Idag skulle båten ur vattnet. Och ja, det är lite tidigt, men det känns som att sommaren är slut nu så det var lika bra att få det gjort nu på en gång. Så att man slipper ha det hängande över sig.
.
Så idag skulle det ske. Vår båt ligger i ett båthus i "stan", där man kan ta upp båten på en räls. Man sänker ner båtvagnen i vattnet, kör upp båten, och vinschar sedan upp båten ur vattnet. Fördelen med detta, jämfört med att ta upp med kran (som är det vanligaste sättet) är att man kan ta upp båten när man vill, och att det inte kostar något. Nackdelarna, ja, dem kommer.
.
I normala fall brukar vi göra båtupptagningen i fler etapper:
1 Segla in till "stan", plocka ner segel
2 Lyfta av masten vid en mastkran
3 Ta upp båten
.
Och inget att detta brukar ske på en och samma dag.
.
Men idag skulle båten transporteras från våra lilla vik inte till den stora fjärden. Eftersom vi tog ner alla segel och tömde båten igår så fick det bli motor hela vägen. Detta hade nog gått rätt fort OM inte motorn bestämd sig för att krångla. Vilket innebar att vi fick åka väldigt sakta ibland, för att den inte skulle värmenypa.
.
Nåväl ett sånt litet missöde kan man ta, det tog ju bara lite längre tid. Vi kom ju trots allt fram till mastkranen när min far och mor stod och väntade på att få hjälpa oss.
.
Mastlyften gick förvånandsvärt bra, med tanke på vad som skulle komma sen. Masten av, tjoff, och sen vidare till båtklubben.
.
Nu började det mödosamma arbetet med att dra fram den räls som ska ta båten in till båthuset. Detta arbete kan vara lite tungt och tidsödande, men ingenting som orsakar några större missöden. Jag instruerade min mamma om hur man körde vinschen, tänkte att detta var ju den lättaste uppgiften så den fick hon ta.
Efter mycket om och men kom i alla fall vagnen ner i vattnet och båten var på väg upp. So far so good.
.
Det är lite spännande att ta upp en båt med rälsvagn, vagnen måste ju liksom ner under vattnet för att båten ska kunna åka över den för att sedan fångas upp när vagnen vinschas uppåt. Då gäller det att båten hamnar på rätt ställe på en gång. Så att man slipper göra om proceduren. Det gjorde den INTE. Upp med båt, ner med båt, upp med båt, ner med båt. Upp med båt bara för att upptäcka att någon ställts sin båt så att aktern sticker ut en meter i den farled som utgör båtupptagningen. Operation flytta båt startade. Eftersom mannen och min far befann sig på segelbåten, halvägs uppe ur vattnet så fick det bli jag och mamma som flyttade den okända båten. Det gick väl inte så bra som man kunde ha hoppats, men vi fick iväg hindret till slut. Nu kan man ju undra vad min roll i denna båtupptagning var eftersom mamma körde vinsch och mannen och pappa befann sig på båten.
Jo, jag rodde runt i en liten jolle för att se att båten stod som den skulle på vagnen.
.
Har jag sagt att det ösregnade också?
.
Blöt blev jag i alla fall, både ovanifrån och underifrån.
.
Till slut upptäcker jag att båten INTE står som den ska. Vi måste göra om ALLTIHOPA. Alltså ta upp hela vagnen utan båt för att se vad som är fel. Sagt och gjort. Av med båt, upp med vagn. Lokalisera felet och sedan ner med vagn igen. Nääääähäääää, inte det. Vagnen står stilla, halvvägs ute. Springer (ja, jag sprang) upp till vinschhuset för att se vad som är fel. Där står mamma med en vinsch som ser ut som ett garnnystan. 100 meter vajer i ett enda stort trasselsudd. Då, där, var gränsen till nervsammanbrott inte långt borta. Det fanns inte mycket att göra än att trassla ut alltihopa. Kan bara säga att det var tur att pappa var med, varför jag inte fått något av hans lugn är ett mysterium. Han stressar nästan aldrig upp sig, utan går lugnt och metodiskt tillväga. Jag däremot, det ska vi inte ens tala om.
.
3 timmar efter första försöket åker vagnen i vattnet igen. Denna gång kommer båten ur vattnet, inga hinder i vägen, inget trassel. Bara fyra rejält trötta människor. Jag och mannen är kvar för att tvätta av båten medans mor och far åker hem för att få våra barn i säng. Trötta och blöta kommer vi hem tillslut. 11 timmar senare.
