Spinning Head

Ikväll blir det Tacos igen, som vanligt. Allt för att göra barnen glada, och mig själv också förstås. För jag tycker verkligen att det är gott. Men för att variera det lite granna så blir det kycklingfajitas i ugn i stället. Jättesmaskigt.

´

Imorgon kommer jag antagligen bli frånvarande hela dagen. Jag ska nämligen.........

´

Ta da!

´

Servera SURSTRÖMMING på församlingshemmet i Husum. Yeay!!! Lyllo mig!!!

´

Utsvultna pensionärer och doften av surströmming. Kan det bli  bättre (värre)??

Det är BARA för att vi tog upp båten, efter att ha haft den kallaste augusti på länge.

Å andra sidan får vi en massa helger över att fixa till vår "trädgård".

Men det är tydligen för varmt för att jaga älg........

Jag kan inte låta bli att tänka på när vi åkte in med sonen när han var 11 månader. Han hade försökt att gå i vår dubbelsäng, trillat och ramlat ner på golvet. Så fort vi lyfte honom skrek han. Den gången var det tusen och åter tusen frågor från alla läkare och sköterskor om vad som hade hänt. Som om de ville försäkra sig om att det verkligen hade gått till så som vi sa. Vid sånna tillfällen är det rätt skönt att detta hände på badhuset, på en skolutflykt, det blir inget som är misstänkt då.

Fördelen med att båten ligger på land är att vi nu får en massa tid över till annat på helgerna. Igår tog jag tag i det enormt stora berg av tvätt som samlat sig i källaren. Kan inte förstå att det aldrig tar slut någon gång.

´

´

Idag blir det lite mer städ. Synd bara att jag börjar hosta så fort jag anstränger mig det minsta. Tur är väl att mamma erbjudit sig att komma och putsa alla mina våra fönster. Det ska bli skönt att äntligen kunna titta ut och njuta av det fina vädret.

Halvtolv vaknade jag, ganska svettig eftersom jag gått och lagt mig med alla kläder på + en extra kofta + en filt. Insåg att det bara var att göra slag i saken och gå och lägga sig på riktigt.

Så nu är jag rätt så pigg. Om än fortfarande förkyld.

Eller så har jag och chefen börjar besöka vandras drömmar på nätterna. Spooky.

Betyder det att ALLA Sudaneser är lata, inkompetenta och trögfattade?

Vi har en kille från Iran också. Han är jätteduktig, lättlärd, nogrann och uppfinningsrik. En verklig tillgång för företaget.

Betyder det att ALLA Iranier är superduktiga?

Vi har också haft en svensk kille som var en riktig arbetssmitare. Sinkade arbete för att låta sina "kamrater" jobba hårdare för att inte hamna efter. SMS:ade konstant på arbetstid, vilket inte är bra på ett jobb som kräver att man använder båda händerna, samtidigt. Smet undan och gömde sig för att ingen skulle hitta honom och ge honom nya arbetsuppgifter.

Betyder det att ALLA Svenskar är lata arbetssmitare som hellre sitter hemma och glor på såpoperor?

Eller är det bara en slump att dessa tre individer blev som de blev?

Den här veckan går nog till historien som den sämsta veckan i världshistorien. Och det är bara tisdag.

Igår upptäckte vi att det blivit fel på en (annan än förra gången) produkt. Sånt händer, ingen är perfekt, alla kan göra fel. Trist bara när det var en grej som kunden hade så jätte, jätte, jätte bråttom med. Hade det varit normal produktion hade det inte varit såååååå hemskt. Ännu tristare är det när dem som gör fel inte kan erkänna att "OK, det blev fel, nu gör jag om och gör rätt" utan ska komma med en massa tama bortförklaringar om att det berodde på än det ena än det andra.

Nästa grej var då jag upptäckte att VÅR leverantör skickat fel grejer. Ok, det löste sig till slut. Dem erkände att dem gjort fel, beklagade och skulle skicka ersättningsleverans. (Nej, inte kineser denna gång, det var andra grejer). Tyvärr tar detta några dagar extra i leveranstid så det blir lite hack i produktionen. Hack kostar pengar. Det är INTE bra.

.

Dagens största: Lackfirman som skulle lacka våra formpluggar har gjort ett SKITjobb. Pluggarna är förstörda. Tid har gått till spillo. Och nu sitter vi rejält i klistret. Visserligen skulle dem inte ta betalt för sitt skitjobb, men vad hjälper det.

.

Ibland undrar jag om han tror att vi ska bara svälja ALLT, för att han är man och äldre än oss (äldre än oss tre tillsammans tror jag).

.

Så idag skulle det ske. Vår båt ligger i ett båthus i "stan", där man kan ta upp båten på en räls. Man sänker ner båtvagnen i vattnet, kör upp båten, och vinschar sedan upp båten ur vattnet. Fördelen med detta, jämfört med att ta upp med kran (som är det vanligaste sättet) är att man kan ta upp båten när man vill, och att det inte kostar något. Nackdelarna, ja, dem kommer.

.

I normala fall brukar vi göra båtupptagningen i fler etapper:

1 Segla in till "stan", plocka ner segel

2 Lyfta av masten vid en mastkran

3 Ta upp båten

.

Och inget att detta brukar ske på en och samma dag.

.

Men idag skulle  båten transporteras från våra lilla vik inte till den stora fjärden. Eftersom vi tog ner alla segel och tömde båten igår så fick det bli motor hela vägen. Detta hade nog gått rätt fort OM inte motorn bestämd sig för att krångla. Vilket innebar att vi fick åka väldigt sakta ibland, för att den inte skulle värmenypa.

.

Nåväl ett sånt litet missöde kan man ta, det tog ju bara lite längre tid. Vi kom ju trots allt fram till mastkranen när min far och mor stod och väntade på att få hjälpa oss.

.

Mastlyften gick förvånandsvärt bra, med tanke på vad som skulle komma sen. Masten av, tjoff, och sen vidare till båtklubben.

.

Nu började det mödosamma arbetet med att dra fram den räls som ska ta båten in till båthuset. Detta arbete kan vara lite tungt och tidsödande, men ingenting som orsakar några större missöden. Jag instruerade min mamma om hur man körde vinschen, tänkte att detta var ju den lättaste uppgiften så den fick hon ta.

Efter mycket om och men kom i alla fall vagnen ner i vattnet och båten var på väg upp. So far so good.

.

Det är lite spännande att ta upp en båt med rälsvagn, vagnen måste ju liksom ner under vattnet för att båten ska kunna åka över den för att sedan fångas upp när vagnen vinschas uppåt. Då gäller det att båten hamnar på rätt ställe på en gång. Så att man slipper göra om proceduren. Det gjorde den INTE. Upp med båt, ner med båt, upp med båt, ner med båt. Upp med båt bara för att upptäcka att någon ställts sin båt så att aktern sticker ut en meter i den farled som utgör båtupptagningen. Operation flytta båt startade. Eftersom mannen och min far befann sig på segelbåten, halvägs uppe ur vattnet så fick det bli jag och mamma som flyttade den okända båten. Det gick väl inte så bra som man kunde ha hoppats, men vi fick iväg hindret till slut. Nu kan man ju undra vad min roll i denna båtupptagning var eftersom mamma körde vinsch och mannen och pappa befann sig på båten.

Jo, jag rodde runt i en liten jolle för att se att båten stod som den skulle på vagnen.

.

Har jag sagt att det ösregnade också?

.

Blöt blev jag i alla fall, både ovanifrån och underifrån.

.

Till slut upptäcker jag att båten INTE står som den ska. Vi måste göra om ALLTIHOPA. Alltså ta upp hela vagnen utan båt för att se vad som är fel. Sagt och gjort. Av med båt, upp med vagn. Lokalisera felet och sedan ner med vagn igen. Nääääähäääää, inte det. Vagnen står stilla, halvvägs ute. Springer (ja, jag sprang) upp till vinschhuset för att se vad som är fel. Där står mamma med en vinsch som ser ut som ett garnnystan. 100 meter vajer i ett enda stort trasselsudd. Då, där, var gränsen till nervsammanbrott inte långt borta. Det fanns inte mycket att göra än att trassla ut alltihopa. Kan bara säga att det var tur att pappa var med, varför jag inte fått något av hans lugn är ett mysterium. Han stressar nästan aldrig upp sig, utan går lugnt och metodiskt tillväga. Jag däremot, det ska vi inte ens tala om.

.

3 timmar efter första försöket åker vagnen i vattnet igen. Denna gång kommer båten ur vattnet, inga hinder i vägen, inget trassel. Bara fyra rejält trötta människor. Jag och mannen är kvar för att tvätta av båten medans mor och far åker hem för att få våra barn i säng.  Trötta och blöta kommer vi hem tillslut. 11 timmar senare.

Visst visst, nu skrev jag för några inlägg sedan om jag tycker det är mysigt med hösten, och det gör jag verkligen.

I SEPTEMBER!!!!

`

5 grader ute i morse, regn, regn, regn, regn....... Det blir ingen sista båttur i helgen. Mannen är ju fortfarande hostig, och det är nog inte så hälsosamt att åka båt i knappt 10 plusgrader. Så det blir nedpackning och tömning av båt istället.

`

`

Kineserna var rätt så ödmjuka, vi får hoppas att vi kommer överens om något. Kanske en gratis tripp till Shanghai????

´

´

Om det är någon ute i stugorna som sitter och funderar hur det går för mig med migränen, kan jag berätta att jag hämtade ut sista dosen med tabletter idag. 9 tabletter på 18 dagar. Det är ju inte VARJE dag, så så illa är det ju inte.