bättre av att man måste göra om en massa saker som Sura Gubben gjort, man ska dessutom hinna med sina vanliga arbetsuppgifter, plus förbereda mässan, plus en massa annat som någon måste göra och eftersom chefen inte litar på Gubben längre så blir det jag......puh!
Hade vi bara haft ekonomi hade jag försökt ta in en person till, jag lovar........
Som sagt...jag längtar till julen.
Imorgon är en annan dag....
Imorgon är det måndag igen. En ny arbetsvecka som ska genomföras. Undrar vad som kommer hända denna vecka? Kommer vi någon gång få uppleva en "normal" arbetsvecka igen.
Förra veckan var minst sagt turbulent, på många sätt. Ett av dem bidrog den Sura Gubben med. Visst kan jag tycka att det är hemskt när han (som är såååå duktig, och bäst i världen, och har sååååå lååååång erfarenhet, och är man) klantar till det så fundamentalt. Jag menar, vi får ju alla lida för det, inte minst jag eftersom han tar ut de flesta aggressioner på mig. Men jag kan ändå inte låta bli att le inombords, skadeglädjen är ändå den enda sanna glädjen. Och det är inte för att jag är en elak person som tycker om att se andra människor misslyckas som jag känner denna glädje. Nej då, det är för att denna Gubbe är så snabb på att påpeka vad JAG gör för fel vid första bästa tillfälle, men sedan gör samma sak fast tusen gånger värre själv. Men det drabbar ju i slutändan allesammans eftersom det kostar pengar.
Jag tror Gubbens dagar på jobbet är räknade. Han kommer sakta men säkert att fasas ut till enklare uppgifter som inte kräver så mycket. Till slut kanske han till och med kan stanna hemma (för jag har väl sagt att han egentligen är pensionär???), kruxet är bara det att frun hans också är pensionär och hemma är det frun som bestämmer..... Och på jobbet är vi tre "damer" som tydligen gör ALLT fel i hans värld. Och det svider rejält på hans manliga ego när vi inte håller med honom i allt. Och nu, när dessutom vår kvinnliga chefen börjar höja rösten och ifrågasätta vad han gör för nytta egentligen. Då....känns det extra mycket, för då kan han inte gå till henne och klaga som han gör med mig.
Robin Hood
Vi såg Robin Hood igår. Den nya filmen med Russel Crowe och Cate Blanchett. Cate Blanchett är något av en favorit för mig så jag var tvungen att se den här nya filmen.
Filmen är klart sevärd. Handlingen utspelar sig FÖRE det att Robin Hood blev Robin Hood. Man får veta historien bakom, i alla fall enligt Ridley Scott (eller han som skrev manus). Men nu finns det ju heller ingen absolut sanning om hur legenden om Robin Hood uppstod och detta är trots allt en rätt så trovärdig historia. Och den skiljer sig en aning från de versioner vi är vana att se. Men innehåller trots allt alla de karaktärer vi förväntar oss att se, som Kung Lejonhjärta, Prins John, Sheriffen av Nottingham, Lille John och Lady Marion. Filmen var lång, över 2 timmar, men inte någon gång önskade jag att den skulle vara kortare.
Och visst Russel Crowes Robin Hood påminner lite om Gladiator, men mest till utseendet (konstigt eller hur??).
HMY Britannia
Om någon av er någonsin får för er att resa till Edinburgh kan jag starkt rekommendera att man tar sig ut till Ocean Terminal i Leith. Det är inte bara vart Hennes Majestäts Yacht Britannia ligger, det är dessutom ett shoppingcenter. Så förutom att titta på en gammal båt kan man även shoppa tills man blir less.
Vi åkte i alla fall dit för att titta på båten. Drottning Elisabeths lilla skepp, som hon åkte med (eller eventuellt bodde på) när hon besökte främmande länder. Den byggdes 1950-nånting, och pensionerades 1997. Då hade hon blivit så pass till åren att det antingen var att renovera eller bygga ny. Det beslutades då att det kostade för mycket att ha en båt i drift så hon fick helt enkelt sluta, och det kom ingen efterträdare. Man kan ju förstå att hon kostade en del eftersom det bodde 300 man på båten när hon körde jorden runt.
Det var i alla fall inget fel på komforten ombord, så länge man var kunglig vill säga.
Det var smekmånadssviten, det enda rum ombord som hade en dubbelsäng. Drottningen och Prins Phille hade var sitt sovrum. Här bodde Charles och Diana på sin smekmånad.
Detta var akterdäck, här tillbringade kungfamiljen sina soliga dagar. Detta teakdäck skulle skrubbas med saltvatten varje morgon, men det måste göras innan kungafamiljen vaknade. OM det skulle hända att en besättningsman råkade träffa på någon av kungafamiljen var han tvungen att stå alldeles stilla, stirra rakt fram, och inte säga ett ord. Där snackar vi diciplin.
Detta var den kungliga matsalen. Här åt kungafamiljen med sina gäster. Flera av världens främsta ledare har suttit i denna matsal och ätit. Det tog tre timmar att duka för en måltid på 100 gäster. Och ALLT mättes med linjal.
Besättningen däremot hade det inte lika bekvämt som kungafamiljen och dess stab. Som jämförelse kan man säga att kungafamiljen disponerade halva båten, och tillsammans med sitt stab var de mellan 40-50 personer. Besättningen hade den andra halvan och de var ca 250 st.
Bilden ovan visar militärpolisens sovhytt. De bodde relativt bra........De längre ner i rangordningen bodde inte lika bra.
Det fanns (minst) tre lika mässer ombord. Varje egen rang av officerare hade sin egen. Där samlades officerarna varje kväll och drack öl och sprit. Det fanns inte mycket annat att göra på båten. Förutom att kasta en tygwoombat i takfläkten.
Need to say no more.......
I vilket fall som helst skulle jag inte ha något emot att åka runt i denna båt. Ja, om jag var kunglig vill säga. Som matros kanske det inte var direkt någon höjdare. Jag rekommenderar som sagt detta resmål om ni åker till Skottland, som bonus kan jag tillägga att den guidade turen fanns på svenska. Man fick välja mellan 22 språk och vi valde för enkelhetens skull svenska.
Fancy???
Det var inte bara staden, kyrkorna och monumenten som vi observerade. När man är i ett annat land stöter man nästan alltid på kulturella fenomen som inte finns hemma. Även i ett land som Skottland, som ändå har rätt mycket gemensamt med oss nordbor.
Utanför en pub stod ett anslag "No Fancy Dress or Footballcolors allowed". What?!?! No Fancy Dress?? Vad menade dem med det? Fick man inte ha fina kläder? Vad räknades som fina kläder? Vi var ju tvungna att fråga. Det visade sig att Fancy Dress är ett annat ord för utklädningskläder. Alltså fick man inte komma in om man var utklädd. Ok, det kanske man kan acceptera. Vad som därmed fick mig att fundera lite längre var: VARFÖR måste pubarna (för det var fler stycken) sätta upp skyltar om att de inte tillåter utklädningskläder? Vad är det som gör att folk i Skottland drabbas av en plötslig längtan att gå ut utklädda på krogen en lördagkväll?? Vad är det som har gjort att pubarna har tyckt att detta är ett problem? För det måste det tydligen vara. Det kan ju inte vara så att det bara skett någon enstaka gång. Det måste ju ha skett en massinvasion av pirater och häxor på pubarna.
By the way, fancy betyder inte fin som jag trodde från början. Det är tydligen ett annat ord för fantasibild, vilket gör det hela med fancy dress mycket mera logiskt.
Meeeera Edinburgh
Dag två ägnade vi oss åt att shoppa. Det var nästan alla jätteglada åt. Åtminstonde 50 % av resenärerna, d v s jag och min svägerska.......
Shoppinggatan i Edinburgh heter Princess Street. Ena sidan är kantad av affärer medans den andra sidan är en park, med Slottet som bakgrund.
Det fanns även här lite kyrkor och monument. Hur vore det annars?
Jag tror vi var in i dem flesta affärerna och köpcentrumen, förutom dem som sålde whiskey, kiltar och shortbread. Dem fick vi nog av dagen innan. Vi hamnade så småningom på den lite dyrare gatan, George Street, men vi gick varken in på Lois Vitton, Ralph Lauren eller Karen Miller. Budgeten räckte inte till.
Självklart var vi även tvungen att klättra upp på kullen där nationalmonumentet var placerat. Tydligen så drabbades skottarna av storhetsvansinne i slutet av 1800-talet och bestämde sig för att bygga en kopia av Panthenon i Aten. Men tyvärr tog pengar slut ungefär 1829 så därför blev det bara ett halvt Panthenon.
Efter en massa traskande och begynnande skavsår så hittade vi äntligen en plats där vi kunde slå oss ner och titta på tv:
Dock kändes det lite kyligt att stå utomhus, så vi satte oss på ett cafe istället.
Nu är det ju kaxigt att säga att vi sett HELA Edinburgh, men det kändes i benen som att vi inte var långt ifrån.
Dagen efter tog vi bussen till hamnen, för att titta på Hennes Majestäts Yacht Britannia............
Spara tuggummi??
Nu till något som inte alls hände i Edinburgh, utan hemma efter att vi kom hem.
(Mer Edinburgh kommer senare, måste bara klämma in detta)
Dottern fick ett tuggummi häromkvällen, som hon självklart tuggade på. När det var dags för mat var tuggummit borta och jag tog förgivet att hon slängt/svalt det.
Efter maten började hon dock bete sig väldigt underligt. Sprang på toan, blötte håret, försvann upp på sitt rum. Till slut frågade jag henne vad som hänt. Men hon ville inte svara, sa bara att håret blivit stelt och hon klipp bort det.
!!!!!
Var det tuggummit???, frågade jag.
Jo, klämde hon fram.
Fastnade det i håret??, var min följdfråga
Jo, det hade det visst gjort.
Då undrade jag såklart hur. Tydligen hade hon stoppat det bakom örat, när det var dags för mat. Och då hade det fastnad i håret. Jag frågade hur hon kom på att hon skulle stoppa det bakom örat.
Jo, det hade tydligen Violetta Fagervy gjort i Kalle och Chokladfabriken.
Hon kommer inte att göra om det.
BYOB
BYOB hade jag inte stött på förut.
Som svensk är detta fenomen helt främmande och hur konstigt som helst.
I alla fall så gick vi och åt på en indisk restaurang, och innan vi sätter oss säger servitrisen att detta är en Bring-your-on-booze-restaurang.
Alltså dem saknar utskänkningstillstånd och serverar ingen alkohol. Men OM vi vill ha alkohol så fanns det ett snabbköp vägg i vägg (som konstigt nog drevs av en indier?????), så vi kunde knata över dit, köpa våra öl eller vin, och sedan dricka upp den på restaurangen.
Hur konstigt skulle inte det kännas i Sverige????
