Återfunnen katt

I april försvann vår katt "Sotis", det var i samma veva som vi höll på som mest med att bygga på huset och dessutom så tror jag att hon var på väg att löpa. Jag trodde då att hon skulle komma tillbaka efter några dagar, men när dagarna blev till veckor och hon inte syntes till började jag ge upp hoppet. Till slut fick vi bara acceptera faktum att vi nog hade tappat henne. Överkörd var hon nog inte för ingen hade sett henne i något dike, så antagligen hade hon blivit offer för något rovdjur. Liten och mager som hon var.

Igår dök det upp en svart katt hos oss. Jag ropade hennes namn, "Sooootis", och mycket riktigt kom hon mot mig. Men jag fick inte ta upp henne, så jag fick locka fram henne med lite mat. Och det var en hungrig liten katt. Inte så mager som när hon försvann faktiskt, men liten ändå. Hon åt och åt och tillslut bar jag in henne.
´
Då fick hon panik. ´
´
Kastade sig mot fönstren och försökte komma ut. Tanken slog mig då att det kanske inte alls var vår katt, utan någon annans som vi nu stängt in i vårt hus. Till slut gömde hon sig bakom vardagsrumssoffan och vägrade komma fram.
´
Tills Alice, hunden, dök upp framför soffan. Jag tänkte att NU blir det hejsan, nu kommer säkert den stackars katten klättra på väggarna av rädsla.
Döm om min förvåning när katten kom fram bakom soffan, går fram till hunden och stryker sitt huvud mot hennes huvud. Uppenbarligen så gillar hon Alice, samma hund som hon "delade" sin kattungar med. Alice brydde sig inte så mycket, hon tycker om våra katter men inte att få ett kattarsle upptryckt i nosen. Men i alla fall, eftersom katten så uppenbart kände igen hunden så antar jag att det är vår katt, Sotis, ändå. Annars skulle hon väl aldrig ha gått fram till hunden, eller hur?
´
Under natten verkar hon ha blivit mer och mer hemtam, även om hon beter sig lite underligt.
Väldigt vaksam, sover lite och går och äter hela tiden.
Men jag blir mer och mer övertygad om att hon saknat oss, speciellt när hon la sig i mitt hår och rullade in sig i det. Inte så skönt, speciellt inte när hon får för sig att gnaga mig i hårbotten. (Så här gjorde hon ibland INNAN hon försvann också)
´
Nu får vi se hur det går, antingen så stannar hon kvar, nu när hon vet att hon får mat här. Eller så sticker hon igen, dit hon varit i nästan fyra månader.

 



Kommentarer
Postat av: Diana

Vad skoj att hon är återfunnen! Hoppas hon väljer att stanna denna gången och att hon inte fått allt för många men av utevistelsen.

2011-07-27 @ 21:35:36
URL: http://decdia.blogg.se/
Postat av: Caroline

Va glad jag blir av att läsa denna text, nästan lite tårögd. Har lite svårt för när husdjur kommer bort.



Hoppas du får dig en fin dag!

2011-07-28 @ 04:35:15
URL: http://barbaskon.blogspot.com
Postat av: Stattinskan

Nog verkar det som om det är er Sotis. Kanske inte så konstigt att hon är skygg om hon levt ute och varit tvungen att vara vaksam för att överleva. Hoppas hon finner sig till rätta :-)

Kramar

2011-07-28 @ 07:47:01
URL: http://stattinskan.blogspot.com
Postat av: Renee

Lilla pluttan, vad kan hon ha varit med om under tiden hon varit borta. Hoppas att hon känner sig trygg och stannar hos er.

2011-07-28 @ 10:01:40
URL: http://reneemari.blogg.se/
Postat av: Ama de casa

Hoppas hon känner sig tryggare snabbt och att hon stannar kvar hos er.

2011-07-28 @ 10:29:44
URL: http://amacasa.wordpress.com/
Postat av: Jess

Skumt, att hon varit borta så länge.

2011-07-28 @ 16:22:27
URL: http://maisongrey.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0