Fake it until you make it

Det är ett "talesätt" som cirkulerat bland mina vänner ett tag nu. Mest på skämt, och lite med betydelsen att man måste hålla fasaden uppe även om man känner sig deppig ibland. Helst ska man vara stark och glad så att ingen ser hur man egentligen mår. Fake it until you make it.

För mig har det en helt annan betydelse.

Jag är hyffsat framgångsrik på mitt jobb. Hade jag jobbat på ett större företag hade min titel varit "Vice VD", men nu är vi ett litet företag och kör inte med konstiga titlar. Jag trivs bra på mitt jobb, har mycket ansvar, lagom befogenheter och tjänar bra. Har en bra chef (kvinna även hon) och vi jobbar bra tillsammans. Vi har tillsammans (fast mest hon), de senaste 2,5 åren utvecklat detta företag till en framgångsrik liten verksamhet. Nu kommer vi till det stora MENet. När ska bubblan brista, när ska alla upptäcka att jag i själva verket är FAKE. Att jag inte kan någonting, att jag bara fake'ar.


Denna känsla har jag haft sedan jag fick mitt första jobb som nyutexaminerad högskolestudent. Som ung, enda kvinna, och ekonom ställdes jag inför en massa gubbar och skulle redovisa senaste kvartalsrapporten. Hur ska jag klara detta tänkte jag? Så jag bara körde på, drog en massa siffror och termer hit och dit. Snackade på oavbrutet bara. Och alla svalde det. Så nu jag fortsätter i samma bana. Det känns som jag spelar en roll, att det inte är jag egentligen. Ibland betraktar jag mig själv utifrån, och då skrattar min lilla hjärna: "Haha, går ni på det där? Sväljer ni vad som helst?". Och det gör dem. Allihop. Tydligen. 


Någonstans inom mig vet jag ju att detta inte är sant. Klart att jag är duktig, annars skulle jag aldrig vara där jag är idag. Men det är en märklig känsla, och den dyker oftast upp de dagar som inte varit så bra.

Kommentarer
Postat av: Diana

Klart att dina tankar inte stämmer! Jag tror att det är en typisk kvinnlig företeelse, tyvärr. Vi får kaxa till oss lite och tycka att vi är världsbäst!

2010-04-26 @ 22:18:22
URL: http://decdia.blogg.se/
Postat av: Diana

Sv: haha, jag vill gärna se mig som blondin... jag var det när jag började bleka håret. Idag vet jag inte riktigt, men jag är nog mörkblond nu. :)

2010-04-26 @ 22:25:34
URL: http://decdia.blogg.se/
Postat av: Bara Jag

Skojar du med mig!!! Du är ju jätteduktig - säkert även på ditt jobb. Nu har jag ju inte jobbat med dig men kan man lägga golv (själv), sätta upp gardiner (själv), överleva ett allvarligt fall i trappan (själv) och säkert 1000 andra saker då är man ingen liten lort!! Men vissa dagar känner man sig liten och värdelös - och vet du .... Det är ok att känna så ibland. Kram!!

2010-04-26 @ 23:23:07
URL: http://myworldmytruth.blogg.se/
Postat av: Eva

Jag tycker du beskriver något väldigt mänskligt!

Du har stor självinsikt och det om något gillar jag VERKLIGEN! Inte konstigt att du tänker och känner så här idag, du har varit låg sen du vaknade, säkert är det bättre imon och då skjuter du från höften igen :)

2010-04-26 @ 23:37:50
URL: http://kominochtaentitt.blogspot.com
Postat av: diana

Jag undrar fortfarande när någon kommer avslöja mig. Är absolut för ung för att ha tonåringar...och barnbarn.

2010-04-27 @ 20:19:39
URL: http://www.metrobloggen.se/diana

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0