Höstlov
Tog halvdag idag ändå. Jag vet inte vad det är med mig nu för tiden. Är väldigt känslig för att som händer och sker runt om mig. Hästen som krånglar. Det som händer på jobbet. Och så vidare.
I allafall så åkte jag till hästen. Även om han trilskas ibland så blir jag för det mesta på bra humör när jag varit där. Fast idag försökte han sticka med mig igen, otur för honom att jag bytt bett så nu har jag mycket mer att sätta emot när han försöker. Det verkar som att han vill sticka när jag börjar kräva lite arbete av honom, som att gå på volter och böja sig lite. Helst vill han bara springa fort, fort, rakt fram.
Eller stå med huvet i en höbal....
(Stormur till höger)
Överreagerat?
Det kanske inte var så farligt som jag trodde igår. Det är bara det att så fort jag läser ett mail från min chef som tolkar jag in en massa mellan raderna. Kanske beror det lite på vår historia, det har ju inte alltid varit en dans på rosor och jag kanske är lite överkänslig emellanåt.
Vi har tidigare haft våra kontroverser och det har inte alltid varit så roligt. Så imorse åkte jag till jobbet med ångest och en klump i magen och jag vet inte om jag "törs" ta halvdag i dag igen......
Å andra sidan så regnar det både kors och tvärs så jag kan lika gärna jobba.
Morrmorrmorr
Är så sjukt irriterad på min chef att jag bara skulle vilja skrika. Bara för att jag tog halvdag idag när det är skollov, och hade tänkt göra det så resten av veckan så måste hon skicka ett irriterande mail och kräva att jag ska görà en massa saker jag redan anser mig gjort en gång. Kanske kommer det ordna sig när jag visar henne att jag redan gjort detta nästa gång hon tänkt dyka upp på jobbet, eller så kommer hon anse att detta inte duger ändå och tycker att det ska göras på nått annat sätt.
Men nu vart ändå hela min lediga eftermiddag förstörd eftersom jag måste grubbla på detta. Eller så skiter jag i alltihopa och tar smällen när den kommer, om den kommer. Grrrrrr......
Trafikträning
I torsdags tog jag ut min lilla pålle på en lite promenad, alltså jag traskade runt med honom i "koppel" (grimskaft) i skogen. Efter att ha korsat en väg på ett ställe och stött på en bil insåg jag att jag inte skulle fixa att gå med honom efter vägen, själv.
Han reagerade inte på bilen, men jag blev helt skakis och benen mjuka som spagetti.
Så igår erbjöd sig min käre make att följa med, han som knappt sett hästen sen jag köpte honom. Vi tog på honom (hästen alltså) "kopplet" och traskade iväg. När vi kom fram till vägen kom det bilar och hästen slet sig och sprang hem. Antagligen så kände han av att jag var rädd redan innan eller så testade han för att se om det funkade eftersom det gått förut.
Där kände jag att, nej jag fixar inte detta. Enda utvägen blir att säljs honom och ge upp. Men mannen tog över och vi gick mot vägen igen. Sen gick vi där fram och tillbaka flera gånger och det verkade ju funka bra. Tror han kände att mannen var mycket coolare, och dessutom några hundra gånger starkare än mig så det var liksom inte lönt.
Idag tog vi en tur igen. Fast då gick vi till en skogsbilväg så att jag kunde ta mig en bilfri ridtur efter den. Kändes hur bra som helst. Stormur sprang på fint och inga tokrusningar denna gång.
Nästa helg får jag boka in mannen igen så att vi får träna mera efter vägen.
Tänk vad hästvan min man kommer bli....:)
Nu är det nära...
Det verkar som det är på gång med nya ägare till mitt jobb nu. Vad det kommer innebära för min del vet jag inte riktigt ännu, tanken är ju att jag ska jobba kvar som förut men även få lite mer arbetsuppgifter. Samtidigt som det är lite skrämmande så är det också rätt så spännande. Det ska bli roligt att se vad det är för människor, vilka ideer de har, vilka kunskaper de har och vad dem vill uppnå för något.
Sen får vi väl se vilka organisatoriska förändringar det blir. Jag vet ju redan att vi diskuterat ett lyft uppåt för mig, hur det nu ska vara möjligt eftersom jag i stort sett driver hela företaget just nu eftersom chefen är på annat håll.
Visserligen har hon tillsatt en så kallad "platschef" här som ska driva verksamheten i hennes ställe, men eftersom han inte varit här så länge så fixar han inte allt utan min hjälp. Smått förvirrad kan han vara emellanåt också, blandar ihop saker ibland. Men jag går efter och räddar upp lite här och där så det syns inte utåt. Kanske fel av mig eftersom det får honom att synas i bättre dager än vad som är sant, men men.....
Tanken är i allafall att jag ska få mindre ansvar för själva produktionsplaneringen och mer renodlat ekonomiansvar, vilket för mig inte gör något. Då får jag ju hålla på med det jag verkligen vill, siffror, och inte springa runt och försöka få en massa gubbar att göra som man vill. Då får någon annan tampas med dem tjurskallarna.....
Om några veckor vet jag, om det blir av eller inte alltså. Och förhoppningsvis också vilka tokstollar som köpt företaget =)
Tidlöst
Ibland önskar man att dygnet hade fler timmar, så man hann sova lite mer, jobba (lite mindre???), hinna med hem, barn, djur och fritidssysselsättningar. Fast det kanske helt enkelt handlar om prioriteringar?? Vad man vill och inte vill göra?
Sen det här med höstmörkret, vem kom på det? Det går ju inte alls hålla på med hästen nånting på veckorna nu. Kolsvart när man kommer hem från jobbet. Kan ju irra runt i hagen hur länge som helst när man ska leta rätt på den lilla mörkbruna pållen. Näää, det får bli till helgen istället.
TA DA!!!
Jag blev faktiskt väldigt nöjd. Fick till precis den färg jag ville. Inte FÖR skrikigt, men samtidigt inte för tråkigt.
Blonds have more fun?
Imorgon har jag tänkt att förändra mitt utseende en bit.
Idag har jag den här hårfärgen:
Alltså rätt medelsvensson =) Solblekt blond med lite rödlätt i botten. Råttfärgat under......
Lite trött på att vara blond nu, vill ha lite mer färg. Helst lite starkare färg. Och eftersom det är höst så vad passar bättre än höströd?
Eller så blir det för mycket färg och jag går på lite diskretare, neutralare färg.
Den här nedersta tror jag faktiskt att jag har haft nått liknade någon gång. Kanske kör på den men toppar med lite röda slingor i det för att få lite mer effekt?
Imorgon får ni se......kanske......det beror på om det blir bra eller inte......
Magnesiumbrist
Efter att studerad en del forum på nätet och läst på diverse hästsidor så misstänker jag att min lilla pålle kan ha drabbats av magnesiumbrist.
Tydliga symptom på magnesiumbrist är muskelspänningar, att hästen blir extremt tittig och spattig och kan även plötsligt "explodera". Detta är mest vanligt på hösten när betet blir magrare eller man går över till hösilage (torrhö).
Eftersom han är rund som en boll (hmmmmm) så har han inte fått något extra foder utan bara bete på dagen och hö på kvällen. Tycker han kan banta ner sig några kilo först.
Jag har märkt att han bytt beteende de senaste två veckorna, blivit mycket mer spattig och spänd, men jag har tänkt att det kanske beror på att han blivit kall av det dåliga vädret och eviga regnandet. Samt att det kom ett nytt sto till stallet som minst sagt varit överaktivt.....
Men nu börjar jag undra om det kanske är så enkelt att han behöver lite mineraltillskott. Det finns både forskning som säger för och emot. En del säger att det är ovanligt medans andra säger att det är väldigt vanligt, speciellt på hösten. Efter att ha kollat på en massa hemsidor som handlar om magnesium så kan jag bara konstatera att det inte kan göra någon skada att prova. I alla fall under en kort period. Märker jag ingen skillnad så hade han tydligen ingen brist.
Ömömömöm
Förutom att Stormur är envis är han tydligen också mörkrädd....
Tog en ridtur i halvmörkret ikväll och det gick ju bra tills han såg nått spöke i skogen. Jävlar va han sprang! Och av for jag till slut. Öm som attan i rumpan.
Det positiva är ju att han verkligen kan springa - fort. Det negativa är att han blir vrålstark.
Förändringar
Det sker en del förändringar i mitt liv framöver. På arbetsfronten alltså.
Jag kommer att ha samma jobb som tidigare men mest troligt byta chef/ägare. Min nuvarande har startat en annan verksamhet och fokuserar mer på den. Det är med skräckblandad förtjusning jag inväntar vad som sker.
I 5 år har jag varit på samma ställe, med samma chef, och det har väl inte alltid varit smärtfritt. Det sista två åren har varit en blandning mellan spännande och skitstressigt. Men nu väntar sannolikt något annat. Mindre stress på ett vis men samtidigt en ovisshet inför vad som komma skall.
Jag är på ett sätt glad över att det kommer nya ägare eftersom jag flera gånger under de senaste 2 åren funderat på att byta jobb då min och chefens relation inte alltid varit den bästa. Samtidigt är jag lite sårad över att bli lämnad kvar. Varför vill hon inte ha mig med till det nya bolaget? Duger jag inte? Lite onödigt att ens ha dem frågeställningarna när jag egentigen inte vill jobba med henne längre. Är egentligen glad över att jag slipper undan och tror att detta kan i förlängningen leda till något mycket bättre.
Men det är ju så med förändringar. Man vet vad man har men inte vad man får......
Stormur
Gör nu ett försök att få in en bild från telefonen....hmmmm.... Inte så enkelt kan jag tillägga.
Detta är iallafall den nya "mannen" i mitt liv. Stormur.
En väldigt tjurig och envis islänning. Det är väldigt roligt med egen häst även om det tar sin tid. Och det är ju inte alla dagar som allt funkar klockrent. Men vi kämpar på, och har oftast kul tillsammans.
Utkast: Oct. 13, 2012
Tredje gången gillt?
Ja, då gör vi ett nytt försök då.
Ska bara försöka få denna blogg att passa ihop med ipaden, då min lilla dator kraschade ihop för rätt länge sedan.
Sen har ju min tid liksom bara försvunnit. Tillbringar ju nästan all min tid i stallet numera och jag skulle kunna lägga upp bilder på min lilla pålle men alla bilder är i iphönen och det är inte så lätt att fixa det heller ;D
