Framsteg

I helgen gjorde vi nya tag med att försöka vänja hästen med mer och mer trafik. Med mig hade jag mannen, som tagit på sig uppgiften att vänja både mig och hästen med bilar. Inte för att jag är rädd för bilar, i vanliga fall, men tillsammans med hästen blir jag som ett nervvrak.
 
Så vi tog en lååååångpromenad. Egentligen skulle vi bara gå en bit, men eftersom det gick så himla bra så bestämde vi oss för att gå en bit till, och bit till, och en bit till. Tillslut hade vi varit ute i nästan 2 timmar, och det kändes i fötterna vill jag lova.
 
Hur det gick? Jo, det gick bra. Mannen skötte sig fint och gick snällt bredvid hästen och snackade om olika bilmärken. Och hästen lyssnade uppmärksammat och verkar ha lärt sig en hel del bilmodeller. Sen börjar han tycka det är roligt också, mannen alltså, att vara med hästen. Och det är ju ett stort plus =)
Så roligt att han bestämd att vi ska köpa ett eget hästsläp. Tjohoo!!! Det innebär att jag kan börja lastträna honom också (hästen pratar jag om nu) och åka iväg och rida på ridbanor, hos tränare, eller bara på bra skogsvägar.
 
 
 

Höstlov

Tog halvdag idag ändå. Jag vet inte vad det är med mig nu för tiden. Är väldigt känslig för att som händer och sker runt om mig. Hästen som krånglar. Det som händer på jobbet. Och så vidare.

I allafall så åkte jag till hästen. Även om han trilskas ibland så blir jag för det mesta på bra humör när jag varit där. Fast idag försökte han sticka med mig igen, otur för honom att jag bytt bett så nu har jag mycket mer att sätta emot när han försöker. Det verkar som att han vill sticka när jag börjar kräva lite arbete av honom, som att gå på volter och böja sig lite. Helst vill han bara springa fort, fort, rakt fram.

Eller stå med huvet i en höbal....
(Stormur till höger)


Trafikträning

I torsdags tog jag ut min lilla pålle på en lite promenad, alltså jag traskade runt med honom i "koppel" (grimskaft) i skogen. Efter att ha korsat en väg på ett ställe och stött på en bil insåg jag att jag inte skulle fixa att gå med honom efter vägen, själv.

Han reagerade inte på bilen, men jag blev helt skakis och benen mjuka som spagetti.

Så igår erbjöd sig min käre make att följa med, han som knappt sett hästen sen jag köpte honom. Vi tog på honom (hästen alltså) "kopplet" och traskade iväg. När vi kom fram till vägen kom det bilar och hästen slet sig och sprang hem. Antagligen så kände han av att jag var rädd redan innan eller så testade han för att se om det funkade eftersom det gått förut.

Där kände jag att, nej jag fixar inte detta. Enda utvägen blir att säljs honom och ge upp. Men mannen tog över och vi gick mot vägen igen. Sen gick vi där fram och tillbaka flera gånger och det verkade ju funka bra. Tror han kände att mannen var mycket coolare, och dessutom några hundra gånger starkare än mig så det var liksom inte lönt.

Idag tog vi en tur igen. Fast då gick vi till en skogsbilväg så att jag kunde ta mig en bilfri ridtur efter den. Kändes hur bra som helst. Stormur sprang på fint och inga tokrusningar denna gång.

Nästa helg får jag boka in mannen igen så att vi får träna mera efter vägen.

Tänk vad hästvan min man kommer bli....:)


Magnesiumbrist

Efter att studerad en del forum på nätet och läst på diverse hästsidor så misstänker jag att min lilla pålle kan ha drabbats av magnesiumbrist.
 
Tydliga symptom på magnesiumbrist är muskelspänningar, att hästen blir extremt tittig och spattig och kan även plötsligt "explodera". Detta är mest vanligt på hösten när betet blir magrare eller man går över till hösilage (torrhö).
 
Eftersom han är rund som en boll (hmmmmm) så har han inte fått något extra foder utan bara bete på dagen och hö på kvällen. Tycker han kan banta ner sig några kilo först.
 
Jag har märkt att han bytt beteende de senaste två veckorna, blivit mycket mer spattig och spänd, men jag har tänkt att det kanske beror på att han blivit kall av det dåliga vädret och eviga regnandet. Samt att det kom ett nytt sto till stallet som minst sagt varit överaktivt.....
 
Men nu börjar jag undra om det kanske är så enkelt att han behöver lite mineraltillskott. Det finns både forskning som säger för och emot. En del säger att det är ovanligt medans andra säger att det är väldigt vanligt, speciellt på hösten. Efter att ha kollat på en massa hemsidor som handlar om magnesium så kan jag bara konstatera att det inte kan göra någon skada att prova. I alla fall under en kort period. Märker jag ingen skillnad så hade han tydligen ingen brist.

Ömömömöm

Förutom att Stormur är envis är han tydligen också mörkrädd....

Tog en ridtur i halvmörkret ikväll och det gick ju bra tills han såg nått spöke i skogen. Jävlar va han sprang! Och av for jag till slut. Öm som attan i rumpan.

Det positiva är ju att han verkligen kan springa - fort. Det negativa är att han blir vrålstark.


RSS 2.0