As time goes by
Min tid räcker inte till längre. Jag hinner helt enkelt inte blogga eller besöka bloggar längre. Tiden flyger fram och veckorna går hiskeligt fort. Just nu dubbelarbetar jag en period, så när jag inte jobbar över, eller jobbar hemma så ägnar jag min lilla fritid åt att fixa på huset. Det är golv som ska läggas, gräs som ska sås och en massa annat trädgårdsarbete. När jag väl får en liten lucka över är min hjärna helt uttömd och klarar inte av någonting.
´
Så därför säger jag "Hej så länge" till er allesammans därute. Det är märkligt hur man ändå lärt känna en hel del människor genom bloggen, människor man uppskattar att besöka och som man uppskattar besök av.
´
Men jag kommer säkert tillbaka, detta är inget definitivt slut. Jag bara pausar lite som det så fint heter på bloggspråk.
Just another day
Lördag igen då. Idag står det vanliga plocket av bråte ute på gården på schemat. Men det minskar, nu är det bara en liiiiten hög kvar innan jag kan börja kratta och så gräs.
´
Imorgon är det födelsedagskalas för dottern som fyllde 7 år i tisdags. Detta kräver en hel del förberedelser idag eftersom det tydligen finns vissa krav på ett födelsedagskalas. Det ska absolut finnas en skattjakt (så jag måste göra en karta), sen ska det lekas (eller om det ska lekas först), pysslas, godispåsar, tårta, korv och sist men inte minst: häxbål (!!!). Alltså har maken fixas kolsyreis, en mycket viktig ingrediens.
´
Annars har veckan varit lugn, bortsett från att bloggen har djävlats med mig och tydligen haft mig som "persona non grata".
´
Mitt sovrumsfönster
Skickade en bild från mitt sovrumsfönster med mobilen, men den verkar inte vilja komma upp på bloggen. Så illa kan det väl inte vara att den blir bortcensurerad??
Till slut så kom tydligen båda inläggen med.......med lite tålamod så.
Till slut så kom tydligen båda inläggen med.......med lite tålamod så.
Vackrare än så här blir det inte, Ama......
Vackrare än så här blir det inte, Ama......
Still floating
Vårt skepp är ett ganska litet skepp. Egentligen kanske det inte ens skulle klassas som ett skepp, mer som en liten båt, en roddbåt kanske. Det märks rätt så lätt om någon springer från ena sidan till den andra, och om man rör sig för mycket kan man orsaka ganska mycket turbulens.
´
Källan till viruset är bortkapat. Snabbt och smärtfritt (för oss andra), och det lämnade lika mycket tomrum som en sten i vattnet. Det är ganska lustigt hur snabbt saker och ting kan vända, om man bara åtgärdar det i tid. För några dagar sedan var alla sura och irriterade, idag har det varit glada miner, skratt och sång (nä, jag skojar inte. En av killarna gick runt och sjöng av glädje).
´
Men som sagt, båten är liten och minsta lilla rörelse kan sätta den i gungning. Fördelen nu är att nu finns i alla fall viljan att ro åt samma håll.
Huset del 1345
Snart är snickarna färdiga med vårt hus. Men det betyder inte att allt är klart ännu, det återstår ännu en massa fix. Mest invändigt i form av golv och tapeter (och lister), men även utvändigt i form av målning och tomtplanering.
Just ja, jag vill ju också vara med i Camillas tävling. Vem vill inte vinna fina priser?
´
´
Utbyggnaden är klar, altanen är (nästan) klar. Det fattas ett räcke, men det känns inte så panik just nu. För tillfället vill jag bara sitta och njuta av solen. Som verkar börjar lysa där redan klockan 7 på morgonen, men å andra sidan har vi ingen kvällsol i stället. Den försvinner vid sex-tiden på kvällen.
´
Om ni vill se hur det såg ut innan vi började bygga om kan ni läs här.
´
Utbyggnaden blev hur bra som helst, bättre än vad jag kunnat föreställa mig. Det blev precis så just och öppet som jag hoppats, nästan som att komma ut ur huset.
´
´
På ena sidan går man ut på altanen och på andra sidan sitter ytterdörren. Nu ska vi försöka få till golvet och tapeterna så snabbt som möjligt så att vi kan börja använda hallen som en hall. Än så länge känns det lite konstigt med allt ljus, och att det blivit så öppet.
´
´
Man får känslan av att man måste gå och stänga dörren hela tiden. (På bilden ser nu hur "stor" vår hall var förut, toadörren på ena sidan och trappen på andra, och mitt i allting: 1500 par skor att snubbla över).
Just ja, jag vill ju också vara med i Camillas tävling. Vem vill inte vinna fina priser?
.....fortsättning följer......
Vårt skepp består av en gäng manliga matroser, och en kvinnlig kapten. Själv sitter jag mer som en styrman mitt i mellan och försöker vara till lags åt båda håll. Ibland får man skit uppifrån och ibland nerifrån.
´
Men nu har vi fått ett virus på båten och infektionen sprider sig. Detta virus verkar ha som mål att få så många som möjligt att må lika dåligt som viruset själv, och helt friska individer blir snabbt dåliga vid minsta lilla kontakt.
´
Inte hjälper det heller att skeppet har fått lite hål i seglen och skulle behöva lagas, men eftersom skattjakten inte varit så lyckat på sista tiden så lappar och lagar vi så gott det går i väntan på nästa kista med guld. Tids nog kommer det för kartor saknas inte, nu gäller det bara att ro ända fram. Men kaptenens humör ligger inte på topp i denna pressade situtation och det har en förmåga att gå ut över matroserna. Som dessutom redan är infekterade av ett ytterst smittsamt virus, ett virus som gillar tanken på myteri.
´
Det enda som återstår nu är att ta bort viruset från skeppet och försöka vaccinera resten av besättningen. Något måste göras rätt omgående, för jag tror kaptenen börjar bli sjuk också.
´
Myteriet på Bounty
Känner mig precis som att jag befinner mitt i myteriet på Bounty. Och det kommer inte sluta lyckligt om vi inte vidtar drastiska åtgärder rätt snart. Jag har en idé. Men frågan är om den kommer mottas positivt uppifrån....... eller nedifrån. Fast gör jag inte ett försök kommer antagligen allt rasa samman.
Some days.....
..are better than others.
Och det är inte dem här dagarna.
Efter ett låångt vinteruppehåll har min migrän kommit tillbaka. Förra veckan hade jag migrän från onsdag till söndag..... även om söndagen inte var så allvarligt. Jag klarade mig på enbart receptfria värktabletter, men å andra sidan låg känslan av åksjuka över mig hela dagen.
Migränen i sig kan jag hantera, bara jag får medicin så försvinner det rätt så fort. Men när den återkommer dag efter dag så blir kroppen väldigt seg, och humöret väldigt lågt. Tabletterna jag tar har en muskelavslappnade effekt och detta gör att det blir svårt att träna. Och om jag inte tränar känns det som att jag inte kommer klara av att gå ner så mycket i vikt som jag känner att jag måste göra för att klara av Islands-resan. 10 kg har jag satt som mål, 5 har jag gått ner och där har jag stått ett bra tag nu. Visserligen har jag tre månader kvar men det känns tungt nu.
Medicinen gör också jag blir väldigt känslig, speciellt efter fyra dagars drogande. Allt blir jobbigt, jag tar åt mig för minsta lilla grej och känner mig allmänt värdelös.
Jag vet inte varför min migrän kommer i perioder så här. Mycket är stressrelaterad och våren är alltid en stressig period, det är så mycket som ska göras då. Och vi har ju lite projekt med huset som tar mycket tid. Men samtidigt är jag väldigt glad över att vi gör så mycket på huset, det blir ju så bra.
Det finns ingen hjälp att få. Jag har försökt flera gånger, men eftersom jag tydligen är kärnfrisk så finns det ingenting läkarna kan göra. Inte dem läkare jag har träffat i alla fall.
Så jag knaprar vidare.....
Och det är inte dem här dagarna.
Efter ett låångt vinteruppehåll har min migrän kommit tillbaka. Förra veckan hade jag migrän från onsdag till söndag..... även om söndagen inte var så allvarligt. Jag klarade mig på enbart receptfria värktabletter, men å andra sidan låg känslan av åksjuka över mig hela dagen.
Migränen i sig kan jag hantera, bara jag får medicin så försvinner det rätt så fort. Men när den återkommer dag efter dag så blir kroppen väldigt seg, och humöret väldigt lågt. Tabletterna jag tar har en muskelavslappnade effekt och detta gör att det blir svårt att träna. Och om jag inte tränar känns det som att jag inte kommer klara av att gå ner så mycket i vikt som jag känner att jag måste göra för att klara av Islands-resan. 10 kg har jag satt som mål, 5 har jag gått ner och där har jag stått ett bra tag nu. Visserligen har jag tre månader kvar men det känns tungt nu.
Medicinen gör också jag blir väldigt känslig, speciellt efter fyra dagars drogande. Allt blir jobbigt, jag tar åt mig för minsta lilla grej och känner mig allmänt värdelös.
Jag vet inte varför min migrän kommer i perioder så här. Mycket är stressrelaterad och våren är alltid en stressig period, det är så mycket som ska göras då. Och vi har ju lite projekt med huset som tar mycket tid. Men samtidigt är jag väldigt glad över att vi gör så mycket på huset, det blir ju så bra.
Det finns ingen hjälp att få. Jag har försökt flera gånger, men eftersom jag tydligen är kärnfrisk så finns det ingenting läkarna kan göra. Inte dem läkare jag har träffat i alla fall.
Så jag knaprar vidare.....
En hel dag senare.....
En hel dag senare.....
Före......
Före......
